Hello! Hur mår ni? Hoppas ni mår bra. I förrgår flög jag från Auckland tillbaka hem till Sydney. Det var så himla skönt att komma tillbaka och kunna hur tunnelbanan fungerar och förstå vad alla säger. Jag skyndade mig från flygplatsen och checkade in på Meriton suites i Bondi Junction, duschade snabbt och sen mötte jag upp Victor på en fika. Klockan 18.20 landade Björn äntligen på flygplatsen!!! Som vi har väntat, han bokade biljetterna för typ 4 månader sen. Det var såååå kul att se honom igen, han har ju inte varit i Sydney innan så vi har turistat mycket de senaste dagarna. Vi hann hänga på Bondi beach och turista i stan (operahuset, bron, botanical, observatory...) innan vi båda blev sjuka. Jag hade dragit på mig en förkylning på flyget som blommade ut igår och drabbade oss båda. Så igår la vi oss tidigt och däckade snabbt, idag kunde vi bara förmå oss att gå de 30 metrarna till Bondi Junction för att äta  lunch och shoppa lite. Sen har vi bara legat och varit sjuka i sängen och tittat på OS hela dagen. Det är okej eftersom det är storm och regnar vågrätt ute. Imorgon kommer Sofia och då börjar nästa etapp av äventyret!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Under resan mellan Taupo till Auckland stannade vi för att titta på lite Kiwifåglar, som är NZ nationaldjur. Detta är, lugnt sagt, en ganska konstig fågel. Den är helt utrotningshotad och klarar sig inte själv i naturen, som nyfödd har den en 5% chans att överleva. Detta beror på att när man först kom till NZ fanns det i princip inga andra djur här än fåglar och insekter. Britterna började då importera sina egna djur och skapa ett eget ekosystem (vilket ni själva antagligen kan förstå blev jätte, jättedåligt i slutändan) och man introducerade då både stork, katter, possums och andra rovdjur som ansåg att Kiwifågeln är ett väldigt lätt byte. Vilket det är, för de kan inte flyga. Dessutom när de kläcks i äggen, vilket är en 3 veckorsperiod, så skriker de konstant under natten. Detta gör dem väldigt lätta byten för andra djur.

Hursomhelst! De var sjukt mycket större än vad jag trodde, typ stora som en höna. Vi gick se en helt nyfödd liten kiwi, som precis kläcktes när vi var där. Så otroligt söt! De tar in massa Kiwiägg till denna park och ser till att Kiwisarna kläcks ordentligt och är starka och friska innan de skickas ut i naturen igen.

Sedan rullade vi vidare till Auckland! En mysig stad och äntligen lite storstadskänsla. Vi gick runt och tittade i butiker, väntade på cyklonen Gita som aldrig kom, åt middag och läste. En väldigt lagom kväll lixom. Vi hann ändå gå runt och se ganska mycket av stan.

Morgonen efter gick bussen tidigt till Bay of island. Men mer om det i ett annat inlägg. Hoppas allt är fint med er!

Likes

Comments

Igår avslutades dagen med en underbar solnedgång, äntligen, som vi längtat efter en ordentlig fin solnedgång! Sedan var det bums i säng i vårt 16-bäddars rum (ja, det är precis så stökigt och obekvämt och oskönt som det låter) eftersom klockan imorse stod på 4.15. Vi krälade oss upp, klädde på oss våra bästa hikingkläder och skor, åt vår sedvanliga gröt till frukost och hoppade på en buss som tog oss till Tongariro crossing. Detta är en hike som tar ca 6-8 timmar, och man vandrar på kammen på berg genom en nationalpark med massa aktiva vulkaner. Det är ingen underdrift att påstå att det var jobbigt - och de tre första timmarna var i princip bara rakt upp. Det blåste, var kallt och jävligt, men så fort vi kom upp och såg utsikten så var det värt allt. Vi gjorde allt på 7 timmar inklusive lunch och massa stopp på vägen, vi hade laddat upp med så mycket mat. Lunchlåda med pasta, världens godaste mackor, smootihe, 2.5 liter vatten, äppen, bars, choklad.... Så det blev mycket fika och matpauser. Det var väldigt låga moln så till en början såg vi knappt inget alls. Men så fort vi kom upp till sjöarna så tittade solen fram. Och efter ett tag så var vi få högt upp så vi var över molnen. Bilderna har hoppat lite i ordningen men jag tror ni förstår dealen. Titta och njut! Vi höll bara fingrarna korsade att ingen vulkan skulle få utbrott... hehe.

