CAFÉMYS & LIVET SOM GÅR
Haha, sen när har jag så mycket bildmaterial att det går över en vecka innan man hinner lägga upp dem? Här är iallafall från förra onsdagen när jag och Filippa var på Sturekatten. Det är så charmigt där, som att sitta hemma i nån gammal släktings vardagsrum där varje detalj är tantprålig (tänk porslinskatter och gräsliga tapeter) men de kommer ändå undan med det.
Hej finisar! Hur är det med er idag? Med mig är det fint, ska snart dra iväg mot jobbet men tänkte passa på att skriva av mig lite här i bloggen först. Igår slog det mig att det snart är juni vilket innebär att nästan halva 2020 gått. Som vissa av er säkert förstått så kan jag känna sån jäkla livsstress och det blir inte precis bättre av en pandemi som pausar livet för de allra flesta.
Jag har nästan alltid ångest över hur snabbt tiden går och dåligt samvete över att jag inte tar vara på dagarna, nu blir de känslorna maxade i och med att det faktiskt inte är möjligt att göra vissa av de där sakerna jag behöver/vill för att förbättra situationen. Ibland är det omständigheter utanför mig och mina rädslor som gör att vissa saker inte sker vilket känns frustrerande.
Sen vet jag inte om det är en naiv del av min hjärna, för mycket Hollywoodfilmer eller en osund jämförelse som gör att jag har så svårt att acceptera att en stor del av livet är de där lugna tisdagskvällarna framför Netflix, att scrolla runt i telefonen och dricka kaffe i väntan på att eftermiddagspasset på jobbet ska börja och äta rester direkt ur matlådan. Jag VET rent intellektuellt att livet inte konstant är roliga händelser, självutveckling och skapande av galna minnen, men ändå verkar känslosidan av mig inte vilja inse det för det är få saker gör mig så stressad som just att se hur alla andra verkar leva så jävla mycket. Haha, det var en konstig mening men jag blir nästan orolig för att jag skulle vara en ovanligt lättuttråkad och olycklig själ för det är ändå ganska stor del av mitt liv som bara är ”neutralt”. Alltså mina minnesvärda happenings under en dag skulle typ gå att komprimera till 4 timmar istället för 24 och det känns inte ok. Mitt liv är lite som att gå på ett löpband medan andra vandrar vidare och jag förstår inte vad jag gör för fel?
Jaja nog om det! Var inte meningen att bli så djupt, har mått bättre än på länge de senaste dagarna och känner mig på bra humör, men behövde ändå bara skriva av mig om det där ändå tror jag. Hoppas ni mår bra. Puss!
Följ mig här ?
Det är ju mycket sociala medier som gör att det ser ut som folk gör saker exakt hela tiden, men så ser ju inte riktigt verkligheten ut. Jag tror man mår bättre av att inte jämföra så mkt och tänka så mkt på vad andra gör. Folk postar ju oftast när de gör något "spännande/over the top/lite extra/något kul" inte när de ligger hemma i soffan och käkar glass typ, haha. Men man vet ju att det gör alla med.
Känner igen mej i stressen dock, särskilt på sommaren känns det som man måste ta vara på tiden extra och blir jag jättestressad när det ser ut som folk gör saker hela tiden. Jag tänkte därför att jag ska minska mitt instagram-användande i sommar till kanske 3 dagar i veckan max. Tror det hade gjort mej enbart gott faktiskt. Annars lär jag lätt känna mej stressad av alla som åker iväg och badar och har sej de dagar man själv jobbar t.ex. Ush det blir så jobbigt bara haha 😐 Mår på riktigt dåligt av det, att sitta och bli avundsjuk. Kan ha varit och badat dagen innan, det spelar ingen roll, blir ändå avundsjuk? :$ Måste jobba på det alltså, haha.
Hoppas du får en fin dag gullis! Och så mysiga fikabilder, såg verkligen ut som en hemmatrevligt fik och du beskrev det väldigt bra 😃 Kram