Header

God eftermiddag läsare!
12 februari och måndag idag. Wiho.. or not.
Måndag betyder skola, vilket också betyder tidig morgon. Eller ja, jag började vid 12.00, men är redan helt slut och måndag betyder även träning. Jag kan inte sluta tänka på hur träningen ska gå, vad jag ska säga till tränarna och vad dem andra ska tycka om en. Är det något jag behöver oroa mig för egentligen, alla är ju super trevliga. Men känner mig ändå super osäker angående träningen, alla andra verkar mer taggade än mig. Det är ju inte så att jag inte vill träna men känner mig så jävla osäker på mig själv, min kropp & mitt mående. Känner mig liksom stressad redan nu, osäker på om kroppen orkar. Sitter och skakar och mår allmänt dåligt. Egentligen så beror det nog på att jag inte ätit något idag, jag har rökt och druckit energidryck. Kanske inte bästa en dag som denna, men har knappt aptit heller. Känner bara att jag behövde skriva av mig.

Men, men. Sitter iallafall i skolan och deppar för jag tydligen glömt att spara en uppgift som jag jobbade stenhårt på när jag varit hemma under förra veckan. Den är helt borta och finns ingen stans. Suck. Men vad ska man göra nu liksom. Min dag börjar ju inte riktigt så bra som jag förväntat mig, men vi kan ju inte bara ha bra dagar hela tiden. Men det är ju tröttsamt att bara ha dåliga dagar också, iallafall så det känns, just nu. Är så sjukt trött också. Är typ irriterad på allt och alla. Vaknade redan vid 05.00 och kunde inte somna om så det var bara att kliva upp. Ingen frukost heller då jag är så illamående på morgonen. Satte på lite serier och bara myste med katten som var så jäkla på. Det är hon väl alltid egentligen.

Slutar om en kvart och ska du vandra ner på stan för att möta mamma och käka lite mat innan träningen. Är så jävla nervös, skulle verkligen behövt någon att snacka med nu.
Men det känns som att ingen riktigt orkar lyssna på mitt tjat hela tiden.

Ska iallafall sätta mig hos S ett tag nu om hon orkar snacka, sen är det väl bara att gå iväg och hoppas på det bästa. Ta hand om er!

Likes

Comments

Serier:

Psykisk ohälsa relaterat:

Dokumentär:

Action & Äventyr:

Barn & Familj:

Drama:

Indiefilm:

Komedi:

Musik & Musikaler:

Nordiska filmer:

Romantik:

Sci-fi & Fantasy:

Svenskt:

Thrillers:

Skräck:

Världen runt:

Extra (Kriminalare):

Likes

Comments

Läsare, jag tänkte försöka få fram en frågestund under nästa vecka.
Jag har en del frågor ni vill att jag svarar på men tänkte höra om någon hade någon specifik fråga att ställa. Passa på nu!

Hoppas alla haft en underbar dag, det har tyvärr inte jag.
Jag vaknade i morse och kände att jag verkligen ville ta mig iväg till skolan, så drog med mamma dit en sväng. Efter skolan så skulle jag ha åkt på PG träningen men jag kände att det inte gick, pendlade flera gånger fram & tillbaka. Kom ändå fram till att jag ej var redo.
Kroppen min mår inte bra och oavsätt hur gärna jag verkligen ville träna så vill inte kroppen samarbeta och jag kände hur glöden tog slut för idag. Jag gav upp, orkade inte försöka orka och ringde och frånvaro anmälde mig. Ännu en misslyckad dag tänker jag, men samtidigt, nej. Denna dag har inte vart misslyckad & jag är stolt över mig själv för att jag inte bryter ihop för en sådan här grej.

Jag känner mig ganska ostabil fortfarande, vill bara skrika åt allt.
Gråtit ut lite och pratat med mamsen angående allt som rör sig i huvudet på än.