Likes

Comments

Vi lämnade Wellington tidigt på morgonen och begav oss mot Taupo. Vi hade pratat ganska länge om att vi ville göra en Skydive här eftersom det anses vara den en av de absolut vackraste ställena i hela världen att hoppa på. Och helt plötsligt vips - stod vi på flygplatsen och skrev på ett papper där vi signade bort våra liv. Igen. Verkar som att Nya Zealand har den inverkan på en... Hursomhelst. Jag gillar ju att planera och ha ordentligt med framförhållning så att vi ändå spontanade och bestämde oss för att hoppa var lite spännande för mig. Allting gick väldigt fort - säkerhetsgenomgång, där jag egentligen redan kunde allt, på med kläderna, de snygga hattarna, filma lite videos, ut i planet. Vi var 4 st från bussen som hoppade, och vi hoppade alla från 15.000 ft. Så fort vi kommit upp en bit fick vi fina syrgasmaskar, och sen innan man vet ordet av är det dags. Jag var inte i närheten av lika rädd och nervös denna gången, utan jag njöt sååååå mycket. Tycker ju faktiskt att det är något fruktansvärt roligt! Utsikten var fantastisk, och även om det var lite molnigt så gjorde det ingenting. Som tur var så älskade Sofia skydive precis lika mycket som jag gör, och vi planerar redan när nästa hopp ska bli av!

Likes

Comments

Halli hallå, Nya Zeelands huvudstad! Igår spenderades stoooora delar av dagen med att resa från södra ön till norra. Vi åkte buss och sedan tog vi färjan över. Färjan går från Picton så där stannade vi och åt lunch innan vi hoppade på båten. Det var en stor och förvånansvärt fräsch färja

Likes

Comments

Igår lämnade vi Queenstown och åkte mot Lake Tekapo och stannade för att äta lunch vid denna magiska blå sjö. Sägen är att det för länge sedan kraschade en lastbil full med blå färg när den körde över bron och spillde allt i vattnet, men sanningen är att det är glaciärerna som gör vattnet så blått. När isen expanderar gnids stenarna mot varandra och slipas, och då skapas ett stoft som med vinden flyger iväg och landar i vattnet, vilket på något sätt gör vattnet väldigt blått. Fråga mig inte hur, men det man vet är att desto mer det blåser desto blåare är sjön. I bakgrunden ser man Mt Cook, som för några sekunder inte hade några moln runt toppen.

Tekapo i sig var en liten liten stad med otrolig miljö. Vi besökte en liten kyrka som heter Shepards church, och låg otroligt vackert till precis vid vattnet. Här kan man gifta sig om man vill, men bara på söndagar och onsdagar, och man måste boka flera år i förväg.

Tekapo är även känd för sin stjärnhimmel! Man har skapat en nationalpark, men på himlen, över Tekapo. Det innebär att det inte finns så många ljuskällor utomhus och att man reglerar utsläpp från bilar och andra fordon. Det är många stora berg som omringar staden som håller molnen borta och skapar den klara luften. När vi kom framme låg vi på stranden och läste och Sov, och badade i sjön av glaciärvatten. På natten när solen gått ner gick jag och Sofia ner till stranden igen och la oss och kollade på stjärnorna. Det var så vackert, ingen av oss hade sett något liknande, och vi kunde se hela Vintergatan väldigt tydligt. Så häftigt!

Såhär ser det ut just nu. Vi har precis lämnat Christchurch som återigen inte imponerade på oss. Vi är Påväg till Nelson, och ska egentligen bara döda tid innan vi åker norrut imorgon. Vi lämnade danskarna i Christchurch eftersom de flyger till Melbourne ikväll. Så tråkigt, men förhoppningsvis ses vi i Australien igen! Vi gjorde inget speciellt alls igår, tog en låååång dusch, och så gick vi ut och åt middag och skålade i prosecco eftersom det var vår sista kväll tillsammans.

Vi hörs snart!

Likes

Comments

När vi var i Queenstown har vi lyxat i mat! Jag, Sofia och danskarna Line och Marie gjorde oss en mat-bucketlist som vi sakta men säkert bockade av. Vår fjärde och sista dag bestod till största del av att bocka av allt på listan medans vi åt allt det goda ute i solen. På listan hade vi:

- Freakshake, som ni kan se på bilden ovanför.
- Crazy donut, från samma ställe som freakshaken är ifrån.
- Patagonia glass
- Ferg glass
- Ferg Boston donut
- Ferg Burger
- KFC
- Frukost på restaurang

Och sedan åt vi massa annat gott såklart, men Ferg glassen tror jag vi åt varje dag. Två gånger sista dagen. Så makalöst god! Vi hann även dricka lite vin på stranden i solnedgången. Queenstown har verkligen varit magiskt, och en stad som vi alla fyra verkligen gillade. Här spenderade vi 5 nätter men hade nog inte haft några problem att spendera lite längre tid faktiskt!

