Fick en kommentar förra veckan som jag så gärna vill besvara i ett eget inlägg ifall fler behöver råd kring detta. Den löd såhär:

"Är så imponerad över hur du bara bestämde dig för att gå upp i vikt. Går behandling och är mitt uppe i min viktuppgång och tycker jag bara känner mig mer och mer obekväm. Önskar att den extra vikten gav mig mer självförtroende och bättre självkänsla. Kan du inte ge mig lite tips eller en lista på vad som är fördelarna med att faktiskt väga så mycket som kroppen borde. Kanske skulle ge mig lite boost..."

Ojoj, det är så mycket jag vill säga om det här ämnet så jag vet inte var jag ska börja. Nu svarar jag bara efter min egen erfarenhet som är att gå från underviktig till normalviktig, kanske är det helt annat om man går från tex normalviktig till överviktig. Men iallafall, jag har nämnt förut att jag nog är en väldigt viktkänslig person för bara jag går upp/ner 0,5kg så påverkar det mitt mående. Jag har därför oftast känt av så mycket positiva effekter av min viktuppgång som vägt över det jobbiga alla dar i veckan! Kan tänka mig det underlättar väldigt mycket att fortsätta då när man blir mer och mer levande för varje kilo.

Kommer ihåg att jag fick tips för längesen om att skriva en lista med för- och nackdelar, kan säkert vara bra att göra kring många jobbiga områden i livet. Gällande viktuppgång skulle min sån lista se ut så här.

FÖRDELAR MED ATT GÅ UPP I VIKT

❥ Jag får ett annat lugn i kroppen, den där värsta rastlösheten som hela tiden vill röra mig och vara sysselsatt dämpas.

❥ Jag får mer energi och LUST till saker vilket är något av det bästa! Fan vad fint det är att känna att jag vill göra saker igen och inte behöver ”tvinga” mig till allting när jag egentligen bara vill hem och sova eller äta.

❥ Får inte lika mycket panik om mina rutiner ruckas eller nått oplanerat dyker upp. Freakar inte ur om det tex skulle plinga på dörren mitt i en måltid.

❥ Måltiderna blir inte lika ”heliga” längre i och med att kroppen inte är lika utsvulten. Det är säkert en stor anledning till att jag inte bryr mig lika mycket ifall något stör.

❥ Jag blir bättre på att hantera jobbiga situationer på ett icke destruktivt sätt, som att jag kan se mer förnuftigt på det som hänt och får åtminstone lite bättre konsekvenstänk.

❥ Jag slipper skämmas och känna mig uttittad.

❥ Jag kan ha de kläder jag vill istället för de som täcker de kroppsdelar som jag anser är för smala.

❥ Kan njuta av god mat och undviker inte alla situationer som eventuellt kommer innebära mat.

NACKDELAR MED ATT GÅ UPP I VIKT

Ja, egentligen finns det väl inga men i min sjuka hjärna var jag så rädd för att det skulle spåra ur totalt och jag skulle rusa upp i vikt helt okontrollerat om jag tillät mig att gå upp lite.

Gällande det har jag dels försökt se logiskt på den rädslan, hur kan det vara fysiskt möjligt? I ”värsta” fall får jag väl dra ner på maten tillfälligt då så denna plötsliga viktuppgång stannar upp. Jag hittade också inspiration hos andra som gått igenom samma sak. Jag hörde/läste om att de hade haft exakt samma tankar men att det är en falsk och ätstörd rädsla som man bara måste våga möta. Och jag blev såå peppad av att läsa hur de aldrig varit lyckligare än nu, att de aldrig gillat sin kropp så mycket och inte ångrar en sekund att de valde att släppa jakten på en sk perfekt kropp..

Jag vet att hela grejen med att gå upp i vikt, släppa sin maniska kontroll och se hur kroppen förändras är sjukt jobbig. Tyvärr går det inte att komma ifrån om man vill bli frisk och på nått sätt måste man hitta acceptans kring det. Jag har fått påminna mig själv tusen gånger om att jag inte kan leva ett bra liv på en vikt där min kropp inte mår bra. Jag har fått påminna mig varje jäkla dag om hur fucked up jag blir om jag skulle gå ner. Hur tvångsmässig, tråkig, trött och irriterad jag blir. Och hur hemskt jag tycker det är att inte kunna göra allt jag vill i livet pga min sjukdom och besatthet av vikt och kropp. Då känns det faktiskt så mycket lättare!

