HUR MÅR VI EGENTLIGEN?

Hej hjärtan! Tänkte vi skulle ha ett litet deeptalk tillsammans nu! Och ni som skräms av den meningen är antagligen de som behöver det allra mest hehe. Nejdå, deeptalk har tyvärr lite negativ klang men jag har förstått att det är vissa av er som faktiskt uppskattar när jag skriver om djupare saker som mitt mående, känslor, psyket osv och jag vet att man oftast mår så mycket bättre när man fått skriva av sig. Eller helst prata av sig egentligen men för många är det ett för stort steg (samt svårt att genomföra i bloggformat) så därför tänkte jag vi kunde tjittjattra lite i kommentarsfältet. Ni som vågar och vill får gärna skriva av er om vad som helst: Vad tänker ni på? Hur mår ni? Vad gör er oroliga? Vad triggar er ångest? Eller har ni kanske någon fråga/önskemål till mig att jag ska skriva om ett visst ämne? Inte för att jag är någon livscoach eller så men har ändå ett antal års erfarenhet av psykisk ohälsa och någon nytta ska man väl ha av det :)))

Anyhow! Jag kan börja skriva av mig..

Överlag så mår jag bra! Livet rullar på och jag tycker att mitt grundtillstånd är stabilt, men ändå har jag känslan av att ha kört fast lite. Jag mår för bra för att känna mig speciellt motiverad att ta tag i det som inte är bra, men jag har ändå för mycket ”problem” för att det inte ska påverka min livskvalité. Och när det slår mig att jag själv håller mig tillbaka i livet kan jag få sån hemsk ångest! Faktum är att jag ÄR begränsad på vissa sätt men det är inte lika illa som det en gång varit så det är som att jag bara väntar på att det ska lösa sig självt. Vilket jag innerst inne vet att det antagligen inte gör men ändå är jag typ för bekväm i det nuvarande för att ta tag i sånt som jag vet kommer vara jobbigt. Känner mig lite som ett högfungerande psykfall haha.

Har nog nämnt tidigare att vill börja gå till psykolog igen, tror då att de här tre områdena är det som känns mest relevant för mig just nu att jobba med:

- Lära mig bekräfta mig själv. Och även lita på min egen åsikt/känsla/beslut utan att någon annan ska ”okej:a” det.

- Inse att varje dag inte behöver vara den andra lik utan det normala är att man äter/sover/socialiserar/tränar osv olika varje dag utan att det är något farligt. Jag har en komplex relation till rutiner alltså, de behövs för att hålla mig flytande men de stoppar mig också på så himla många sätt.

- Släppa tanken på att jag skulle vara jobbig. Min inre kritiker har alltid varit ett problem men nuförtiden vågar jag knappt göra någonting i vissa situationer (med vissa personer) av rädsla att vara ”för mycket”. Tror tyvärr det här kan sabba rätt mycket för mig själv också då jag övertolkar och misstolkar vääääldigt mycket.

Er tur, skriv något i kommentarsfältet som jag kan läsa när jag kommer hem <3

Följ mig här ?

Gillar

Kommentarer

Sanningen
,

Bra att du tar upp detta ämne för att samtala gör att vi känner att vi inte är ensamma med våra tankar,känslor. Jag har inte så mycket mer att säga just nu men någon annan kan kanske spinna vidare på dina tankar. Vi har alla något som vi bär inom oss och att berätta kan lätta bördan.

Kram

Ha en fin dag!

sarasara
sarasara,

Så bra att ta upp detta ämne och intressant att läsa! Jag känner igen mig i känslan att vara jobbig. Själv mår jag sådär och har gjort det i flera år, även om det har funnits ljusa stunder och punkter. Jag känner inte att jag har någon stabilitet i min tillvaro just nu och jag har den senaste tiden kommit fram till att min oförmåga att hantera ovisshet är en stor del i mitt mående. När jag verkligen önskar mig något, tycker jag att det är jättejobbigt att inte veta om det kommer att bli av och det tar liksom över hela min tillvaro. Jag funderar på att börja gå hos en psykolog och förhoppningsvis få hjälp med att tänka annorlunda.

nouw.com/sarasara