Likes

Comments

Vill du se det vackraste jag någonsin skådat i hela livet? Okej. Här kommer det:

Mmm, och detta är bara mobilbilderna. När jag har bra Wifi ska jag jobba genom alla kamerabilder oxå. Vi gjorde alltså en dagstur från Queenstown ner till Milford Sounds, som är som en fjord men i tropiskt landskap långt ner söderut. Här regnar det minst 200 dagar om året, och det regnade när vi lämnade Queenstown. Men vi körde i massa timmar, typ 6, och så fort vi kom över bergskedjan och ut på andra sidan var det sol. Så jäkla häftigt. Vägen vi åkte på slingrade sig upp och ner över bergen och föraren berättade att den är handgjord utan maskiner av 200 män för massa år sen under den stora depressionen. Man fick alltså asfaltera och hugga ner alla träd osv för hand. Sen åkte vi genom en tunnel som gick rakt genom berget som inte har någon konstruktion överhuvudtaget. Det var, bokstavligen talat, bara ett hål rakt genom berget. Det var lite obehagligt men ändå så häftigt! Vi hoppade på en båt som körde runt oss i 2 h kring Milford Sounds och vi tittade på den otroliga naturen och alla vattenfall, sen kom det massa delfiner och hoppade och lekte runt båten. Det var helt overkligt. Milford var absolut något både jag och Sofia sett fram emot väldigt mycket på resan och det slog alla förväntningar. Som en gömd liten outforskad pärla. Definitionen av ett "sound" är en fjord som rinner ut i en sjö, men Milford sound är faktiskt inte ett sound eftersom det rinner ut i Tasmanska havet. Därför är det en Fiord. Förvirrande nog, åkte vi ut på havet och vände. De berättade att inne i Milford sound är bottenvattnet salt från havet, men hela det övre skiktet är färskvatten som man kan dricka som rinner ner från glaciären.

Så otroligt häftig upplevelse! Även om det var en lång dag, 12 h utflykt, var det värt varenda sekund. Nästan så man blir religiös.

Nu är vi Påväg till Lake Tekapo. Hörs snart!

Likes

Comments

Vill du se det vackraste jag någonsin skådat i hela livet? Okej. Här kommer det:

Mmm, och detta är bara mobilbilderna. När jag har bra Wifi ska jag jobba genom alla kamerabilder oxå. Vi gjorde alltså en dagstur från Queenstown ner till Milford Sounds, som är som en fjord men i tropiskt landskap långt ner söderut. Här regnar det minst 200 dagar om året, och det regnade när vi lämnade Queenstown. Men vi körde i massa timmar, typ 6, och så fort vi kom över bergskedjan och ut på andra sidan var det sol. Så jäkla häftigt. Vägen vi åkte på slingrade sig upp och ner över bergen och föraren berättade att den är handgjord utan maskiner av 200 män för massa år sen under den stora depressionen. Man fick alltså asfaltera och hugga ner alla träd osv för hand. Sen åkte vi genom en tunnel som gick rakt genom berget som inte har någon konstruktion överhuvudtaget. Det var, bokstavligen talat, bara ett hål rakt genom berget. Det var lite obehagligt men ändå så häftigt! Vi hoppade på en båt som körde runt oss i 2 h kring Milford Sounds och vi tittade på den otroliga naturen och alla vattenfall, sen kom det massa delfiner och hoppade och lekte runt båten. Det var helt overkligt. Milford var absolut något både jag och Sofia sett fram emot väldigt mycket på resan och det slog alla förväntningar. Som en gömd liten outforskad pärla. Definitionen av ett "sound" är en fjord som rinner ut i en sjö, men Milford sound är faktiskt inte ett sound eftersom det rinner ut i Tasmanska havet. Därför är det en Fiord. Förvirrande nog, åkte vi ut på havet och vände. De berättade att inne i Milford sound är bottenvattnet salt från havet, men hela det övre skiktet är färskvatten som man kan dricka som rinner ner från glaciären.

Så otroligt häftig upplevelse! Även om det var en lång dag, 12 h utflykt, var det värt varenda sekund. Nästan så man blir religiös.

Nu är vi Påväg till Lake Tekapo. Hörs snart!

Likes

Comments

Hello!
Igår var en ganska intensiv dag efter lunch. Jag spenderade ju förmiddagen själv, och blev så glad och lättad när jag fick se dem komma gåendes och att de överlevde att vi hoppade upp och ner. De var ju även helt adrenalinstinnade, och höga på livet gick vi till det världskända Ferg burger. Detta är egentligen ett litet hål i väggen och ser inte mycket ut för världen, På en liten sidgata i Queenstown, men har omnämnts av Lonley Planet som en av världens bästa ställen att äta hamburgare på. Vi kom när det inte var jättelång kö, men vi väntade ändå 20 minuter i kö och sen 30 minuter på hamburgaren. När vi väl fick dem i händerna, tog vi dem och gick till stranden. De kostade inte mer än 60 sek, och vi hade skyhöga förväntningar. Och de levde upp till allt! Det såg inte så jättespeciella ut, och bilden gör det inte riktigt rättvisa, men den var sååå god. Absolut värd en timmes väntan!

Senare på dagen var vår uppgift att hitta boende för våra två sista nätter i Queenstown eftersom varenda hotell och hostel var fullbokat. Vi var helt inställda på att sova ute på gatan men efter mycket om och men så löste det sig. Så idag när vi kommer hem från dagens utflykt flyttar vi över till Base som oxå är ett hotell i närheten.

Puss och kram!

Likes

Comments