Hej darlings! Haha, vilken hypead rubrik jag slog till med! Hittade nämligen en onsdagslista med roliga frågor inne hos Sandra som jag så gärna ville göra, men eftersom det är torsdag idag så funkade inte namnet på listan. Aa strunt samma, frågor ska få svar helt enkelt så vi kör igång direkt!

Hur har din vecka varit?
Jo tack bra! Bilden ovan är från tidigt i tisdags morse när jag skulle testjobba på nytt ställe. Har även jobbat på mitt vanliga place, haft två intervjuer, fått massa saker gjorda här hemma och snart ska jag iväg på fika med bästis. Så helt klart en *driftig* vecka åtminstone.

Vad skulle du hetat om du inte fick det namn du har nu?
Pappa ville att jag skulle heta Lovisa så antagligen hade det blivit det isåfall. Tycker Lovisa är ett superfint namn så lite synd att han inte fick sin vilja igenom.

Har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?
En gång var det en kille jag dejtade som sa "du är helt klart speciell men på ett bra sätt". Blev lite stött först för speciell = konstig = svår att gilla i min värld, men sen insåg jag att det kanske inte var så illa ändå. Man blir mer minnesvärd om man inte är precis som alla andra tänker jag.

Om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?
Någon blommig sommarklänning! Ska självklart vara perfekt väder för en sådan jämt också.

Finns det något helt vanligt en gör som du tycker är ovanligt roligt?
Dammsuga kanske? Med rätt dammsugare och smutsighetsgrad på golvet är det sjukt tillfredställande. Sen älskar jag också att öppna vakuumförpackade glasburkar (som sådana här) då jag sticker in en kniv under kanten på locket och bänder tills det poffar så där otroligt härligt. Det poffet är roligt!!

Vilken är din största skräck?
Att jag, eller någon i min familj, skulle få en diagnos med en obotlig sjukdom och ha X månader kvar att leva. Får ångest bara av att tänka på den situationen.

Om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Eh jag klassar mig redan som lite psykiskt sjuk? Men antar denna fråga kanske syftar på en allvarligare diagnos och inte bara en släng av ditten och datten. Isåfall tror jag att jag skulle kunna få nån narcissistisk personlighetsstörning. Är så sjukt självcentrerad ibland.

Vad beställer du på krogen?
Alltid vin. Helst vanligt vitt men ibland cava. Vill jag vara tokig tar jag en Bellini, men då ska det minsann vara något alldeles extra, haha.

Hur gör man för att ragga på dig?
Man är självsäker! Kanske på gränsen till arrogant men ändå kvar på den sköna sidan. Helst ska han vara övertydlig att han är intresserad för jag behöver massor av bekräftelse för att våga vara flörtig tillbaka. Ge mig även en komplimang eller två så har du halva inne :)))

Vad har du funderat över på sistone?
Ganska djupa saker.. som var jag är påväg i livet och vad jag egentligen vill göra med det. Ångest över att jag inte har någon riktning och syfte och även stark känsla av att jag slösar bort mitt liv på att bara existera.

Vem är den mest kända människa du talat med?
Åh här hade jag velat komma med något riktigt tungt namn alltså! Men tyvärr, mest kända är nog Therese Lindgren.. eller Margaux? Beror lite på hur man definierar känd, pratade med Ingvar Kamprad i personalmatsalen på IKEA en gång och han kanske klassas som mer känd egentligen.

Vilket är ditt största beroende?
Bekräftelse. Sen tycker jag en dag utan kaffe och socker är riktigt värdelös.

Vilket uttryck använder du lite för ofta?
Toppen. Någon böjning av ordet mysig. Typ.

Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?
Att mitt batteri på mobilen håller på att ladda ur. Man ser mig alltid med min powerbank i högsta hugg eller på jakt efter ett eluttag.

Vad gör du när du är ledsen?
Det är här jag hade velat svara någon sund och konstruktiv strategi men när jag är ledsen brukar jag helt gå ner i deppet och tänka på alla delar av livet (även de jag inte var ledsen kring från början) med väldigt negativ syn. Efter någon timmes självömkan kanske jag ringer mamma eller någon vän för att prata av mig.

Slut på listan! Hoppas ni får en fin eftermiddag! PUSS

#bestofnouw

Följ mig här ?

Q: Hur sminkar du dig på bilden? Ser så fint ut. Kan du inte skriva ut det?:)
A: Fick den frågan till bilden ovan och kan inte riktigt avgöra om personen driver med mig? Blir så osäker för jag har nog aldrig någonsin blivit frågad om *skönhetsråd*, haha. Jaja då får väl hen skratta åt att jag svarar på allvar. Jag har inte alls något speciellt smink utan tar en klick av denna och smetar ut som bas. Sen pudrar jag lite av den här på kindben och näsa för att få ett glow. Gud vad jag älskar ordet glow förresten, använder det så ofta jag kan!! Målar i ögonbryn med en enkel penna från H&Ms egna märke och sen denna mascara och en vanlig svart kajal. Frågor på det? :)

Q: Har du hunnit smaka den nya maraboun?? Den verkar ju sååå god! Får nog springa till butiken på en gång!
A: inte gjort det än! Hört dubbla bud, några som säger den är ljuvlig och vissa som säger det är dåligt med kakbitar i..

