There's just something obvious about emptiness, even when you try to convince yourself otherwise. - Sarah Dessen, Lock and Key

Det känns som jag är helt tom. Som nån har tagit en glass skopa och gjort en liten kula utav min själ och tagit allt de bra som var jag. De känns som de bara är ett hål rakt genom mig. De är så tomt, ensamt och så mycke plats för oönskade tankar. Jag vet inte vad jag ska göra. Att äta glass fyller inte tomrummet, de funkar inte.

Isabella

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har funderat väldigt mycket på det faktum att vara rädd. Inte det att man är rädd för något fysiskt så som spindlar eller liknande, mer om att vara rädd för att känna. Jag har i mitt liv känt många som varit rädd för att känna samt personer som känner allt. Om jag skulle kategorisera mig i något utav dessa två passar jag mest in i att vara någon utav dom som känner allt. Jag kan inte neka att jag aldrig varit rädd för att känna för det har jag. Jag har varit livrädd om man ska vara ärlig, jag kan fortfarande vara livrädd. Det har nog alla känt. Och jag förstår att man är rädd. Man vill inte få känslor för någon för att man är rädd för att bli sårad, man är rädd för att få ångest för att det är en känsla som får kroppen att känna sig så tung. Man är rädd för att om man skulle njuta lite för mycket av livet så kommer det kanske något som gör att man inte känner så längre. Men, är det värt det? Är det värt att undvika att känna för att man är rädd? Om hela sanningen ska fram så nej, det är inte värt det. För det kommer hända förr eller senare ändå, du kommer bli sårad av någon du älskar och det kommer komma en dag då du ligger i din säng då tårarna dom tar aldrig slut och du vill skrika, dö, försvinna från jordens yta. Tyvärr är det ett faktum. Ju längre man skjuter upp det, att låta sig känna, ju jobbigare blir det när det händer. Och ju ondare kommer det göra. Jag har personligen blivit sårad mer gånger än vad jag kan räkna till och jag har legat där i min säng och gråtit ögonen ur mig fler gånger än vad jag vill erkänna. Och för varje ny gång det händer ju lättare blir det att hantera. Jag säger absolut inte att det är lätt, för det är det sista det är. Men jag vet vad jag ska göra och vad jag ska tänka när jag väl är där för att få det att kännas lite lättare. När man låter sig känna det man är rädd för att känna betyder det inte att allt ska gå rakt åt helvete heller. Gör det de ändå, finns det alltid någon där som kommer hjälpa dig att bära dig tills du kan stå själv igen. Rädd kommer vi alla nog vara livet ut, men det är inte värt att låta vissa saker bara försvinna för det. Ta vara på livet, ta vara på dom bra dagarna och lär dig utav de jobbiga dagarna. Livet är för kort och världen är där ute och bara väntar på oss. Var modig. Vi lever just nu, just denna sekund, låt inte livet passera förbi dig för att du är rädd för att känna.

/Isabella Rönni

Likes

Comments