Header

Ja, i helgen besökte vi alltså Födelsekyrkan. Kyrkan, som idag är en av världens äldsta som ännu är i bruk, byggdes på 300-talet. Man uppförde den på den plats som enligt traditionen sägs vara den där Jesus föddes. Ganska coolt, tycker vi i alla fall. När jag var här förra året besökte vi också kyrkan. Då var kön alldeles för lång för att få komma ner i grottan som finns i kyrkan, det lilla underjordiska rummet, där man ska böja knä och vidröra marken. Den gången tog vi oss ner bakvägen efter att ha blivit lite kompis med några av vakterna, men den här gången ställde vi oss i folkmassan och väntade tålmodigt. Väl i kön träffade vi några riktigt sköna personer. Barbara, med ett trettiotal andra amerikaner, var på guidad genomresa i landet och stod i samma kö som vi. De var från södra USA, mestadels Kentucky och Alabama, och det gick inte att undgå deras breda dialekt. Barbara är kristen talare, humorist och författare och har publicerat fem böcker vill jag minnas. Vi pratade om Sveriges invandringspolitik, USAs nye president och mexikanerna, Konflikten, hopp, tro, Bibeln och resor - ja livet. Jag tror att vi stod i den där kön åtminstone en timme innan vi kom ner, men tiden sprang förbi. Det är förunderligt vilka människor man kan möta där man minst anar det.

Här kommer några bilder till från lördagens utflykt.

Jessica

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag är det kärlekens dag. Det är det väl egentligen alla dagar, men åtminstone idag uppmärksammar man den. Här i Betlehem firas den stort! I skyltfönstren på gatorna hänger det stora ballonghjärtan i rosa och rött och serpentinerna virvlar. Överallt, naturligtvis i romantisk skrivstil, står det ”Valentine”. Barnen hade vanliga lektioner i skolan idag fram till kl. 10, sedan satte programmet igång. Ett partygäng var inbjudna till skolan och skulle hålla ett program. Det bjöds på både teater, film, pyssel och lekar. Det hör även till att man ska klä sig i något rött. Det är inte en färg som jag brukar ha på mig, men tre av de få plagg jag äger i rött hade jag lyckligtvis tagit med mig hit, och rött läppstift har jag väl alltid nära till hands. Så idag har vi lekt och kramats hela dagen. Josefine och jag fick i uppgift att ta lite bilder under dagen som de kan spara, så här kommer några av dem!

Glad alla hjärtans dag!

Jessica

Likes

Comments

Ja, det var med stor förvåning vi såg ut genom fönstret imorse. Våra första regndroppar föll. Vi såg det snarare som att himlen grät, som Kerstin har sagt, eftersom idag var dagen då våra vänner här åkte tillbaka till Sverige. Kerstin, Ulla Britt och Leif. Det var faktiskt lite melankoliskt att dricka den sista koppen kaffe med dem idag. De är människor med oerhört stora, varma hjärtan. När vi hade kramats hejdå vid taxin och stod kvar i grinden och skulle vinka av dem tog det faktiskt emot mer än vi hade förväntat oss tror jag. Vi har ju bara känt de här personerna i lite mer än en vecka, men de har fått sin plats i våra liv. Jag fick anstränga mig för att inte släppa fram en tår. Igår kväll bjöd de oss på middag på Limoncello, en restaurang här i Betlehem, och vi fick äta fantastiskt god mat tillsammans. Det blev den sista måltiden, kan man säga, åtminstone här. För vi ser naturligtvis fram emot många flera måltider ihop hemma i Sverige.

När jag hade tagit på mig skorna och var på väg ut genom dörren imorse fick jag syn på mig själv i spegeln och började genast skratta. Det har hänt mig tidigare nämligen, det här med att jag plötsligt inser att jag har tagit på mig ett antal nyanser av den finaste färgen jag vet. Josefine tog ett kort direkt för att föreviga stunden. Därefter gick vi mot personalrummet för morgonsamling med kollegorna. Idag har vi arbetat med att framställa läromedel till en av klasserna. Vi har gjort en näringspyramid och delat in den i 6 olika delar. Tanken är att barnen ska få en medvetenhet kring vad man bör och inte bör äta. När man bor i en så pass fattig stad, där det dessutom är ganska dyrt att handla, blir det lätt för föräldrar här att hellre skicka med barnen kakor och godis till mellanmål i skolan istället för en smörgås. Bakelser och dylikt är nämligen väldigt billigt. Mot eftermiddagen hade vi engelska tillsammans med ett par pojkar som behöver en extra utmaning i språket. Det är väldigt lustigt, med tanke på att vi ska undervisa dem och bara kan prata engelska. Det blir ganska roligt när de inte förstår oss och vi måste använda oss av synonymer och kroppsspråk för att kunna förklara. Sakta men säkert börjar vi dock lära oss enkla ord och fraser på arabiska.

