Jag kommer ihåg känslan jag hade när operationsplaneraren ringde och gav mig ett datum för operationen, så lycklig har jag nog aldrig varit. Operationen jag väntat på i sju år.

För åtta år sedan upptäcktes min skolios, redan då visste jag att en operation var det enda alternativet. Men då var jag rädd, jag ville inte ha en stelopererad rygg och valde att skjuta upp op. Jag ville dansa och skulle precis börja gymnasiet så det var absolut inget allternativ.

Men efter några år när ryggen bara blev sämre, mycket mer sne och gjorde mer och mer ont började operationen inte kännas så jobbig längre. Men förstå mig inte fel jag var fortfarande livrädd och det tog lång tid innan jag bestämde mig för att kontakta olika vårdcentraler, sjukhus och andra kliniker för att får hjälp. Men tillslut gjorde jag det. Efter mycket om och men där sköterskor och läkare hänvisat mig till olika återvändsgränder hamnade jag till slut hos karolinska i Solna. Där förklarade dem för mig att en operation skulle dröja då väntelistan var ganska lång. Vid det här laget ville jag bara få operationen överstökad och blev väldigt besviken, men jag ställde mig iaf i kö.

Jag ringde tillbaka nästan varje månad under hela året för att se om något hade förändrats, vilket det inte hade. Tillslut sa dem att det inte kommer bli någon operation i år (alltså 2019). Vid det här laget kände jag mig så redo, jag ville bli rak i ryggen så fort som möjlig och nu skrämde inte operationen mig lika mycket längre. Jag ville inget annat än att få det där samtalet.

Den 13 januari ringde operationsplaneraren och inget kan beskriva den lyckan.

Den 6 februari 2020 gjorde jag en steloperation som jag fortfarande återhämtar mig ifrån. Ibland när jag blickar tillbaka på den stunden när jag fick datumet känns alla tuffa stunder värt det. Känslan jag hade efter operationen var obeskrivlig, tänk att jag äntligen har en rak rygg. Jag blir så himla stolt över mig själv att jag får tårar i ögonen. Jag är så glad.

Innan operation^

Efter operation^

#skolios #operation

Idag är det lite jobbigt. Jag har precis spenderat timmar på att kolla tillbaka på gamla dansuppträdanden från gymnasietiden:(

9 månader (en hel graviditet lol) har det gått sen min steloperation i ryggraden och jag kan inte hjälpa känna lite ånger nu. Förstå mig inte fel 99,9% av tiden är jag så glad, nöjd och stolt att jag genomförde operationen, men bara just nu ångrar jag mig. För just nu saknar jag dansen så mycket. Det har gjort ont i mig att behöva ge upp något som jag älskar och som har hjälp mig på så många sätt. Det gör ont i mig att jag aldrig kommer kunna gå tillbaka, men jag vet att i längden är detta det bästa för mig. Men ibland, bara ibland låter jag mig själv sakna tiden innan operationen.

Så många saker har blivit till det bättre efter op och jag är så glad och tacksam för det varje dag. Jag är verkligen det. Men det betyder inte att jag inte blickar tillbaka ibland. Även fast jag skulle kunna börja med dansen igen hade det inte varit samma sak, jag hade blivit så ledsen och frustrerad av att kroppen inte rör sig på samma sätt som förut, tror inte jag hade klarat av det. Vill inte förstöra minnet av det jag har kvar.

………...

Uppdatering: Jag kämpar på med min rygg. Jag skulle säga att jag är i en ganska jobbig period just nu då min rygg är skör och jag ofta har ont. Det går väldigt upp och ner, vissa dagar är det sämre än andra. Något som jag märkt verkligen hjälp det senaste veckorna är yoga. Det är nog det enda som hjälpt med mina ryggsmärtor.

Jag trodde att jag vid det här laget skulle vara tillbaka på jobbet fulltid nu men tyvärr klarar jag fortfarande inte av mer än 50%. Men det får ta sin tid, att jobba på ett lager är ju absolut inte optimalt för en nyopererad rygg :) Men jag kämpar på är övertygad om att det kommer vända snart och att det tillslut kommer bli asbra!

#scolios #scoliosis #skolos