VARIT RÄDD HELA LIVET

Hehe varför får mina rubriker mig alltid att låta som en dramaqueen? Ja kanske för att jag är en, men det där är faktiskt väldigt sant även om det är en deppig insikt. Jag har nog låtit olika rädslor styra mitt liv så långt tillbaka jag kan minnas..

Jag tror att jag har en ganska ängslig personlighet rent generellt, och sen har jag haft olika rädslor på det under olika perioder av livet. Det har kommit och gått liksom. Ett tag var det en stark rädsla för att någon endaste person skulle ogilla mig vilket gjorde att jag alltid vände kappan efter vinden och inte vågade säga min riktiga åsikt. Jag har varit rädd för allt som är främmande och osäkert vilket gjorde (gör?) att jag undviker förändringar. Jag var rädd för att misslyckas så jag valde alltid det säkra alternativet som jag visste jag skulle klara, även om det inte var det jag ville helst. Jag är rädd för att göra/tycka/vara ”fel” vilket gör att jag kan övertänka varje litet jävla beslut. Jag är jätterädd för ångest vilket lett till tvångsbeteenden och undvikande av allt som kan trigga den. Jag har en rädsla för att bli sårad vilket gör att jag inte ger mig in i relationer där den risken finns. Jag har varit rädd för hur folk ska se på mig, och hur/om mitt värde kommer förändras, ifall jag inte har en normativ kropp vilket gör det läskigt med viktuppgång. Eller egentligen bara förändrad kroppsform. Jag är ständigt rädd för vad andra tänker om mig vilket gör att jag i vissa situationer inte vågar ta ut svängarna och sticka ut alltför mycket ur mängden.

Måste bara flika in de här citaten på tema rädsla som jag tycker är bra att ha i bakhuvudet ibland <3

Ja ni hör ju - jag är rädd för så mycket och många av dessa rädslor kan jag tycka att jag borde växt ifrån nu. Men nä. Vissa människor verkar bara kunna möta sina rädslor och se det som en *spännande utmaning* men jag är rädd (lol ännu en grej på listan) för obehaget som rädsla skapar i kroppen. Det är SÅ många situationer där jag tänkt innan att ”denna gång ska jag inte fega ur” men när det väl gäller så är det som att någon starkare kraft tar över och får mig att backa. Missförstå mig inte nu, har jobbat på många av mina rädslor och lyckats övervinna dem så det är inte så att jag bara accepterat att jag får undvika vissa saker i livet. Men det är som att vissa grundrädslor i mig vägrar släppa taget helt och jag är riktigt trött på att låta dem styra mig.

Ja, det här var bara en liten reflektion jag ville skriva av mig om. Kan någon känna igen sig?

Följ mig här ?

Gillar

Kommentarer