Header

Alla ❤️ dag. Jag avskyr såna här dagar. Överraskningar och sånt är inte min grej. Ogillar det starkt och blir stressad.

Har varit en tuff dag då jag hela dagen har gått med en klump i halsen som jag flera ggr fått svälja för att inte brista ut i gråt.
Det höll sig nästan hela dagen.. tills jag gav mig bort till affären och fick gömma mig bland hyllorna när tårarna störtade ut.

Fick äntligen färda monstret på magen och ännu en person är ute ur mitt liv nu! 🙌🏻

Han, men det stora H:et kom med en bukett med Rosor till mig och gjorde kvällen betydligt bättre. Skäms bort med en kryssning om två veckor också.. ja nästan så jag skäms hur bortskämd jag blir. 😍
Det känns skönt att i all kaos ändå få känna lite lycka. Få tänka bortom all kaos för en stund. ❤️

KRAMAR! 🖤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag känner jag det verkligen tungt över bröstet.
Min ångest och depression känns lite extra. Det är hårt att behöva stå där vi står idag.
På fyra år trodde jag att vi skulle ha kommit lite längre med vårat samarbete som separerade föräldrar.
Vart vi ist nu står är närmare en rättslig process. Det gör ont i hjärtat att behöva känns mig som en hemsk person.. det dom vill att jag ska känna med elaka sms och dumma kommentarer på mina sociala medier. Vuxna människor som visar hur omogna dom kan vara när dom känner sig hotade.

Detta är inget jag ville behöva göra. Det var något jag blev tvungen att göra både för mig själv och för mitt barns bästa.
Oavsett resultat så visar det att jag gjort allt jag kan för mitt barn och kämpat in i det sista även om det kostar mig. Vissa ser det som egoistiskt för att dom inte har hela bilden. Jag ser det som starkt och önskar att någon hade gjort detsamma för mig.

Jag uppskattar verkligen dom få som står bakom mig i detta och dom som har lämnat mig kan stanna där. Jag står rakt och kommer kämpa in i det sista.

KRAMAR! 🖤

Likes

Comments

Nu har jag levt med min ångest länge. Jag har lärt mig att hantera den någorlunda.

Denna veckan har varit svår då jag känt den komma smygandes. Har sovit dåligt och har sjukligt ont i kroppen pga dålig sömn. Glad att det är veckan med lilla ❤️ annars hade jag antagligen inte ens tagit mig ur sängen.

Känns som att all skit aldrig har något slut just nu. Inte nog med vårdnadstvisten så är jag nu också vittne i ett mål. Känns förjävligt rent ut sagt.

Snön ligger fortfarande så vi kan ju roa oss lite ute iaf. Synd det är så kallt bara och en liten tjej som hinner gråta ihjäl sig över alla kläder hon måste ha på sig innan vi väl kommit ut. Väl ute går de bra 🙌🏻

Imorgon är det skolan och det känns så lättande att jag äntligen kommit igång och kan få det färdigt.

Fick finaste alla ❤️ dag present igår också. En kryssning för 2. Hur mysigt. Behövs 😍

KRAMAR! 🖤

Likes

Comments

Helt förstörd redan och det är bara tisdag.
Skolan startar nästa vecka och jag får äntligen lite annat också att tänka på än bara all skit hela tiden.
Jag är så fruktansvärt trött men är så glad för alla vänner jag har som stöttar mig och en viss person som alltid är där ❤️

Jag kommer att vara lite seg på att blogga framöver men kommer självklart uppdatera.

KRAMAR! 🖤

Likes

Comments

Eller?
Trodde inte jag skulle få sån respons så snabbt som jag fått faktiskt.
Ja det finns ju en anledning till att jag har ALLA mina sociala medier öppna. Finns så många som är intresserade av mitt liv. Inte alltid positivt men jag har inget att skämmas över och jag är inte rädd för att göra mig ovän med nån heller.

Ikväll fick jag sms som först förvånade men sen föll allting på plats. Måste vara fruktansvärt jobbigt att leva ett så ”perfekt” liv som vissa gör bara för att inte fasaden ska rivas. Men sen faller ju inte äpplet långt från trädet heller och det säger ju en hel del.

