Och helt plötsligt, från ingenstans har det hunnit bli fredag igen. Veckan har varit riktigt lång samtidigt som den har gått jättefort, men det är skönt att det äntligen är nästan helg. Igår hade jag min vän Sarah på besök efter jobbet, hon stannade över. Jag klev upp extra tidigt och gjorde frukost åt oss. Gjorde mitt första försök till en smoothiebowl som har blivit så populärt på senare tid, efter ett av mina absoluta hemgjorda favoritrecept på smoothie. Det blev kanongott och väldigt mättande till frukost. Recept finns längre ner i inlägget!

Idag jobbar jag till 17.45 och sen tar jag all min stora packning och drar mig mot cityterminalen (i hopp om att tunnelbanan inte krånglar som den gjort andra dagar!) och sen ta bussen hem till Sandviken och mamma. Tyvärr missar jag jobbets AW men jag känner lite så att jag kan leva utan den även om jag gärna hade spenderat kvällen med mina närmaste vänner. Istället blir det nog filmkväll eller tatuera mamma, eller både och! Vi håller ju ändå på med hennes fot så hon har nog inga problem med att titta på film samtidigt.

Det har varit en riktigt jobbig tid senaste månaden, på så otroligt många plan. Men det börjar lösa sig lite i huvudet och om några ynka få dagar är februari här och det kommer att bli en fantastisk månad med massa grejer inplanerade. Bland annat kommer en av mina närmaste från Göteborg hit och sällskapar lite, och den efterlängtade salesawarden med jobbet står och knackar på dörren. Jag ska även få börja träna igen, i hopp om att njurarna pallar trycket.

Hoppas ni får en fin fredag!

1 st banan, fryst.
2 dl halvfrusna blåbär
1 st rågad matsked mangopuré
1,5 dl turkisk yoghurt
1 dl apelsinjuice

Mixa ihop allt och servera med banan, blåbär och pumpakärnor.
Så himla supergott. Hemgjort recept av mig.

Ja, även jag har varit liten en gång i tiden. Liten och färgglad. Bilderna är från 2006 till 2009 och trots att det var en tuff tid så hade jag så mycket om fick mig att orka med dagarna, och att aldrig ge upp. Min mamma var min största hjälte och hon räddade mig från den framtid som var på väg. Mitt hår gick i regnbågens alla färger, och det var precis så jag ville ha det, och någonstans önskar jag att det fortfarande gick.

Här levde jag fortfarande under tron att jag aldrig skulle hinna fylla arton år eller att mitt hår aldrig skulle bli långt. Jag vågade aldrig ens drömma om att komma iväg från Sandviken och jag hade inte en enda tanke på att jag skulle kunna känna mig lycklig trots allt som händer, helt oberoende av någon annan.

Tio år har gått. Vem hade kunnat ana hur livet skulle bli? ♥
Och vem hade kunnat tro att jag har varit blond?! haha

Onsdag kväll och jag är äntligen klar med allt jobb.. Trots att jag åkte hem direkt när jag slutade klockan fyra så har det inte direkt varit en ledig stund. Minus tiden som SL bestämde sig för att ställa in massa tåg längs den blå linjen (igen) så har jag jobbat nästan konstant sen klockan nio i morse, mellan mina två chefer. Fast det är slitsamt att sitta i flera timmar och redigera foton, så vet jag vad slutresultatet blir och det är det enda som får mig att kämpa vidare när klockan blir allt mer. Det har varit en otroligt produktiv dag faktiskt.

Samtidigt är det väldigt skönt att ha två jobb sådana här dagar. Dagar som känns lite extra ensamma, lite extra jobbiga och stunder där livssituationen känns lite extra dubbeljobbig även om den redan ligger på en totalgräns på botten. Dagar som idag, när ingenting känns bra inombords, så är det extra jätteskönt att ha två fantastiska jobb, med fantastiska kollegor och chefer. Jag får göra det jag älskar, och jag är, och borde förbli, lycklig över att ha det som jag har det precis just nu. Vad som händer i framtiden är upp till framtiden, jag är inte där ännu. Så även om nu redan är historia, så gäller det att leva precis just nu.