Distansierad

Distasierad är ett ord man antinge får höra ofta eller aldrig. Det är ett ord som kan skrämma en eller så skrattar man åt det.

Senast igår fick jag ett långt skrivet meddelnade på mobilen (som händer allt för ofta enligt mig) från en i min familj. I detta fall så vart jag tvungen att läsa om meddelandet flertal gånger då jag inte visste om jag skulle skratta eller frukta ordet.

Jag som är född 15 januari 2000 är nu 19 år och snart 20 år börjar distansiera mig från familjen. 20 år bor ännu hemma (men har en dröm att så snabbt som möjligt flytta) börjar att distansiera mig från dem i mitt hushåll. Visst kan det vara dåligt att distansiera sig för mycket och jag förstår oron hos denna människa men HERREGUD (?!)

Jag är en person som ofta blir kallad kameleont då jag anpassar mig efter personer och vill att alla runt om mig ska gilla mig. Vart går då gränsen för mig att sluta vara en kameleont och börja vara mig själv.

Vad man än gör (gäller nog de flesta människor) så känns det att om man försöker ändra sig så tycker de runt omkring sig att det ändå är fel. ​I detta falla att jag börjar bli en egen individ, eller så kallad börjar distansiera mig. 

Vart ska man dra alla gränser? Hur mycket ska man anpassa sig? och sist men inte minst, vad är meningen med livet?

välkommen till denna blogg där mitt liv är i centrum

Gillar

Kommentarer