ATT AVDRAMATISERA LIVET

Om det är något beteende hos mig som verkligen blivit utmanat de senaste månaderna så är det min livsstress. Jag känner ofta att jag måste ta vara på livet så otroligt effektivt bara för jag ”missade” många år när jag var sjuk. Självklart är det bra att ta vara på dagarna men för mig går det lätt till överdrift och kan snarare bli en desperat jakt efter saker att göra hela tiden. Speciellt vid tillfällen då man "borde" göra något kul, som helger och soliga sommarkvällar. Jag kan till exempel få ångest av att vara ensam en lördag för jag känner att jag absolut inte har fler helgdagar att slösa på att inte göra något alls och jag kan få dåligt samvete om jag inte går på dejter regelbundet för jag har så många års celibat (lol, typ så) att ta ikapp och borde därför släppa loss lite.

Under dessa pandemitider har jag, precis som de flesta andra, fått sakta ner mitt liv och haft betydligt mindre saker i kalendern vilket gjort den här livsstressen extra tydlig. För att hantera det så får jag dagligen påminna mig om att avdramatisera livet. Vet att det kanske är en konstig grej att uppmuntra till då det samtidigt är viktigt att förstå att livet inte är en lek utan man ska uppskatta dagarna och vara tacksam osv. Men jag måste acceptera att jag inte kan göra allt nu nu nu, jag behöver inte bete mig som att varje handling jag gör är på blodigt allvar och jag behöver inte vara rädd för att vara mänsklig. (Förstår ni förresten vad jag menar med det? Skriver ju ganska ofta om det där med mänsklighet och hur jag kan skämmas över min egen).

Måste bara dela den här bilden med er för jag fylls med sån power när jag läser det!! Lite det här är det jag försöker intala mig själv:

Nu är livet som sagt oförutsägbart så man vet aldrig vad som händer men man får väl ändå utgå från att man har ett antal friska år kvar och då behöver jag inse saker som dessa:
- Det kommer fler lördagar så jag måste inte desperat leta sällskap, och eventuellt umgås med personer jag inte ens mår bra av, bara för att göra NÅGOT.
- Det kommer fler fikastunder så det gör inget om jag provar en ”annorlunda” kaka som bara visar sig vara halvgod.
- Det kommer fler nätter så det gör inget om jag har svårt att somna och får för lite sömn en natt.
- Det kommer fler chanser att träffa män så det är faktiskt inte hela världen om den där dejten inte vill träffa mig igen.

Jag VET av erfarenhet att typ 90% av det som idag tar upp såå mycket av min tankekraft (genom ältande och övertänkande) inte ens kommer vara något jag tänker på om några veckor. Jag försöker ta livet mer med en klackspark, inse att ingen annan lägger så stor vikt vid mina beslut, handlingar, utseende etc som jag. Men det kräver ständig påminnelse! Ifall någon av er också behövde en sådan så hoppas jag detta inlägg kunde hjälpa.

Ha en fin torsdag, puss!

Följ mig här ?

Gillar

Kommentarer