För 40 år sedan skrevs en sång du känner igen och som mest förknippas med Frank Sinatra. Den handlar om en man som ligger för döden och ser tillbaka på sitt liv. Jag tror att det är nyttigt att sätta sig in i den situationen om man vill förändra sitt eget liv. Jag vill åtminstone inte se tillbaka på mitt och ångra saker jag inte gjorde. Låt oss göra 2009 till ett bra år. Och så sjunger vi tillsammans. And now, the end is near; And so I face the final curtain. My friend, I’ll say it clear, I’ll state my case, of which I’m certain. I’ve lived a life that’s full. I’ve traveled each and ev’ry highway; And more, much more than this, I did it my way. Regrets, I’ve had a few; But then again, too few to mention. I did what I had to do And saw it through without exemption. I planned each charted course; Each careful step along the byway, But more, much more than this, I did it my way. Yes, there were times, I’m sure you knew When I bit off more than I could chew. But through it all, when there was doubt, I ate it up and spit it out. I faced it all and I stood tall; And did it my way. I’ve loved, I’ve laughed and cried. I’ve had my fill; my share of losing. And now, as tears subside, I find it all so amusing. To think I did all that; And may I say – not in a shy way, No, oh no not me, I did it my way. For what is a man, what has he got? If not himself, then he has naught. To say the things he truly feels; And not the words of one who kneels. The record shows I took the blows – And did it my way! (P. Anka, J. Revaux, G. Thibault, C. Frankois. Recorded December 30, 1968, Hollywood)

Efter att ha sett Star wars IV (A new hope) igen, orubblig denna gång med utmärkt bild- och ljudkvalitet bestämde jag mig för att öppna opp det övergivna slottet Bullshit Bulletin igen. Jag drar in en högtryckstvätt och blåser rent. Öppnar upp samtliga igenbommade fönsterluckor, släpper in vårsolen och skrämmer kråkorna på flykten. Jag samlar ihop gammalt groll, tveksamheter, illusioner och brutna löften i en hög och sparkar ner dom i källaren tillsammans med embryon till noveller som skriker på uppmärksamhet. Jag stänger ekdörren försåvitt dem och förseglar saken där. Jag tror också på namnbyte och ny formgivning av bloggen, för att markera ett nytt hopp. Ett nytt Majlis. Til then.

Jag hade just lagt mig i lördags kväll; med en känsla av att natten inte skulle bli så lugn jag hade hoppats på. Ibland blir tillvaron som en repa i en dvd, man måste trycka på STOP och EJECT för att åtgärda problemet.

Jag hade sovit någon timme, sakta vaggad till smällare på avstånd. Antagligen några på andra sidan vattnet som ville se om deras raketer fungerade innan nyårsafton. Det gjorde de. Det är samma sak varje år. Årsskiftet 99-00 tror jag till och med att det började småpanga redan i november.

Man brukar säga att det är som mörkast före gryningen. Liknande gäller för tystnaden. Jag vaknade till av ett ögonblicks bedövande tystnad innan den bröts av en dov knall. Som en liten provsprängning under jord.

Sen, explosionen. Sen, ännu en dov knall. Sen … samma sak tio gånger. Under den tiden hann jag både få hjärtklappning, adrenalinrus och komma på benen för att lokalisera källan. Var det grannen som alltid bränner av det fetaste fyrverkeriet varje år? Eller var det polacken ingen någonsin sett?

Klockan stod på 00:04, så om man hade tänkt fira något, var tajmingen usel inte bara på dagen utan också på minuten. Det visade sig vara en granne jag hade uteslutit redan från början. Men om man ska se positivt på det så här efteråt – även om jag just då såg min nakna kropp hoppa i ett par stövlar, greppa en cykelpump och löpa bort till grannen där jag gjorde mig skyldig till grov misshandel, förolämpning, förtal och olaga hot – måste någon ha vunnit på en Triss-lott. Enligt brottsbalkens 16 kapitel, paragraf 16, gör han sig bara skyldig till förargelseväckande beteende.

Men fan vet om det upplevs som särskilt begåvat att dra igång ett fyrverkeri tre dagar för tidigt. Hur glad man än må vara över vad-det-nu-var. Därför tänkte jag klä ut mig till kyckling, en natt i februari nästa år, bygga en midsommarstång jag sedan tänder på, samtidigt som jag springer runt den och sjunger: ”Hej, tomtegubbar”. Naturligtvis kastar jag även pumpabomber omkring mig. Jag tror att de finns på Teknikmagasinet.

STOP.

EJECT.