ATT SKJUTA UPP SITT LIV

Jag har märkt att jag tenderar att hamna i tankebanan ”när X händer, då ska jag göra Y” gällande mycket i mitt liv. Jag har nog alltid varit så och jag vill inte veta hur mycket jag gått miste om för att jag tänkt att jag ska vänta på ett liiiite bättre tillfälle men istället har chansen helt gått förlorad.

Det har varit tankar som: när jag väger X kg ska jag tillåta mig att göra det där. När jag tjänar mer ska jag unna mig den där saken. När han hör av sig till mig ska jag våga fråga det där. När jag känner mig stabilare i måendet ska jag göra det där jag velat så länge. När jag slutat med det beteendet kommer jag göra mer av det där jag egentligen vill. Osv osv.

Det är som att jag undermedvetet tänker att NÄR jag är/mår på en visst sätt så kommer saker automatiskt bli enkelt och jag blir lycklig. Men så inser jag att jag kanske inte måste vänta tills jag och livet är perfekt innan jag kan njuta av det. Jag kanske duger trots att jag är så ”icke fulländad” och komplicerad som jag är just nu? Jag kanske kan leva SAMTIDIGT som jag jobbar på att förändra delar av mitt liv? Annars finns faktiskt en risk att jag väntar bort hela mitt liv tills jag vågar göra vissa saker och det vore hemskt..

Egentligen är nog det här ständiga framskjutandet bara en rädsla för att det inte ska bli perfekt. Jag undviker det, för även om det handlar om ganska oviktiga saker som att söka ett visst jobb, höra av sig till en viss person, våga bryta en dålig ovana etc, så är jag rädd för besvikelsen som uppstår om det inte blir så bra som jag hoppats på.

Följ mig här ?

Gillar

Kommentarer