Ett år senare.


Ett helt år har gått sedan den fredagsmorgon då mina njurar inte längre ville vara med riktigt. Ett år sedan jag låg i en ambulans med över 40° feber och smärtor som inte gick att förklara. Jag minns dagarna och nätterna i sjukhussängen på infektionsavdelningen.
Istället för att gå till jobbet den dagen och se Maskinen på kvällen den fredagen så låg jag med tre olika dropp i armarna och bara väntade på att få något svar. Trippel och sen dubbel dos antibiotika rakt in i blodet, alvedon i en kopp flera gånger om dagen och konstant bara vänta på att få nästa omgång så smärtor och feber kunde få försvinna. Flera nätter på ett sjukhus långt från familjen, flera läkare i rummet hela tiden och knappt någon ork att ens sitta upp själv.
Idag mår jag bättre. Till och från tar jag fortfarande mediciner, och fast det har gått ett helt år så är jag inte helt återställd. Det gör fortfarande ont i njurarna till och från, varför är det ingen som kan svara på. Men jag lever och mår ändå bra. Det är huvudsaken! Saknar inte den stängda infektionsavdelningen på Danderyds sjukhus iallafall!