JAG HAR ALLTID TÄNKT..

.. att jag är ovanligt svår att älska. Jag vet, det låter hårt och heartbreaking när man säger det sådär rätt ut men den känslan finns där i mitt undermedvetna och har påverkat SÅ många av mina beslut och handlingar i livet. Gör fortfarande kanske till och med?!

När jag var yngre trodde jag att jag behövde vara perfekt för att bli omtyckt. Att andra får ha brister men eftersom jag är ovanligt jobbig så kommer inte folk orka med mig ifall jag visar mina. Jag har liksom alltid känt att toleransnivån gällande just mig är lägre av någon anledning jag inte riktigt kan förklara.

Jag hade någon övertygelse kring att ifall jag bara var perfekt så skulle jag slippa många av de här obehagliga känslorna som jag inte kunde hantera. Som skam, att bli missförstådd eller att bli avvisad.

Mitt yngre jag kände alltid att jag behövde dölja eller jobba bort de egenskaper hos mig själv som kunde tänkas vara ”för mycket” enligt vissa. Jag har känt sånt avund mot människor som är sådär likeable och aldrig gör något som kan tänkas provocera andra, varför kunde inte jag bara vara så behaglig och enkel?

Jag lever fortfarande med något jävla mindervärdeskomplex som gör att jag har en överdriven respekt och nästan rädsla för vissa människor jag anser ”bättre” än mig. Försöker jobba bort det här men det är svårt att ändra tankemönster man haft hela sitt liv som känns såå övertygande.

Ville bara skriva några rader om det här, ifall någon av er kan känna igen er så ska ni veta att ni inte är ensamma om att känna er som den där udda personen där inte samma regler gäller som för alla andra. Kanske känner alla så mer eller mindre, att man själv är undantagsfallet gällande vissa saker?

Såg de här två citaten på ett instagramkonto igår och blev tårögd för de var så fina :')

Följ mig här ?

Gillar

Kommentarer

linneassofie
linneassofie,

Känner igen mig i precis vart ända ord du skriver. Helt sjukt vilket hinder detta är i vardagen, och i alla aspekter av ens liv... Jobbar jättemycket på detta för tillfället, just att gå igenom alla dessa känslor som skam, ilska, avundsjuka etc ect, alla känslor jag trott gjort mig mindre värdig helt enkelt. Hur upplever du det när det kommer till relationer? Jag har tex väldigt enkelt för att ha mer ytliga relationer, men ju mer jag lär känna någon ju svårare har jag att vara mig själv. Folk brukar ofta säga att dom har det tvärt om, så vore intressant att höra med dig som verkar sitta på väldigt liknande tankar som mig 😊 Jag tar liksom bort mer och mer av mig själv när jag lär känna någon, speciellt om relationen är utmanande och vännen/partnern min har en ''stark'' personlighet och jag då i sig vågar ta mindre plats själv. Gör liksom allt för att konstant cover up en del av mig själv som jag tror är ''alldeles för mycket'' eller ''icke älskvärd''. Grymt inlägg, kram finis!

nouw.com/linneassofie
annawickell
annawickell,

Men älskade fina Isa, du är helt underbar och fin på alla sätt. Och inte alls svår att tycka om <3 din tid kommer, lovar!

nouw.com/annawickell
isabylund
isabylund,

Anna du är underbar❤️

nouw.com/isabylund
Johannagrahn
Johannagrahn,

Men gud, hade kunnat skriva detta själv, i alla fall för ett par år sedan. Jag mådde så fruktansvärt under nästan hela mitt liv tills jag en dag insåg att jag är värd att älskas för den jag är och jag är helt amazing trots att jag kan vara både det och det andra. När du börjar älska dig själv kommer andra att älska dig lika mycket, det är klyscha som är sann <3

nouw.com/johannagrahn
isabylund
isabylund,

Fan vad fint skrivet Johanna 😭💜

nouw.com/isabylund
corneliaeri
corneliaeri,

Känner igen mig! Alltså vad är det med oss alla folk som alltid tänker illa om oss själva?? Det är så lätt att säga till någon annan att den duger mer än väl preciiiiis som den är, att den är värdefull och omtyckt och älskad. Men till sig själv... Det är så svårt!

nouw.com/corneliaeri
isabylund
isabylund,

I know.. så blir man arg på sig själv för att man är hård mot sig själv också. Haha never ending spiral 😅🙈

nouw.com/isabylund