Jag fick lite till i bakslag när jag skulle prata med morfar angående att vara hundvakt en vecka. Främst för att prova på då jag senare vill skaffa en mysig liten vovve, vill såå gärna adoptera en hund som inte har någon. Även för att vänja katten vid hund, trots att hon är född kring hundar så b'lev hon verkligen försiktig och tillbaka dragen, men också lite i försvarsläge, när vi hade en vovve här en stund. Känner därför att om jag någon gång ska skaffa en så känns det ändå bra att vänja henne lite, även om hon senare ska få prova på att vara ute så känns det tryggare för mig att veta att hon inte får panik om hon skulle stötta på en hund ute. Eller en annan katt för den delen. Men morfar ville absolut inte ha hem en hund då det var för mycket hår som lossnar osv. Jag reagera därför starkt, vilket jag ej brukar men kände bara att jag inte orkade ta det idag.

Ja, annars har kvällen vart bra. Sitter nu i soffan med Luna och myser, tittar lite nyheter & väntar på att mamsen & plast pappsen ska komma hem med kinder ägg åt mig. Hehe, blev så sugen på choklad.

Kom ihåg att lämna en fråga om du känner för och svara gärna på frågan..

Ta hand om er!

Likes

Comments

Läsare, jag har ju i tidigare inlägg berättat om mig själv, både bra & mindre bra saker.
Men jag tänkte ta steget längre idag och berätta några saker som ni inte vet om mig.
(Med undantag för familj/vänner.)
Jag tycker att vi startar direkt.

Jag är född i sätesbjudning..

Detta betyder alltså att jag är född med fötterna först (??) Hehe, läkaren mamsen hade berättade att jag förmodligen skulle vara riktigt envis. Enligt mamma, ja, så är jag envis.

När jag gick i årskurs 3 så visste jag att jag ville jobba inom sjukvården..

Min dröm har fortfarande inte avtagit. Det var faktiskt mormor som fick mig i dessa tankar, mormor jobbar på förlossningen och jag har alltid tyckt att det är spännande att lyssna när hon pratar om förlossningar, barn & sjukdomar.

Jag är livrädd för att spy..

Detta påverkar min vardag väldigt mycket, jag kan t.ex inte äta produkter som är nära utgångsdatum, jag undviker att äta/dricka för mycket, jag avstår alkohol, jag försöker undvika att åka bil/tåg/buss osv. för att jag är rädd att bli åksjuk. Jag får ofta panik om någon säger att hen är illamående eller skojar om att dom ska spy osv.

Jag har haft ett missbruk..

Missbruk & missbruk, jag överdoserade Alvedon tidigare. (Alltså flera tabletter varje dag, inte i en dos.) Jag var dock inte medveten om detta själv men fick hjälp med att sluta när jag bodde på..

Jag har bott på HVB-hem..

Japp, jag har bott på behandlingshem och fick där hjälp i mitt självskadebeteende, depression och missbruk. Jag saknar behandlingshemmet lite dock, saknar tjejerna jag bodde med och personalen var helt fantastiska i sitt bemötande & annars också såklart. Det var nog en av den bästa men ändå jobbigaste stunden i mitt liv hittills. Tack NG för erat stöd & tjejer jag saknar er!

Har ni något som ni tror att andra inte vet om er? Dela gärna med er i ett inlägg och tagga mig. Tycker dessa inlägg är sjukt intressanta.

Ta hand om er!

Likes

Comments

Läsare, det är dags även för mig att göra en "mål för 2k18" - lista.
Bättre sent än aldrig.

Jag har alltid tänkt att göra en lista för vad jag vill uppnå under årets gång och sedan senare kunna gå igenom för att se vad som egentligen blev slutfört och inte.
Jag tycker vi sätter igång direkt..

Gå på sommarlov med minst 2 nya betyg..

Om ni följt min blogg ett tag så vet ni att jag inte gått ut grundskolan än. Eller alltså jag går ju på gymnasiet men har inte alla betyg för årskurs 9 och pluggar därför på IMIND Introduktionsprogrammen för att få fullständiga betyg för att sedan kunna läsa vidare.

Ha minst 1 praktikplats innan sommaren..

Jag har tidigare haft massa praktikplatser på olika ställen. Men min dröm är att jobba inom sjukvården, som sjuksyster på IVA/UVA. Jag fyller 18 år i mars och har därför lättare att få praktik inom sjukvården. Därför är detta ett mål.

Skaffa mig ett jobb..

Jag har sökt till många olika tjänster inom både äldreomsorgen och inom service yrket inom vården. Jag hoppas alltså att jag lyckas få ett timvikariat eller ett feriearbete till sommaren.