Som en av våra morgonrutiner har vi nu tilldelats uppgiften att ha morgongymnastik till musik på skolgården med alla barnen innan första lektionen. Det är inte direkt något vi ägnat oss åt tidigare, men vi valde att plocka fram den gamla godingen Here Comes The Sun av The Beatles. Det märktes ganska tydligt att man här inte är van vid vårt västerländska sätt att dansa och röra på sig, men de verkade tycka att det var lite spännande. Det ska bli kul att fortsätta dansa med dem på morgnarna!

På en av bilderna härnere kan ni se en bild på mig och en väldigt go liten kille som heter Bashar. Han är så härlig så ni anar inte. Han kan ingen engelska överhuvudtaget, så kommunikationen oss emellan blir ganska stillastående, men varje dag när han får syn på mig skriker han ut mitt namn över hela skolgården och kommer rusandes i all världens hast. Han slänger sig i mina armar och stannar helst så länge han bara kan. Ord behövs inte, varken på engelska eller arabiska.

Jessica

Likes

Comments

Kvällarnas kväll! Igår ville Kerstin och gänget bjuda med oss på middag. Ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till. Vi åkte till en mysig restaurang i grannstaden Beit Sahour. Där beställde vi först in olika smårätter för att sedan avsluta med en god huvudrätt. Efterrätten tog vi här hemma. Det bjöds på kaffe, te och kakor framför mello.

Det är så otroligt roligt att hänga med dessa sköna människor. De måste upplevas för att förstå. Jessica och Agneta har utvecklat en slags hat-kärlek till varandra och tycker om att slänga ur sig lite pikar då och då. Man kan inte annat än att skratta så att tårarna sprutar ur ögonen.

Det här var Agneta och Hasses sista kväll tillsammans med oss. De andra åker hem på tisdag. Vi är tacksamma för allt ni lärt oss och hjälpt till med. Framför allt är vi tacksamma för er vänskap. Vi hade gärna hängt med er i tre månader till.

Ni lämnar ett tomrum efter er. Den goa avskedskramen vi fick av Agneta imorse kommer att värma länge.

Josefine


Likes

Comments

Redan när vi kom hit till Betlehem i söndags fick vi höra att det skulle bjudas på svensk frukost på studiecentret den 10 februari och att vi var välkomna. Swedish Christian Study Center ligger inne i Jerusalem, alldeles vid Jaffaporten i Gamla stan, och tillhör Bilda. Det är en mötesplats som är öppen under dagtid dit man kan komma och sätta sig och ta en fika, låna badrummet, vila, eller bara få prata svenska. Dit skulle vi idag för att möta andra svenskar som är här. Vägen mellan Betlehem och Jerusalem är ganska enkel, åtminstone ifall man är utlänning. Busshållplatsen ligger ett par minuter från vår lägenhet och bussarna går ungefär var 15:e minut. Resan kan ta allt mellan 40 minuter och 1,5 timme. Idag tog det 40 minuter, i torsdags tog det en timme och 20 minuter. Under resans gång behöver man nämligen passera en checkpoint, det som jag har nämnt tidigare, som är en säkerhetskontroll för att få komma in i Jerusalem. När bussen stannar vid checkpointen sitter jag som utlänning kvar på bussen i godan ro. Palestinier däremot behöver gå av bussen och ställa sig på ett led utanför, det vill säga om man inte är väldigt gammal eller ett litet barn, då kan man sitta kvar. Där står det två soldater med varsitt gevär hängandes över bröstet. För att som palestinier få resa in till Jerusalem behövs ett särskilt tillstånd. Tillståndet behöver förnyas med jämna mellanrum och det krävs en del för att få det överhuvudtaget. Det är vanligare att man beviljas ett tillstånd under högtider som jul och påsk. Efter att soldaterna har kollat igenom deras papper kommer de även på bussen. Där sitter resenärerna redo med pass och visum i handen. Som svensk har jag inget att oroa mig för - ett privilegium jag nästan skäms för.

Vi hade en trevlig förmiddag inne i Jerusalem. Vi åt frukost tillsammans med blivande resepedagoger, diplomater och enkla Jerusalembor. Efteråt strosade vi mest i gränderna. Där trängs man bland både turister och invånare. Där försöker försäljare locka till sig nya kunder, en tant sitter och stickar utanför sin affär med mattor, någon trampar snett mellan alla stentrappsteg och där går vi och njuter av kryddornas dofter. Vi var som sagt i Jerusalem även i torsdags. Vi har nämligen tänkt engagera oss volontärt i en fredsorganisation som finns här, så torsdagarna kommer vi spendera i den nordvästra delen av stan. Det är en oändligt vacker stad. Jag önskar att alla skulle få uppleva den. Jag kan inte tänka mig annat än att den har något för alla.

