Efter fyrahundrasextiosjudagar i huvudstaden är det dags att säga hejdå. Efter att ha levt mitt liv iStockholm i ett år, tre månader och elva dagar så har jag åter igen packat alltjag äger i lådor och väskor, packat in det i en bil och är på väg mot nyaäventyr.

Det har verkligen varit ett år fyllt av lycka. Jag har flyttat runtså mycket och fått möjligheten att se nya ställen varje gång. Nya gator, nyaområden och nya människor. Jag har levt tillsammans med personer varav några harkommit att betyda otroligt mycket för mig, och några som inte längre är en delav mitt liv. Men mest av allt så blev min vardag inte bara vardag, utan detblev hela mitt liv.

Jag har andats varje andetag för det här. Mitt hjärtas alla slag har slagit fördet här. Jag har tagit så stora steg i min utveckling, jag har växt så otroligtmycket som människa under den här tiden. Jag har fått vänner för livet och englädje till att vara vid liv som jag inte riktigt upplevt på det här sättetförut. Jag har kämpat allt vad jag kan för det här, men också varit nöjd medallt som det har varit - just för att det har varit alls. Jag har gått igenomså mycket, hamnat i situationer jag aldrig trodde jag skulle överleva för någraår sen men klarat mig ut ur dom med ett leende på läpparna.



Nu sitter jag här. Efter att ha jobbat, slitit, kämpat och levt för mittViaFone sedan den nittonde januari tvåtusenfemton så har jag inte längre ettjobb och jag bor inte längre i Stockholm, på väg tillbaka till min barndomsstad,mitt tonårsrum med väggar fyllda med fler minnen än vad jag behagar minnas ochmänniskor som en gång var hela mitt liv. På väg tillbaka till mamma. Tillbakatill hela familjen, mina älskade hundar, bonusfamiljen och staden där ingentingnågonsin förändras. Trots det vemod somsakta växt i min kropp senaste månaden så är jag ändå okej med det här.

Jag har lärt mig under detta år, att alltid göra det bästa av situationen fördet går inte att göra något åt det för tillfället. Det är precis såhär det är -tills något annat kommer. Något annat kommer att komma, Så är det alltid. Dettaär inte min första påtvingade flytt. Med det menar jag, att det inte var mitteller vårt val att flytta från Hässelby, det behövde göras av sina anledningar.Men det löser sig alltid på ett eller annat sätt. Jag är inte längre orolig förframtiden på samma sätt som jag en gång var. Jag vet att jag har människor imin närhet som gör allt för att backa upp mig i mån av tid och kraft. Jag vetvilka jag har och vart jag har dom, och det finns inget som gör mig lyckligare.Jag vet att det alltid löser sig, på ett eller annat sätt.



Härifrån börjar ett nytt kapitel i mitt liv. En ny resa, nya äventyr och nyatag. Det blev inget Cypern. Det blev inget mer Stockholm. Men det får vara såför tillfället, jag gjorde det jag kunde och jag gjorde det till den gränsenatt jag måste stanna upp och tänka på mig själv framför jobbet - för en gångs skull.Men jag har älskat varje sekund, varje andetag, varje regndroppe och varjestråle av sol som detta år har gett mig. Varje person som har kommit in i mitt livhar en plats i mitt hjärta, många har det livet ut. Jag älskar er, och jaghoppas att ni vet det.

Jag vet att jag inte kommer ta lika lätt på allt det här på måndag, när minplats på kontoret är tom och jag inte kommer att komma tillbaka. Jag älskar attjag kommer sakna mitt jobb, för det är ett starkt tecken på att jag gjorde rättval i januari för ett år sen när jag tog beslutet att flytta till huvudstaden. Jaghar älskat det liv jag byggde upp. Jag har älskat att vara vid liv. Jag harälskat att vara en del av staden, jobbet, vänkretsen. Jag älskar att jag gjordeett val för någon annan men gjorde det till mitt på vägen.




Det ligger en djup sorg och ett enormt vemod i det här.
Jag har redan hunnit lämnat bland annat Östberga, Södermalm och Täby.
Nu lämnar jag Hässelby och mitt älskade Kista.

Hejdå, mitt Stockholm.
Jag älskar dig.

Jag är för evigt lycklig för allt som har varit.

Idag är det din dag, världens bästa Mamma! Jag är så glad över att få vara din dotter. Du har lärt mig nästan allt jag kan och allting jag är. Du har uppfostrat mig till den jag är idag på gott och på ont, men jag hade inte velat ha det på något annat vis för tack vare dig står jag stark på mina egna ben genom stormar och kaos.

Ingen har stöttat mig i mina val så som du har gjort. Genom varje flytt och varje beslut och varje dum idé har du stått, inte bara bakom mig utan vid min sida och sagt att det är klart jag fixar det. Även fast jag vet att du inte alltid har menat det och kanske trott på det själv, så har det aldrig hindrat dig från att stötta mig till att tro på mig själv.

Visst har vi våra stunder av komplett kaos och har inte alltid haft det lätt - kanske till och med aldrig haft det lätt tillsammans, men jag tror att det stora hålet i min dörr är en påminnelse varje dag om vad som har varit och inte vad som kommer. Jag är trots allt DIN dotter och född in i sjöströmssläkten, och jag är ändå så glad över att ha just dig som mamma.

Jag älskar dig för att du är precis den du är, världens bästa Mamma. Jag älskar att vara din dotter, jag älskar att ha dig som mamma. Jag älskar hur du har stöttat både mina bra och mina mycket mindre bra idéer. Jag älskar dig för att du alltid har drivit på mig att våga vara den jag är. Jag älskar dig för att du alltid har uppmuntrat mig till att göra precis det Jag vill och inte vika mig för någon annan. Jag älskar hur du tror att jag har dött varje kväll som jag inte ringer dig och jag älskar hur du fick mig att hålla mig vid liv när allting var som allra mörkast. 

Utan dig hade jag varit borta för länge sen, Mamma. Jag vet att du vet det också, men jag älskar dig för att du tog tag i allting åt mig när jag inte fixade det själv. Du är min hjälte. 

Grattis världens bästa Mamma på din dag. Jag hoppas din dag blir precis lika fin och underbar som jag vet att du förtjänar. Jag älskar dig.