Den där jäveln. Det där enorma berget som bara väntade på en. Jag ska vara helt ärlig nu idetta inlägg. Jag ska inte försöka sälja några tankar till nya SSN elever som står i valet om att gå eller inte.

Låt oss börja:

-Det var det värsta jag har gjort. Det är en evig vandring utan slut känns det som.

-Maten är ät bar om du inte är kinkig.

-Man bajsar och kissar hela tiden pga all mat man HELA TIDEN äter och vattnet man dricker.

-Något utav det jobbigaste var verkligen att äta och dricka så mycket som vi gjorde. Man tröttnade helt på att äta (och då är jag en sånn som alltid äter lite extra och älskar att tugga mat). Vatten blev plötsligt äckligt

-Man fryser och har ont överallt.

-Räkna med en del tårar.

-Det var det FINASTE jag någonsin sett väl på 4985 m.

Dag 1 åker man först buss, åker förbi berget och tänker "äsch det där klarar jag". Vid änden av berget var det bara att påbörja en vandring under 3 h i vacker skogsnatur. Tyvärr gick man på en asfaltväg vilket inte gav en "bergsklätrar-känsla" riktigt. Men man knallar på ändå. Jag lyckades dessutom få antingen bajs eller ny asfalt mellan ryggsäcken och min t-shirt för något gjorde att jag hade en kladdig brun svart fläck på ländryggen, USCH!

Dag 2 var dagen med den längsta vandringen. Redan första dagen hade man insett att vandring inte riktigt var ens grej men inte hade man något val. Det "coola" var ju att vi faktiskt gick på en liten stig nu som inte var någon speciellt fixad väg. Först går man i en mer regnskog, därefter ett torrare och men fortfarande grönt område, därefter möts man typ bara av torr mark. Det fins under denna vandring vandring var ju den lilla bäcken vi gick över. Med hjälp av rengöringstabeletter kunde vi dessutom drick vattnet direkt från bäcken.

Dag 3 var den så kallade "vilodagen". Vi fick sova ut, andas lite och vänj oss. men vi satt inte still. Det var idag som vi skulle besöka den där lilla vattensamlingen man kunde bada i. Jag badade inte för att jag ville inte riskera att bli sjuk men det helt fantastiskt. En ganska skön dag att försöka samla krafter inför morgonnatten och dagen.

Dag 4 är den värsta dagen i mitt liv men också den dagen då jag fick se något utav det finaste jag sett. Vi gick upp 00.30 och påbörjade en vandring kl 01.15 i den bäcksvarta natten med endast pannlampor och så pass myckt kläder att man knappt kunde röra sig. Fy fan vilket helvet det var. Vi vandrade uppåt i mörkret på en jätte brant backe och det tog aldrig slut. Tills vi når toppstugan. 75% gråter, vatten börjar frysa, folk spyr, folk fryser och skakar som aldrig förr men vi var inte klara än. Det väntades yttligare 1 h vandring som kändes som en evighet. Men den utsikt vi såg var helt fantastisk. Det var så himla fint och man var så himla lycklig. David spyr, Sally gråter, folk fotar, folk kramas, folk filmar, folk bara tittar ut över horisonten, ASSÅ WOW!!! 4985 m och här står vi. Långt långt där borta ser man till och med Kilimanjaro. Vandringen ner dödade ens knän. Jag tillsammans med Mathilda och Matteus började överväga att bryta varandras ben så helikoptern kunde hömta upp oss men vi la det beslutet åt sidan.

Dag 5 FYLLDE JAG VUXEN och vi vandrade bara neråt i två timmar för att åka hem med bussen och komma hem till en dusch, nya kläder och lite ätbar mat.


Om du är en person med mycket vilja och bra psyke är det här absolut något du kan ge dig in på. Ät, drick och håll humöret upp hela tiden. Mycket handlar om vad man säger till hjärnan att tycka. Försök tänka bort huvudvärken t.ex. Målet är fantastiskt men vägen dit är ETT HELVETE


För min del gick det faktiskt bra. Jag är en väldigt positiv person så jag klarade att hålla humöret upp så gott som möjligt. jag vill gärna tro att all den mat och mängd vatten jag hävde i mig gjorde att jag slapp alla symptom för höjdsjuka. Inte ont i huvudet, ingen illamående. Det ända var ju att jag sov så där men annat går inte att förvänta sig eftersom vi sov i tällt och taskigt underlag.

Jävlar vad jag är stolt över mig själv. Jag tog mig upp för den där jävlen och jag gjorde det jävligt bra.