Jag har också valt att inte skriva namn så inte folk känner sig så förolämpade. idag kan man ju inte ens öppna käften utan att nån tar åt sig. Men vissa känner sig fruktansvärt träffade ändå.. det är ju inte mitt problem.

Iaf så kommer de mer om min livshistoria som någon önskat. Varsågod 😘

KRAMAR! 🖤

Likes

Comments

Onsdag idag och denna tjej hon ger min gråa hår och får mig att starkt överväga en sterilisering.. tur att hon får mig att skratta minst lika mycket som hon får mig att gråta haha.

Veckan börjades med att behöva förklara för en 6 åring varför hon är för liten för att ha hand om en dyr ny iPhone som hennes ”underbara” pappa hade köpt till henne och tyckte att det var lämpligt.

Så ja.. från och med nu så är det inga saker från pappan som följer med hem till mig och definitivt inte mobiltelefoner för att han känner sig lite retsam. Nope!!
Det känns så ledsamt att varje vecka ska behöva så tråkigt att jag ska behöva ta hand om skiten.. är redan så fruktansvärt trött och detta är bara början.

KRAMAR! 🖤

Likes

Comments

Jaha vad ska man säga. Måndag igen.. helvetet fortsätter.
Tur så har jag haft den bästa helgen på länge så jag hunnit hämta krafter så nu är jag redo igen.

Pappren är påskrivna och ivägskickade. Nu rör vi runt i grytan på allvar denna gången och förhoppningsvis så blir allt lite bättre i slutendan av all skit. Jag är iaf redo nu! 💪🏻

Visst har man ont i magen över vad som väntar. Man känner tyngden på axlarna. Hemsk känsla emellanåt samtidigt som det känns bra och nästan njutbart av tanken på hans ansiktsuttryck när han inser att jag menar allvar denna gången och är trött på all hans skit. Vad gör man inte för sina barn.

KRAMAR! 🖤

Likes

Comments

Efter hans bönande så flyttade vi hem igen.

Vi flyttade och livet fortsatte.
Jag skulle börja plugga och vi kom fram till ett system för att få det funka då Julia bara var 8 månader.
Han skulle vara vaken med henne mellan 9-15 då jag var i skolan två dagar i veckan och resterande skulle hon vara med min mormor.

Fungerade det?
Varje dag så låg han och sov, Julia var vaken och röjde runt och våra hundar var inlåsta i hallen som dom sketit ner totalt pga att han inte orkade gå ut med dom.

En månad så hoppade jag av skolan och fortsatte gå hemma.

Livet funkade inte alls. Han spenderade mer tid med sitt ”företag” än med familjen. Om det nu var det han gjorde eller om han träffade någon. Det finns det fortfarande lite skilda meningar om.

Ett år efter hamna vi i den där svackan igen. Han fick för sig att åka på en kryssning med sina ”föräldrar”.
Magkänslan sa något annat. Loggade in på hans dator och hittade precis de jag trodde. Tjejen han skulle iväg med.
Konfronterade honom och dagen efter försökte han fria som en räddning.

Redan då och två veckor framåt hade jag förberett min mamma på att jag tar allt och sticker. Jag sökte hejvilt jobb och bostäder i Malmö och Göteborg. Tyvärr misslyckades min plan helt då han slängde ut oss en dag.. där och då stack jag och kom aldrig mer tillbaka.

Under detta förhållandet så stod jag ut med psykisk misshandel och även fysiskt till en viss del i slutet av vårat förhållande.
En pappa var det absolut sista han var.

Det är många som idag dömmer mig för mina val.. mina val som jag väljer att göra för min dotters bästa. Jag hoppas att folk får en annan bild tids nog och ser att allt jag gör, det gör jag för henne.

KRAMAR! 🖤

Likes

Comments

Fredagen den 13 januari 2012, kl 11:14 tittade en liten flicka ut. Glädjen var överväldigande. Det häftigaste jag varit med om och känslan är obeskrivlig.

2 dagar på BB så fick vi åka hem. Komma hem med våran lilla. Det var skrämmande att behöva ta hand om denna lilla sak utan någon som hjälpte om man behövde.
En vecka av familj och vänner som ville komma och träffa henne. Det var mycket som skulle göras och en rejäl omställning som skulle fungera.