Jessica

Likes

Comments

Jag skulle vilja introducera er för våra vänner här. Några riktiga sköningar som vi är grannar med och umgås med under dagarna. Till vänster i bilden har ni Kerstin. Hon är medlem i SIRAs styrelse och är just nu här och ordnar och fixar och ser till att saker och ting rullar på som de ska. Hon stod i dörren med öppna armar och välkomnade oss när vi kom i söndags efter en något tumult transport från flygplatsen. Hon bor i lägenheten intill oss. I den lägenheten bor alltid den person som är här och representerar SIRA. Vi är väldigt glada att ha henne nära. Bredvid Kerstin, i mitten, ser ni Ulla Britt. Hon är syster till Kerstin och är här tillsammans med sin make Leif. De har varit här tio gånger och är med det sagt väldigt välbekanta med både skolan och landet. De har tagit oss på rundtur i Betlehem och ser alltid till att finnas till för oss. De har koll på det mesta kan man säga. Och så till höger, där står Agneta. Hon är här tillsammans med sin man Hasse och de är vänner till Ulla Britt, Leif och Kerstin. Agneta och hennes kamera är ett. Är hon med så är kameran med. För övrigt är de väldigt roliga att hänga med.

Josefine har tyvärr migrän ikväll, så hon vilar och vilar. Jag gick över till gänget intill och fikade och spelade Yatzy. Kvalitetshäng, med andra ord. Kerstin vann och jag kom tvåa. Jag var bara glad att jag vann över Agneta - det hade jag nämligen lovat henne!

Jessica

Likes

Comments

Vi är just hemkomna efter en fantastiskt fin dag nere i Jeriko. SIRA-skolan finns ju som tidigare nämnt både i Betlehem, där vi bor, och i Jeriko. Där är skolan dock lite mindre än här och antalet elever något färre. Stämningen på skolan vi besökte idag var en speciell upplevelse. Det fanns en så fascinerande undervisningsglädje hos lärarna där som för mig är ganska sällsynt. Möjligtvis kan man stöta på den i enskilda individer, men här pratar vi om ett helt arbetslag som utstrålar inspiration, kunskapstörst och gemenskap. För att inte tala om humor. Jag var väldigt imponerad. Dels av dem, men även av eleverna. De hyser största respekt för sin lärare. De samlas på skolgården vid ringning, i raka led. Sedan går de klassvis till sina respektive klassrum, sätter sig på sina platser och låter läraren undervisa. Det kanske låter som en självklarhet, men efter mina senaste månader som lärarvikarie i flera olika klasser och årskurser så vet jag att det inte är något man kan ta för givet i skolan.

Idag har vi experimenterat, lärt barnen nya sånger, undervisat dem i engelska, och vid dagens sista lektion tog vi en promenad bort till ett plantage alldeles i närheten av skolan. Praktisk naturkunskap kan vi kalla det. Något av det bästa med Jeriko är deras fantastiska utbud av frukter och grönsaker, om du frågar mig. De växer och frodas i alla hörn och säljs sedan för en (för oss) billig peng. Obesprutat och närodlat. Färskt och vackert. Med barnen plockade vi gurkor och tomater som stod i mängder. Vartenda barn sträckte ut sina armar och plockade med ett stort leende. När vi sedan skulle hem från Jeriko lite senare stannade vi till på gatan hos en försäljare där frukt och grönt stod uppradat över många kvadratmeter. Jag köpte flera kilon av färska paprikor, gurkor, morötter, mandariner och kiwifrukter. Jag vet inte varför, men sånt där kan jag verkligen, verkligen njuta av.

Jessica

Likes

Comments

En dag utanför den lilla staden. I byar som ligger uppe i bergen, har jag och Amal besökt skolor där föredetta elever nu går. Första stoppet var denna vackra skola. Där mötte vi rektorn, lärare och eleven för att prata om hur det går för henne i skolan. Jag kunde självklart inte delta i några samtal, men jag lyssnade intensivt på konversationerna som pågick i rummet. Amal översatte till engelska, så att jag skulle förstå vad de pratade om. Denna härliga tjej som sitter bredvid Amal på bilden nedan, har gått här i ett år. Hon fick beröm för sina prestationer och hennes stora leende talade om att hon var glad och stolt. Det var jag med. Glad och tacksam för att jag fick möjlighet att vara med vid denna uppföljning. Stolt över att vara en del av en organisation som utför ett så viktigt arbete. Som gör skillnad för barn som behöver extra stöd.

Josefine


Likes

Comments

Vi har fruktansvärt många katter här utanför. Igår kväll när vi kom hem efter en biltur satt det drygt sju katter utanför grannens dörr och hängde. Jag älskar ju katter egentligen, eller djur överhuvudtaget, men dessa är inte av den sociala sorten. Närmar man sig för en sekund sticker de som skott, d.v.s efter att de har gett ifrån sig ett väsande. Jag var på väg ut för att bjuda på en skål mjölk. Två rackare satt det utanför. Den ena fnös åt mig och gick därifrån. Den andra såg likgiltigt på mig, vände på tassen och lunkade vidare efter den andra. Det var det man fick för att man var lite empatisk. Otacksamt, kan man tycka. Vi får väl se ifall vi kommer bättre överens framöver.

Det är ännu en morgon i den lilla staden och jag sitter med en kopp te efter dagens morgonsamling med personalen på skolan. Josefine har just gett sig iväg på uppföljningsbesök som hon nämnde i sitt inlägg igår. Tillsammans med socialarbetaren Amal ska hon besöka flera föredetta elever på sina nya skolor. När hon kommer hem ber jag henne berätta mer om detta för er.

Jessica



Likes

Comments