-Kommer jag göra det igen? Om någon betalar mig minst 100 000 kr då gör jag det men annars tänker jag inte ens titta på Mt Kenya på väldigt väldigt lång tid.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Om jag inte minns fel så var det den 19/1 vi hade våran andra förberedelse inför Mt Kenya, Mt Longonot. Det skulle vara en endags vandring vilket betyder att alarmet tjöt kl 06.00. På med en ryggsäck med vatten och mat för dagen och i med en frukost som egentligen bara ville ut för att det var så tidigt. Hopp i bussen och iväg.

Väl framme inser vi nu vad som ska ske. Vi ska först upp för berget men väl upp ska vi gå runt för att det är en krater egentligen. När vi kommit runt skulle vi självklart ner igen. Nu har det ju gått mer än en månad sen jag gick upp för Mt Longonot men jäklar vad det tog i benen. Särskilt när vi skulle upp för berget. Då var det ju super brant men man kunde inget annat göra än att knata på. Jag har lärt mig sen barnsben att när man går vandringar måste man sysselsätta hjärnan med något som gör att man inte börjar tänka på vad man håller på med. Så jag Alice och Vera sprang fram till Alex, Petter och Edvin och började ställa frågor till varandra om allt mellan himmel och jord. All creed till mamma som lärt mig detta knep då fem åriga jag skrek i mammas öra som muntert försökte sjunga lite franska sånger under dags hajkerna back in time.

På vägen ner fick benen bestämma allt. Det slutade med attjag springer ner och låter benen fall fritt helt enkelt. När vi var framme fick sagt till oss det där går idag men ner för Mt Kenya var det gång som gällde.

Jag måste ändå erkänna att Mt Longonot förberede mig mer till Mt Kenya än om jag inte hade gjort någonting alls såklart. Jag var dessutom anmäld så jag hade ju inte mycket till val men ändå kandes det som att man skulle bestiga jätten som väntade.

Likes

Comments

Jag måste erkänna att jag inte någon stabil "bloggare" men bor man och går i skolan i Kenya prioriteras annat än bloggen såklart.

Jullovet med familjen var helt fantastisk. Mamma hade med hjälp av en resebyrå kunnat puzzla ihop en resa där vi fick se så himla mycket. Det var verkligen något. Jag hade varit i Maasai mara och på kusten innan men att t.ex. åka safari i bil och inte en ombygg lastbil var helt annorlunda. På kusten bodde vi väldigt bra och hade en trevligt hotell att andas ut på. Dessutom besökte vi en annan kust som var jätte trevlig, Watamu. Förhoppningsvis trivdes mamma och pappa så pass att vi en dag kan komma tillbaka!

Det kändes så himla konstigt att ha familjen här. För det första så hör de inte hemma här. Det är jag, mina kompisar på SSNs internat som ska bo här, inte min svenskfranska familj. Alla familjer tjafsar så det kändes bara normalt allt jag skulle säga "Axel sluta behandla mig som en bebis. "

Inte nog med att det var här så är det ju faktiskt så att halva tiden har gått nu. Lite efter jul och vi har ca 4,5 månader kvar. Så himla mycket som ska hända där imellan men det tar vi då!

Värt att tillägg är att alla bilder är tagna av oss med en kamera jag köpt här. Vissa bilder blir jag fortfarande farcinerad över hur jag lyckades ta

Observera att dessa lejon förökar sig

Jag har verkligen världens bästa syskon!!! Så himla mysigt att ha de alla här, som man längtat att hänga med dem <3

Likes

Comments

Nu var det väldigt längesedan jag bloggade och man har ju faktiskt hunnit med en hel del. Störst av allt är ju ändå att familjen var här nere i tre veckor. Jag lägger upp massor av bilder i ett kommande inlägg snart.

Hur som helst kommer vi nu till det absolut vikigaste! I måndags, när vi fortfarande var lediga, bestämde jag, Mathilda, ebba, Cissi och Fanny att vi skulle till Love School. Det är en skola som startades 2007 av en kvinna i slummen. Skolan ligger i slummen i de plåthus som det finns alldeles för mycket av här. Vi blev körda till en skola och Veronica, kvinnan som startade skolan, kom för att möta upp oss. Väl i skolan fick vi hälsa på alla klasser som var barn i 1 års ålder till 15 år, självklart olika klasser. Totalt var det 400 elever när skolan är full och området för skolan kan inte vara mer än 2/3 av våran lägenhet för de som varit där. Barnen var helt fantastiska. Vi sjöng massor av små grodorna för dem och de sjöng massor av fina sånger för oss. Det var så glada barn och de log hela tiden. Vi stannade över deras lunchrast, varav det var kanske 20 barn som kunde äta lunch. Resten hade inte pengar nog att köpa eller har det tillräckligt bra ställt hemma att familjen har råd. Det ända man ville göra var att ta med de alla till någon rolig resturang och bjuda de på allt de ville ha.

