Tänk att du går runt och bär runt på så himla mycket saker som ingen vet.
Fick en fråga för ett litet tag sen av någon, vad jag trodde skulle hända om alla kunde höra precis allt alla tänkte på om de ville. Som någon slags konstig värld där inget kan gå hemligt. Där de du går runt och bär på helt plötsligt är för alla att ta del av.
Jag får huvudvärk av själva tanken på en skev värld där alla hör vad den andra tycker, tänker osv. Men samtidigt så känner jag, som har varit en persons smutsiga lilla hemlighet ett tag nu, att det skulle vara så skönt. Och att aldrig mer behöva oroa sig om att något ljög eller så. Men ändå, vilken underlig värld de hade varit.
Hade den fungerat? Om vi hade någon slags direkt länk till varandras tankar, känslor och minnen?
Men åter till de här med att gå runt och bära på saker som ingen annan vet, varför gör vi så? Varför är de så fel att visa de som tynger en? Varför är de inte en självklarhet att prata om de svåra? Att hjälpa andra med de svåra? Varför är de nödvändigt att gömma någon en älskar vara pga att ens familj inte skulle acceptera de? Ska inte de älska en villkorslöst?
Oj vad jag spårar iväg. Inte skrivit på ett tag och blir lite nervös.
Men men åter till ämnet, varför går vi runt och döljer så mycket för alla och hur hade världen sätt ut ifall vi istället bara delade allt?
Asså jag är så himla spårad med mina tankar just nu, skyller helt 100% på febern och de faktum att jag inte gått ut ur mitt hem på hela dagen.
Har helt enkelt för mycket tid att tänka, eller något sånt.

Men ja på riktigt, tänk er tanken ifall alla hörde precis allt du tänkte på. Skrämmer de dig?
Jag blir lite rädd när jag skriver här ibland, rädd för att vara för öppen, rädd för att mina tankar är för mycket för vissa. Det är så tur att ingen läser denna skit ändå!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments