Dag hundranittio

Kalas mm

Idag är min kusins födelsedag. Han är den släkting jag umgås mest med. Vi har nåt slags osynligt band mellan oss, riktig "syskon" kärlek. Som vanligt bjuder han typ alla och det blir en konstig sammankomst.

Den tanke som slagit mig nyligen är att vi har få släktingar från äldre generationen vid liv och förr eller senare är det vår tur att axla "ordförandeskapet". En annan sak som är trist är att våra barn i sin tur umgås inte med varandra. Det finns naturliga förklaringar så som geografiskt avstånd, ålders spann och språkförbistringar. Så jag och min kusin ät troligen "de sista mohikaner"...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229