Efter detta besök fick vi veta att de flesta barnen har HIV, bor med föräldrar som inte jobbar eller har inga föräldrar alls. Där med har jag och tjejerna redan nu snackat om att typ öppna något swishkonto så man kan donera pengar. Skolan lever praktiskt taget på donerade pengar. Dessutom varje månad betalar de hyra på ca 2000 kr. Hojtar till så fort vi får igång något.

Likes

Comments

Nu är det ju så att november är en knapp vecka ifrån sitt slut, HUR STÖRT!? Det är liksom julafton om mindre än en månad. Jag tar bara detta som ett gått tecken

1) Det betyder ett längre lov utan små viskningar av "prov" runt huvudet

2) Det betyder att jag gått klart halva min tid på gymnasiet

3) Att tiden gått så fort betyder ju faktiskt bara att jag har haft det väldigt bra här. Det är ju så man säger, tiden går fort när man har kul

4) MIN FAMILJ KOMMER!!! Trots många bråk och många slagsmål mellan oss syskon kan man inte motstå att tänka på när det kommer ner till mig och jag får visa dem min vardag. Det blir kanske inte jätte mycket häng i Nairobi men ändå. Vi ska hänga alla tillsammans, fira jul i Afrika och vi ska hänga allihopa igen. Jag vet ju att jag kommer får höra "varför är du inte brunare" så fort vi får syn på varandra men äsch då. Det är ju faktiskt inte över 30 grader och jag går ju dessutom i skolan här.

Det är såklart att det stressar lite att allt går så fort. Under våren väntar Mt Kenya, min 18 års dag (12 feb, OBS), Rwanda/Uganda med gorillor (eller som jag säger "Tarzan-apor") ochmassor av helg aktiviterter som man inte ska missa. Jag trivs sååå bra i det här landet. Jag kommer fortsätta säga det tills dagen jag ändrar mig.

Slänger in ett gäng bilde rpå lite vad som helst från året och min lilla skara där hemma i kalla Sverige.

Som ni ser är det en bra jäkla blandning. Bra människor och helt overkliga upplevelser. GASH

Likes

Comments

Asså min klass. Jag måste ju säga att vare sig man går natur eller inte så har man sina fördomar om naturare. Vissa pluggar mer än andra men man vet att klasserna kan bli "one of a kind" så att säga. min klass här är helt underbar. I början hade jag ändå lite svårt att komma in i klassen eftersom jag knappt hängde med någon i den. men nu känns det helt fantastiskt. jag trivs bra i den och de är alla underbara. För er nyfikna själar så kan jag visa för er hur en naturklass på SSN se ut.

ps. Jag har borta när bilden tog såå jag såg till att redigera den lite.

Hela stora gänget

Likes

Comments

Inlägget som troligen en blivande SSN:ar vill läsa.

På grund utav valet och oroligheterna som vilar över landet så har ju faktiskt vi elever i år begränsats lite. Jag störs inte allt för mycket av det men genom att läsa andra bloggar innan vi åkte hit så hade man ju faktiskt lite förväntingar men jag ska vara 100% ärlig tänker jag.

En utgång här går till så att på onsdagkväll, innan läxis skriver man upp sig på en lista. På fredagen eller lördagen, beror på vilken dag du valt, går bussen 22.15 till en klubb. Det tråkiga är att vi inte har många val. Vi är det flesta under 18 och får inte köpa alkohol vilket gör att många klubbar inte tjänar på att ta in oss. Detta gör att vi står med två klubbar som går med på att ta in oss. Dessutom kommer vi väldigt tidigt och åker rätt tidigt vilket gör att man är praktiskt taget själv på dansgolvet. Man får göra det bästa utav situationen, på det sätt man själv känner att det behövs ;).

Jag har ju faktiskt läst på tidgare bloggar att reglerna är stikta i början men för oss som bott här i år har reglerna varit strikta under 1/3 av året. Lite trist men nu reglerna lättar i sin takt.

Jag som gärna gör det bästa utav situationen försöker behålla lendeet.

Förfesten på partybussen.

Vad vore en fest utan den svettiga toa selfien?

Likes

Comments

Eftersom det varit lite mycket på senaste tiden så har jag inte haft tid med några inlägg från de senaste händelserna. Andra missade inlägget är halloweenfesten som ägde rum den 28 oktober. Det var gymnasiets festkomitée som under våran instängning när valet ägde rum hade fixat sååå fint. Det var pyntat och många var väldigt duktiga på att klä ut sig. Det var ju faktiskt halloweenfest och då ingår det att man klär ut sig måste jag ändå säga. Jag som alltid tänker lite för långt var utklädd till en marknad här, dvs TOI MARKET. Enligt mig symboliserade denna marknad kaos. Mycket kläder överallt, skyltar med låga siffror och lite sotigt. När man är på marknaden måste man kommit med mycket energi för det tar mycket på krafterna. För att hitta de fin plagg, för det kan man göra, så måste man orka leta och rota lite bland gamla stumpor osv. Jag tror ni förstår. Det tråkiga är ju att jag själv inte har någon bild på mig, om jag hittar någon kompis som har en ska jag lägga upp den.