Volontär arbeta under sommarens festivaler..

Ja, detta är ju bara så sjukt trevligt och mysigt. Jag arbetade som funktionär på 2 festivaler under 2017. Nu är det snart dags igen och jag säkrar redan nu platser som funktionär/volontär till festivalerna som väntar i sommar!

Slutföra hela PINK GLOVES träningen..

Jag vill verkligen komma igång med träningen, därför känns detta som ett perfekt mål. Men även att jag inte ska tappa träningen efter att boxningen är över utan fortsätta kämpa mot min målvikt. Träningen är ju både för viktminskningen men också som terapi, plus att det är riktigt kul!

Börja föreläsa om psykisk ohälsa & berätta "min story"..

Jag har under 2017 funderat och börjat planera för att börja föreläsa. Både för att bryta tabun om psykisk ohälsa men också för att få berätta MIN STORY. Detta är därför ett stort mål som jag ska kämpa för i år.

Flytta till eget boende tillsammans med Luna..

Jag har också börjat drömma om att flytta till en egen lägenhet tillsammans med Luna. Därför kommer jag kämpa för att få min vilja igenom. Kommer samtala mycket med socialtjänsten angående detta under 2018. Det börjar bli dags!

Börja övningsköra & ta körkort..

Ja, jag har ju övningskört några gånger innan, men i år vill jag verkligen ta tag i det. Som sagt fyller jag ju 18 i mars så "it´s time". 2018 ska bli året då jag tar körkort.

Åka utomlands på egen hand & tillsammans med vänner..

En dröm jag haft länge nu är att få åka utomlands med vänner, men också åka iväg till Spanien. Då min kontaktfamilj flyttar ut från Sverige och välkomnar sitt nya hem till värmen så är det dags för mig att dra mot varmare breddgrader också. Dags för en roadtrip!

Göra något jag trodde var omöjligt..

Ja ni, denna punkt talar för sig själv..
Jag har alltid velat bevisat för mig själv att inget är omöjligt.

Bli frisk från psykisk ohälsa..

Detta är nog den viktigaste punkten för mig. Kanske inte att bli frisk men åtminstone känna att livet är värt att leva (hela tiden) även fast det är tufft. Att veta att jag klarar mig igenom ångesten, att jag känner mig trygg & stark i mig själv. Och sist men inte minst, att jag känner mig lycklig.

Nu vet ni några av dem största punkterna på min lista i år. Jag har en känsla av att 2018 kommer bli ett bra år, även om det börjat ganska kaotiskt. Men herregud det är 327 dagar kvar av detta år.


2018 har bara börjat.

Likes

Comments

Du som har borderline-personlighetssyndrom har ofta starka känslor som snabbt kan förändras. Det är också vanligt att ha svårigheter i nära relationer. Du försöker att hantera starka känslor genom ett beteende som kan vara farligt eller skadligt för dig själv.

Att få diagnosen borderline-personlighetssyndrom behöver inte betyda att du alltid kommer att ha den. Många kan lära sig med tiden att hantera sina känslor och relationer och leva ett bra liv. Det kan därför vara viktigt att du då och då får en ny utredning för att ta reda på om du fortfarande har borderline.

För att få diagnosen ska fem eller fler av följande symtom stämma in på dig:

  • Du har en stark rädsla att bli övergiven.
  • Du har tankar och känslor om dig själv som skiftar kraftigt. Du kan också uppleva att din självbild inte stämmer överens med omgivningens uppfattning av dig.
  • Du har ofta känslan av en inre tomhet.
  • Du har starka känslor som snabbt kan förändras från ett extremt känsloläge till ett annat. Du kan till exempel känna irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar. Känsloläget kan vara från några timmar till några dagar.
  • Känslor för andra personer kan växla snabbt från exempelvis intensiv beundran till extrem nedvärdering, eller tvärtom.
  • Du kan känna en intensiv vrede som omgivningen kan uppfatta som överdriven i förhållande till orsaken.
  • Du kan ibland vara väldigt misstänksam eller upplever att det som sker är overkligt.
  • Du är impulsiv och kan exempelvis ha ett missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
  • Du skär dig eller skadar dig själv på andra sätt. Du kan även ha återkommande tankar att ta ditt liv.

Vad är dissociation?