2 lediga veckor tillsammans med lilla familjen som skulle vara underbart att få leva i sin lilla bubbla.

När sedan vardagen började så tittade också den riktiga pappan fram. En nattarbetande pappa som sedan sov fram tills han skulle tillbaka till jobbet 5 dagar i veckan. Helger som försvann för att han var vaken om nätterna ist för dagarna.
Hjälpa till med en vaken natt med en gnällig bäbis fanns inte ens på hans karta. Han räkna gångerna han steg upp om natten på en hand.

Kunde knappt gå in och duscha utan att få avbryta och ta hand om en gråtandes bebis för att han inte reste röven från sin datorstol pga att han uppfostrats att jobbet alltid kommer före familjen.

Det var semester att vara hemifrån då plötsligt den där världens bästa pappan kom fram så fort vi var med familj eller vänner.

5 månader så fick vi en sjuk bebis.
Hon hade problem med luftvägarna och var riktigt sjuk. Vi var inne på sjukhuset 2 ggr utan att dom la in henne.
Jag var sängliggandes och var riktigt riktigt sjuk så att mina föräldrar fick ta hand om vårat barn för att han inte gjorde det.

Dom fick akut åka in till sjukhuset med henne där hon las in och MIN PAPPA spenderade 2 nätter med henne på sjukhuset... inte hennes pappa som borde gjort de då jag inte fick vistas på sjukhuset då jag var så dåligt. 2 dagar senare fick JAG som fortfarande var sjuk åka in och byta av min pappa på sjukhuset.

Nästan två veckor senare så skrevs vi ut efter en riktigt påfrestande tid med RS-viruset och ett misstänkt blåsljud på hjärtat.

Helvetet fortsatte på hemmaplan där han var lika ignorant till sin familj.
Otroheten återupprepades och han kastade ut mig och sin dotter. Han packade ner alla våra saker i sopsäckar och slängde ut oss.

Ja jag tog tillbaka honom efter han bönat och bett. Vi var ju en familj och det var för Julias skull..
idag ser jag själv ironin i allt och många kan tycka att jag får skylla mig själv.

KRAMAR! 🖤

Likes

Comments

... på vad?
Någonting jag trodde skulle vara för alltid. Behöver jag säga mer än att jag bara var 15 år?
Ni vet den där löjliga första kärleken som bara inte existerar för det är bara en illusion. Precis så var detta.

Allt var perfekt. Han var alldeles för snäll och allt var som i en film. Han gjorde allt för mig.
Mina föräldrar varnade mig för honom redan första dagen. Dom såg de jag inte såg, eller jag visste inte bättre.

3 månader gick och första skiten kom. Jag svalde och försökte glömma de.

Eftersom alla andra såg de jag inte såg så blev jag riktigt ovän med min mamma och flyttade. Hann inte ens fylla 16. Jag orkade inte mer och tyckte mig veta allt och att jag ägde hela världen.

9 månader, 16 år och förlovad. Helvetet fortsatte och jag trodde en graviditet skulle hjälpa mig att hålla ihop oss. Behöver jag igen säga att jag var ung? Ung och naiv som försökte rädda en trasig kille.

En abort var aldrig på kartan om jag så skulle behöva klara detta ensam.
Han var trogen om vartannat, när jag konfronterade honom så hotade han med självmord om jag lämna honom.
Två av gångerna så slet jag ner honom från balkongräcket på 4e våningen, 3 av gångerna skulle han köra ihjäl sig varv en gång jag satt i bilen och såg trädet komma närmare innan han tvärbromsa.

Idag ser jag tillbaka på min graviditet och tackar för att Julia klarade sig. All den stress jag fick genomlida under hela graviditeten så förstår jag inte hur hon överlevde i magen. Kanske också därav alla förväntar jag hade i slutet pga hur sönderstressad jag var...

Tystnaden är nu över. Detta är för alla som skyller all skit på mig och ser ner på mig pga att dom bara sett en sida av allt. Min historia är inget jag berättat för många då jag skämts över att jag stanna så länge som jag gjorde.


KRAMAR! 🖤

Likes

Comments