Barnlängtan

Godmorgon på er alla! Idag blir det ingen bild till detta inlägg, känner att jag bara behövde skriva av mig lite.


Länge har jag längtat efter att starta min egna familj och framförallt skaffa barn! I stort sätt (nästan haha) alla mina vänner har skaffat barn och stadgat sig. Jag är i stort sätt den enda som inte har gjort det ännu, vilket gör mig en aning sorgsen faktiskt.


När jag var yngre hade jag alltid tanken att vid 25 år ålder så skulle jag ha träffat den rätta, haft ett stadigt och ordnat liv med en eller två (troligaste ett) barn. Men nu sitter jag här idag 25 år, singel och barnlös. Tror att tack vare det så har jag utvecklat en åldersnoja haha. Hoppas bara att jag en vacker dag inom en förhoppningsvis snar framtid träffar den rätta och att jag får bli mamma någon gång, helst när jag inte är "för gammal" haha.


Några av mina släktingar skämtade faktiskt för något år sedan eller två med mig när vi var på ett släktkalas och sa "Har du gift dig än Felicia?" och "Men det är lugnt, din mamma var 25 när hon fick dig... då har du bara två år kvar på dig" och innan någon lämnar kommentarer med att det är ju elakt och liknande. Jag vet att en del tycker det är något elakt att säga men jag vet att min släkt bara menar väl, och ja självklart blev jag jätte ledsen i början sen struntade jag bara i det tillslut. För att livet blir inte alltid som man tänkt sig. Mitt blev verkligen inte som jag hade tänkt mig.

Jag trodde som jag skrev tidigare att jag skulle ha allt ordnat och fixat vid den här tiden av mitt liv, men tyvärr så var det inte tänkt att det skulle vara det av någon anledning. Och det är helt okej, men självklart börjar längtan bli starkare och starkare för varje dag som går.


Har varit nära på att skaffa barn flera gånger, men det har typ alltid slutat med att jag blir lämnad, killarna jag varit tillsammans med har skaffat en ny gjort dem på smällen och skaffat familj med den nya. Jag har till och med tänkt för mig själv ibland att min lott i livet kanske inte är att få egna barn utan att få vara gudmor och moster och då har jag konstaterat att ja, jag får väl nöja mig med alla andras barn haha. Det roliga är att flera av mina vänner på senaste tiden har associerat mig med att vara moderlig och det har fått mig rädd och förvånad för jag har aldrig associerat mig med det ordet men samtidigt ledsen för det visar ju (i alla fall som jag tycker) att jag skulle bli en bra mamma. Men som sagt jag får väl bara hoppas på att en dag få skaffa min egna lilla familj antar jag, och händer det inte får jag väl ge all min tid åt alla andras barn.


Kände bara att jag behövde skriva av mig lite så här på morgonen, kände att det behövdes som sagt. Hoppas att ni alla får en trevlig Torsdag! /Felicia

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229