Dissociation betyder avskiljande och innebär att kroppen håller upplevelser och handlingar skilda från medvetandet. Tillståndet ger den drabbade störningar i samspelet mellan minne, identitet, perception, känslor, motorik och beteende.

Traumatisk stress är den vanligaste orsaken till dissociation. Vid en traumatisk situation kan somliga människor blockera sin upplevelse, så att de känner sig stå ”utanför sig själva”. Detta kan bidra till att man inte förstår situationen och inte förmår reagera rationellt. Dissociation är kroppens sätt att blockera sig från hemska eller skamfyllda minnen och händelser, med syftet att minska ångesten av dem. Det kan visa sig genom att personen inte minns händelser eller känslor de väckte.

Dissociation kan orsakas av svåra uppväxtförhållanden med övergrepp, naturkatastrofer, folkmord eller familjekriser med otrohet. Samsjuklighet med andra psykiska störningar, särskilt PTSD men även depression, ångest och missbruk är vanligt. Dissociation är vanligt vid emotionellt instabil personlighetsstörning.

Vad innebär dissociativ identitetsstörning (DID)?

Dissociativ identitetsstörning kallades tidigare multipel personlighet och är en sällsynt sjukdom som gör att delar av personligheten ”separeras” från varandra. Det ger en splittrad personlighet som stör känslan av vem man är och kontrollen över sina handlingar. Tillståndet kan misstas för schizofreni och upplevas som att någon annan tar kontrollen över ens kropp.

Den sjuke har flera olika personligheter med olika rörelsemönster, röster, beteenden, minnen och erfarenheter som hen skiftar mellan snabbt. 90 procent av de som insjuknar har varit med om traumatiska händelser som misshandel eller sexuella övergrepp under uppväxten. De flesta är kvinnor och hälften har försökt begå självmord.

Okej nog med fakta för denna gång,
nu tänkte jag dela med mig av en händelse då jag dissociera.

Jag hade en normal dag i skolan, men började känna mig dålig. Jag fick panik ångest på panik ångest. Om och om igen. Kände att jag ville ge upp, berättade det för lärarna som sedan ringde polisen. Polisen kom till skolan och tog med mig upp till vårdcentralen för en snabb bedömning på om jag skulle till psykiatrin eller inte. Det blir såklart ett JA. Jag skulle till psykakuten direkt, fick ångestdämpand då jag flippade totalt inne på rummet på VC. Direkt iväg mot psyk, panik ångest i bilen och ville inget annat än att dö. Kommer fram till psyk och kommer direkt in på ett rum eftersom dom känner mig ganska väl och vet att om jag får ångest där så finns det risk att jag drar.

Läkarna kommer och pratar med mig och säger att jag behöver vara kvar, jag vägrar. Får panik och försöker dra. Slutar med att jag blir nerbrottad på det kalla golvet, känner absolut ingenting. Jag är bara trött & tom. Handfängsel och fotfängsel på men helt i onödan. Bankar huvudet i golvet så det börjar blöda och vill bara fortsätta. Läkaren beslutar att jag ska läggas i bältes säng.

Dom försöker lyfta upp mig i sängen men jag reagerar och, kom ihåg att jag inte minns så mycket och mådde väldigt dåligt med världens panik, bitter en av sköterskorna i handen. Hen ringer på överfallslarmet och vakterna kommer.

Cirka 2 timmar senare ligger jag i bältes sängen efter en jobbig kamp. Jag minns bara att jag grät, skrek och "krampa". Läkaren kommer in och jag är heelt borta. Stirrar upp i taket och bara rycker, skriker allt vad jag kan och svarar ej på tilltal. Jag får en injektion haldol och lämnas ensam ett tag.

I bälte låg jag i ungefär 4-5 timmar.
Efter det får jag träffa läkaren igen, hon berättar då att jag dissocierat. Jag hade ingen aning om vad det var men tänkte inte mer på det. Det ända jag visste var att jag knappt minns något av turbulensen.

Nu, cirka 1 & 1 halvt år senare är mina dissociationer värre än någonsin. När det väl sker är jag utom mig själv. Jag minns ingenting av själva händelsen och det kan gå flera timmar som för mig är helt svarta. Jag kan också få någon känsla av att jag är utom mig själv, att jag inte kan röra min kropp men jag uppfattar vad folk säger, jag kan svara, men kan ej röra mig. Samma så hör jag röster och ser saker som faktiskt inte är där. Brukar ofta se min pappa.

