OM MAN INTE ALLTID MÅR SÅ BRA DÅ?


Hej hörrni! Jag har haft ovanligt mycket motstånd till att blogga de senaste dagarna och nu slog det mig varför. Har varit en ganska påfrestande start på veckan och det känns som att bloggar inte längre är ett forum där man kan skriva av sig om sånt som tynger en eller bara babbla om sin halvtrista dag utan nu måste det nästan alltid vara så jävla peppigt, snyggt, framgångsrikt och kunna visa upp ett inspirerande liv och just nu är jag tyvärr inte i en så peppig period. Det är inget dåligt som hänt men jag är bara inte supernöjd med min vardag (kan prata mer om det längre fram om ni vill) och jag har börjat känna ångest när jag bara gnäller här i bloggen.
Jag har även insett att det nog inte är mitt normaltillstånd att vara superpepp och se *varje dag som en gåva* utan jag har en mörkare syn på livet, mer cynisk och beredd på motgångar. Det tar emot jättemycket att erkänna för jag VILL tro att jag är en glad och positiv person men jag tycker faktiskt att livet kan vara ganska påfrestande ibland. Jag har säkert brist på något lyckohormon eller så men det känns ändå som andra är så mycket bättre på att hantera och påverka sina känslor och sitt mående.
För mig är det snarare ett lotteri från dag till dag hur mitt mindset (och därmed humör) ska vara. Om jag känner mig motiverad och inspirerad så är det roligt att skriva inlägg och jag ser allt som händer under dagen med ”positiva glasögon”, om jag däremot är lite deppad så ser jag ingen mening med att gå in här, jag känner mig ogillad och tolkar typ alla händelser negativt.
Summan av kardemumman är att jag har jävligt svårt att få till några blogginlägg när jag inte känner att jag kan leverera den sprudlande inspiration man ”ska” i bloggar nuförtiden. Men egentligen kanske det inte behöver vara mer med det? Bara att låta bli datorn då. Haha, som så ofta annars så kanske jag gör ett problem nu av något som egentligen inte är ett problem?! Jaja, hoppas ni får en fin kväll och att vi hörs snart igen. Pusspuss!
Följ mig här ?