Hoppas nån av er som behöver det fick lite motivation från detta. Tveka inte att skriva om ni har fler frågor eller önskemål på inlägg. Puss!

Följ mig här

Gillar

Kommentarer

Här kommer några bilder från gårdagen. Jag var leopard! Snacka om att det var kvavt och fuktigt, sämsta tänkbara för mitt hår. As you might see, haha.

Hoppade på tunnelbanan till söder för att möta Sandra

Åt croissant. Varm. Den smälte i munnen. (det är något positivt)

Vi tog en shoppingrunda och jag såg ett par världsfina skor i skyltfönstret! Håll med?

Vackraste stunden på dagen är nog precis när solen är på väg ner.. Kanske nån av er har ett väldigt uppmärksamt öga och tänker ”nähäruuu, sådär fint väder var det inte igår kväll på Kungsholmen”. Det är sant. Jag fuskade lite så den är från i onsdags.

Godmorgon godingar! Hoppas ni har en härlig fredagskänsla! Jag är faktiskt väldigt glad att det är helg nu för denna vecka har varit ganska seg, känns som jag bara fikat och känt mig otillräcklig hela dagarna. Men nu är det som sagt helg och jag har roliga planer :)

Ikväll ska jag möta Johanna för AW, imorgon blir det event och kaaaanske utgång och på söndag fika. Perfekt mix!

Förresten så kanske jag och Elin ska börja podda igen!! Pratade lite om det i onsdags när vi sågs och vi båda saknar det. Hoppas vi lyckas få till det för jag gillar det formatet såå mycket. Skulle ni lyssna isåfall? Jaa, ni lär märka hur det blir med den saken.

Hoppas ni får en fin dag. I eftermiddag kommer det upp svar på en viktuppgångsfråga så kika in då om det känns passande för just dig. PUSS

Följ mig här

Gillar

Kommentarer

Ibland kan jag bli så jävla snurrig av mig själv. Det är som att jag inte kan lita på min egen hjärna, antagligen för att jag ljugit så mycket både för sig själv och andra under åren med ätstörningar.

Det som gör mig förvirrad just nu är detta: jag har alltid varit helt övertygad om stt jag ÄR knäppare än alla andra människor. När nån säger ”men jag har också vissa konstiga beteenden för mig” så himlar jag lite med ögonen inombords och tänker mmmh visst. Att konstiga beteenden för dem typ är att undvika att gå under stegar.

Jag har också alltid tänkt att jag är extremt svår att ha och göra med och att det krävs väldigt tålmodiga och förstående människor för att hantera mig. Men på sistone har jag fått höra från flera personer att jag nog TROR att jag är mer wierd och komplicerad än jag faktiskt är.

Nu har jag börjat tänka så mycket på det här och vet inte vad jag ska tro. Alltså, jag vet ju helt säkert att jag har många konstiga sidor som dessa personer inte känner till, men samtidigt undrar jag om alla kanske har det? Jag tror det är lätt för oss som har/haft lite psykiska problem att hela tiden tänka att de ”normala” människorna är helt felfria, inte har ett enda stört beteende eller någonsin känner sig utanför.

Fast nästa sekund tänker jag igen att ”de skulle bara veta sanningen” och känner att jag enbart är bra på att upprätthålla en relativt normal fasad inför de här personerna som säger att jag inte är så konstig som jag själv tror, haha.

Phju, hängde ni ens med där? Inser nu att det nog inte är så konstigt att jag känner mig så mentalt utmattad ibland med tanke på hur mycket min hjärna tänker. Sammanfattningen av det här inlägget blir väl att jag inte kan avgöra om:

1. Jag inte är så annorlunda som jag tror jämfört med resten av befolkningen.

2. Jag är en jävligt bra lögnare och lyckas manipulera hela min omgivning :))

Det var dagens fundering! PUSS

Följ mig här

Gillar

Kommentarer