Q: Hur upplever du det när det kommer till relationer? Jag har tex väldigt enkelt för att ha mer ytliga relationer, men ju mer jag lär känna någon ju svårare har jag att vara mig själv. Folk brukar ofta säga att dom har det tvärt om, så vore intressant att höra med dig som verkar sitta på väldigt liknande tankar som mig. Grymt inlägg, kram finis! (Kortade ner en kommentar till det här inlägget)
A: Åh det här är så intressant ämne! Jag har nog alltid känt att det är jobbigare att komma folk nära än att gå på mingel och kallprata, vilket fått mig att känna mig så fel och konstig eftersom det alltid brukar vara tvärtom (som du också skriver). Vet inte om det nödvändigtvis är så att jag har svårt att vara mig själv i nära relationer, för mig blir det nog snarare jobbigt av de här två anledningarna:

1. När man kommer någon nära blir man mer sårbar ifall personen inte vill ha med en att göra längre. Då är det svårt att ursäkta det med ”äh hen kände inte mig så väl ändå” som åtminstone jag använder som tröst ifall någon man dejtat enstaka gånger inte vill ses mer eller så. Blir man dumpad av någon man står nära så HAR det i de flesta fall med mig som person att göra och då blir det fler jobbiga känslor som triggas.

2. Ju starkare en relation blir desto mer krav blir det att jag ”måste” bete mig på ett visst sätt. Det är inte socialt accepterat att kräva egentid från en partner, eller få panik om personen i fråga plingar på spontant en kväll när man är inställd på hemmamys själv. Om man däremot bara är bekanta så är det mer legit att bete sig lite hursomhelst.

Hänger ni med på hur jag menar? Vore jätteintressant att höra hur ni tänker kring det här, även ni som har mer sunt förhållande till relationer än jag, haha.

Q: Har du gjort brösten?
A: haha fick den frågan ännu än gång.. svaret är fortfarande nej. Jag har börjat äta p-piller och har en jävligt bra push-up som gör att jag kanske fått ovanligt mycket klyfta :))

Följ mig här ?

Hej darlings! Fick en kommentar som gjorde mig väldigt smickrad (kolla den sista meningen! Hur galet är det inte att nån känner så?) men också gav hög igenkänning för det där har varit JAG nästan hela mitt liv. Hon skrev såhär:

"Skulle jättegärna vilja höra mer dina tankar kring det här att man är så bra på att dalta. När man har dagar när man överanalyserar allt. På mina värsta dagar får jag för mig att mina vänner stör sig på mig. Att jag sagt fel saker. En kompis kanske har en dålig dag av en helt annan anledning men bara för att hen reagerar märkligt så tror jag att det är mitt fel. Känner igen mig i så mycket som du skriver och du ska veta att din blogg hjälpt mig otroligt mycket i mitt mående!"

Det är så mycket jag vill svara på det här så vet inte ens var jag ska börja.. Önskar det fanns en enkel lösning jag kunde dela med mig av men det här är ju något som fortfarande är väldigt aktuellt för mig att jobba på. Och när jag säger "jobba på" (vilket är ett jävligt diffust uttryck egentligen) så menar jag att jag ifrågasätter mina egna tankar, talar mig själv tillrätta genom en diskussion med mig själv där jag försöker se saker rationellt och utifrån, snarare än känslostyrt som det annars alltid blir när det handlar om en själv. Det är lätt att vara klok, snäll och förlåtande mot andra men svårare när det är en själv som är huvudpersonen.

Hursomhelst, när mitt ältande drar igång försöker jag påminna mig om detta:

1. Må inte dåligt över saker du bara tror. Inse att vuxna människor (som vi faktiskt är nu) själva har ansvar att omge sig med personer de gillar och om du gör något som stör dina vänner så mycket så får de antingen ta upp det med dig eller dra sig undan och hinta om att de vill relationen ska rinna ut i sanden. Om du INTE märker något av detta så räkna med att personer som du umgås med tycker om dig som du är.

2. Du är inte center of attention för andra människor. Det är egentligen en lite trist tanke för en uppmärksamhetsälskande person som mig, men ibland även lugnande. Har märkt att många med låg självkänsla även blir jävligt egocentriska och tror att allt som andra gör/känner är kopplat till en själv. Det är faktiskt ett ganska oödmjukt att tro att man har sån påverkan på andra att hela deras dag och humör styrs av en. Så om Kalle är otrevlig mot dig utan anledning handlar det most likely om Kalle, hur Kalle mår och hur Kalles dag varit snarare än att DU ska ha gjort fel.

3. Lägg energi på det du kan påverka. Tror det är en del av något mantra inom AA, att man ska acceptera det man inte kan förändra och istället fokusera på det man faktiskt kan ändra. Det är himla sant hörrni!! Om en jobbig situation uppstår så fråga dig ”kan jag på något sätt ändra på det som hänt eller denna persons känslor/åsikter?” som svaret är nej så måste man släppa det. Tvinga sig själv att sluta ge det uppmärksamhet för det är slöseri med din energi.

Ja, det är nog de tänkesätten som hjälpt mig mest.. hoppas det kan komma till nytta för någon av er också. Kram!

#nouwse

Följ mig här ?