Nedanför ser ni lite bilder från festen. De första är mina bilder men de sista är all credd till Vinona. Jag länkar hennes blogg. Om det är någon som är flitig med att blogga då är det hon. http://nouw.com/vinonawesterfelt/

Dessa bilder kommer från Vinonas blogg http://nouw.com/vinonawesterfelt/

Till vänster: Edvin som kreativtnog gick till vakterna och frågade om han fick låna deras uniform, enkelt men kreativt!

Till höger: Thea och Althea. De matchade ju väldigt bra i bilden nu hahah men såååå fina. Althea som en Avatar och Thea som en fé.

Fina Hannah och Vera i NAKUMATT. För er som bor i snöiga Sverige kan jag jämföra NAKUMATT med typ en mindre (men ändå stor) Ullared kanske. Det finns mat men kvalitén är det värsta du kan tänka dig. Det finns allt från godis till kylskåp. Jag tror ni förstår. Denna butik fanns i Junction meeennn den har gått i konkurs nu. Kan har varit tur nog.

Likes

Comments

Det första jag missat att prata är ju såklart om SAVAGE WILDERNESS. Och nu kanske ni tänker, varför med stora bokstäver? Jo nämligen så att det var där jag äntligen fick uppleva en nära-döden-upplevelse, jag hoppade BUNGEE JUMP. Jag ska vara helt ärlig. Det gjorde inte ont i kroppen meenn mitt huvud trodde jag skulle åka av. Alltså dne mängd blod i huvet som samlades är obeskrivlig. Usch det gjorde ont. Dessutom ledde det till att frukosten åkte upp, ni förstår vad jag menar.

Förutom "det lilla" så fick jag testa att river rafta. Alltså sitta i en plastbåt och padla i djungeln i mindre vattenfall. Sjukt kul men den mängd vatten vi svalde gav konsikvenser och det märkte vi alla på internatet. Vattnet, som ni ser, var ju faktiskt grått. Alltså det var ju sjukt kul men nu har jag gjort det en gång och det kanske räcker så. När vi åker till Rwanda/Uganda så ska det tydligen bli lite mer men jag få se om jag hoppar på det tåget.

Vi sov där också men fin som man är betalade jag 40 kr extra för att för en gång skull få slippa sova i tält. Det fick bli en mindre stuga men det gjorde mig inget. Jag fick en säng och inte en tunn campingmadrass.

Målet är att kunna klippa ihop en vlogg i jul där ifrån. Jag har en färdig video när jag hoppar som ska ut så snart som möjligt. ASSÅ WOW SÅ JAG TRIVS HÄR

Likes

Comments

Igår var det tisdag, andra dagen på veckan, andra dagen på vecka 11, dans som vanligt kl 16.30 meeennn även dagen jag gjorde debut i en basketmatch här. Det var verkligen såå såå kul att spela igen. Det blir ju lite svårt lagmässigt eftersom vi alla kommer från olika klubbar och främst att vi är 6 spelare. Detta stoppade oss inte dock och i bussen på väg hem satt vi med stora leenden efter en vinst på 20-0 mot Tyska skolan i Nairobi. HEJA SVERIGE (jag är medveten om att "vi" även ska spela VM i fotboll).

Innan min flytt hit så vart det ingen basket de sista två månaderna men nu känner jag bara hur jag ska hålla det jag lovade en tränar i Central. Att pumpa på gymmet så att när jag kommer tillbaka ska jag rock planen. Jag ser ju också hur kul tjejerna ut gamla laget har så nu har man något att sträva efter också, KUL!

Vad mer har hänt i veckan. Jo jag ska förhoppningsvis få byta till franska och sluta på swahili. Det har som charm men franskan saknar mig lite för mycket tror jag. Känns ju helt ärligt hel knasigt att inte läsa franska obligatorisk 60x4 varje vecka.

Ovanför ser ni Coach M. Melker som har spelar lite innan får sköta våra byten och ge oss lite feedback som kan synas från sidan. De första bilderna är från grundskolans fotbollsmatcher, både killar och tjejer. Det gick inte hela vägen för SSN

Majsan och jag. Dagen då halva studiebidraget rök men garderoben blev lite fylligare. Jag måste säga att jag trodde sända om shoppingen men det funkar. Jag som missade det randiga modet förra året lever ju kanoners här. Modet är lite efter liksom. Nämn värt är också att min favoritblus som gick sönder första dagen på gymnasiet (ramlade med cykeln) har hittat sin dubbelgångare och jag är lyckligare än lyckligast :))))

Likes

Comments