1 år- skoliosoperation


Jag kommer ihåg känslan jag hade när operationsplaneraren ringde och gav mig ett datum för operationen, så lycklig har jag nog aldrig varit. Operationen jag väntat på i sju år.
För åtta år sedan upptäcktes min skolios, redan då visste jag att en operation var det enda alternativet. Men då var jag rädd, jag ville inte ha en stelopererad rygg och valde att skjuta upp op. Jag ville dansa och skulle precis börja gymnasiet så det var absolut inget allternativ.
Men efter några år när ryggen bara blev sämre, mycket mer sne och gjorde mer och mer ont började operationen inte kännas så jobbig längre. Men förstå mig inte fel jag var fortfarande livrädd och det tog lång tid innan jag bestämde mig för att kontakta olika vårdcentraler, sjukhus och andra kliniker för att får hjälp. Men tillslut gjorde jag det. Efter mycket om och men där sköterskor och läkare hänvisat mig till olika återvändsgränder hamnade jag till slut hos karolinska i Solna. Där förklarade dem för mig att en operation skulle dröja då väntelistan var ganska lång. Vid det här laget ville jag bara få operationen överstökad och blev väldigt besviken, men jag ställde mig iaf i kö.
Jag ringde tillbaka nästan varje månad under hela året för att se om något hade förändrats, vilket det inte hade. Tillslut sa dem att det inte kommer bli någon operation i år (alltså 2019). Vid det här laget kände jag mig så redo, jag ville bli rak i ryggen så fort som möjlig och nu skrämde inte operationen mig lika mycket längre. Jag ville inget annat än att få det där samtalet.
Den 13 januari ringde operationsplaneraren och inget kan beskriva den lyckan.
Den 6 februari 2020 gjorde jag en steloperation som jag fortfarande återhämtar mig ifrån. Ibland när jag blickar tillbaka på den stunden när jag fick datumet känns alla tuffa stunder värt det. Känslan jag hade efter operationen var obeskrivlig, tänk att jag äntligen har en rak rygg. Jag blir så himla stolt över mig själv att jag får tårar i ögonen. Jag är så glad.



Innan operation^



Efter operation^