att må eller inte må bra - det är (inte) frågan

Välmående är väldigt komplext. Snårigt och diffust. Samtidigt kan det kännas väldigt rakt på sak, ett slag i magen. Trots det så innefattar det så mycket, både fysiskt och psykiskt. Hur är det ens möjligt att få allt att kännas som att köra med automat? Jag kommer inte riktigt ihåg, jag har varit fast med en fallerande växelspak så länge att det känns som en del av min desperat gripande hand. Men grejen är: det är den inte.

Det regnar idag. Den där typen av regn som vädjar om varma filtar, rykande koppar te och bra läsning. Skoningslöst och påträngande. Jag har funderat väldigt mycket på vad välmående och hälsa egentligen är på senaste tiden. Kanske för att jag själv mått dåligt. Förmodligen. Men också för att jag själv mått bra. Jag har känt mig stark i år. Men om våren varit styrka har sommaren varit kapitulation. Jag förlorade mig själv i somras, jag föll och föll och föll. Kanske faller jag fortfarande, jag tror nästan det. Men jag har slutat accelerera.

Vi överöses med idéer och tankar kring orden "hälsa" och "välmående". Rubriker om hur man ska leva, äta, träna, agera för att leva "hälsosamt". Det är överallt, hela tiden. För varje "Hur du blir smalare hälsosammare på bara 14 dagar!" vill jag vända mig om och springa åt andra hållet. Jag tror inte jag är ensam om det, jag tror det är en del av problemet. Vi proppas så fulla med åsikter att vi inte ens kan känna smaken av dem, vi bara tuggar och sväljer. Jag insåg inte ens vilken skev bild av hälsa jag haft förrän jag tog ett steg tillbaka och reflekterade över det nyligen.

"Välmående" är ett varmare ord än "hälsa". Mer förlåtande, betryggande. Finare. Jag tror det är för att många, i alla fall jag, sedan en tidig ålder fått tydliga associationer till ordet "hälsa". Det står på varje glossigt tidningsomslag med retuscherade personer i träningskläder och varje mat- och bakmagasin som utlovar låg kalorifettochalltannatsombehövsförmatlagninghalt. Det står var och varannan dag i dagstidningen om nya studier som visar att skolungdomar mår allt sämre på grund av stress, det står om den ökade psykiska ohälsan på gymnasiet och att grundskolebarn rör på sig för lite. Det är det som är "hälsa". Det är filtertunga matbilder på Instagram. Det är "inspo" och "aesthetic goals". "Hälsa" är siffror och klyschiga tiostegsguider.

"Hälsa" är inte sovmorgnar. Inte lugn i sig själv. Det är inte fika med kompisarna på stan eller fiskmiddagen du åt i onsdags. "Hälsa" är inte filmkväll utan ångest krypande längs ryggraden. När tog media patent på termen? När tappade jag min egen definition? Hade jag någonsin en?

Hälsa är tillåtande, förlåtande och uppiggande. Stärkande. Det är komplext och snårigt och diffust. Men det handlar i slutändan om dig. Bara dig. Det måste komma inifrån.


Har du råkat hitta mitt lilla hörn av cyberspace?
Ta hand om dig.


Gillar

Kommentarer