Det är trauma för mig.
Det är riktigt obehagligt.
Jag blir ofta väldigt rädd.

​Jag tycker detta är extra jobbigt att skriva om och tänker därför avsluta här.
Vad tycker ni om "MIN STORY" inläggen? Kommentera gärna nedan.

Kom ihåg att DU är värdefull!

Likes

Comments

Hej läsare!
Hur mår ni? Själv mår jag rätt så bra faktiskt. Jag har lite att berätta och även en ganska klurig fråga till er så läs klart för att hjälpa mig.

Idag har jag vart och veckohandlat med mamsen. Var tvungen att handla lite mat hem då det börja ta slut. Och jag lyckas alltid på något sätt hamna i en stickkontroll. Det gjorde jag idag, sist jag var och handla, gången innan det och så vidare, och så vidare. Men jag fick iallafall handlat det jag skulle och kontrollen gick bra, inget fuskande denna gång heller. Hehe. Nu sitter jag iallafall hemma och tänkte göra lite blogg inlägg för imorgon och så då jag inte vet om jag hinner imorgon. Det kan bli så att jag ska iväg till skolan en sväng då. Vi får se.

Jag har iallafall en grej som jag skulle behöva er hjälp med.
Jag var in på bloggen min via mobilen idag och insåg att texten i både inläggen och designen är kvar på samma sätt så jag hade innan jag ändrade till det nya. Lika när jag skriver inlägg så har jag samma problem. Men jag förstår ej varför? Jag har försökt hitta något som fanns på Nouw tidigare då man kunde ändra designen på mobilen, alltså hur designen skulle se ut om man gick in via mobil/surfplatta osv. Men hittar ej det någonstans längre. HUR GÖR JAG?? Blir tokig på detta!
Vet ni hur man gör? Snälla lämna en kommentar nedan eller släng iväg ett mejl eller liknande. Jag får verkligen panik på detta!

Jag har tänkt på en sak idag och det är att jag inte har så mycket inspiration till vad får inlägg jag ska göra. Tänker att jag ska försöka skriva ihop en "MY STORY" om ni är intresserade av det? Skriv gärna vad ni vill läsa om! Nu sitter jag i soffan och myser med Luna, ska snart slänga i mig lite käk och sen slå på en film eller så. Vi får se. Hur har eran dag sätt ut, kommentera gärna nedan. Kram så länge!

Likes

Comments

Vackra läsare!
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den dåliga uppdateringen.
Jag har haft så mycket att göra och har helt enkelt inte haft tid.
Sanningen är att jag helt enkelt inte mått så bra.

Under några veckors tid har jag ej mått så bra, jag har haft ökad ångest och mer suicidtankar osv. Jag blev i Tisdags inlagd på Barn-&-ungdomsmedicin avdelning 34 i Falun pga en överdos. Jag mådde inte bra. Jag fick hjälp och blev dagen efter inlagd på Barn-&-ungdomspsykiatrin avdelning 68. Har vart där till idag, inlagd med LPT (Lagen om psykiatrisktvångsvård). Men nu är jag hemma och mår bättre.

Jag tänkte också berätta om något suuper kul!
Idag var jag på första träningen av PINK GLOVES BOXNING!
Något tråkigt skedde dock.
Eftersom jag ej mått nå vidare bra och tagit överdos, låtit bli att äta, inte fått tillräckligt med sömn osv. Så åkte jag på en riktig käftsmäll. Kroppen min sa ifrån och jag kollapsa nästan under uppvärmningen. Jag valde då att avsluta passet redan då för att inte riskera något. Riktigt tråkigt eftersom det verkade super kul. Men. På Torsdag är det träning igen och då hoppas jag att jag känner mig lite bättre. Är så sjukt taggad på att få börja träna ordentligt.

Phuu! Nu orkar jag faktiskt inte skriva så mycket mer så tror jag avslutar detta inlägg här.
Men! Om ni inte lagt märke till det så har jag faktiskt uppdaterat designen på bloggen och vill veta vad ni tycker? Lämna gärna en kommentar nedan med eran åsikt. Kram..

Likes

Comments