I USA

Min fina amerikanska familj.

(Kan ej visa ansiktena på fosterbarnen hehe)

Och så var det bara en månad kvar här i USA. 9 månader har jag varit borta från vänner och familj hemma i Sverige, och nu sitter jag här, med 30 dagar kvar och undrar vart tiden har tagit vägen. Inte trodde jag på alla som sa att 10 månader kommer flyga förbi. 10 månader, nästan ett helt år, det är ju jättelänge. Men så sitter jag här på min säng, i mitt amerikanska hem och skriver på min bortglömda blogg när jag egentligen borde plugga, med bara en månad kvar och tänker på hur tiden faktiskt verkligen flög iväg. Hur jag faktiskt kommer få träffa alla som jag saknat så mycket om EN MÅNAD! Å andra sidan så börjar jag också tänka på hur mycket jag kommer sakna mina fina vänner jag har här, min amerikanska familj och släkt som föralltid kommer vara min andra familj, och hur fast Kansas, som är en väldigt tråkig och platt plats på jorden, föralltid kommer vara mitt andra hem. Det här är mitt hem.

Att åka som utbytesstudent är verkligen inte enkelt och jag har stött på många kulturskillnader och upplevt många kulturkrockar. Ibland så mycket så att jag inte riktigt har vetat hur jag ska hantera det. Men jag har klarat det, och ni andra utbytesstudenter som läser detta nu, VI har klarat det, och om det är några blivande utbytesstudenter som läser detta nu, NI KOMMER klara det. För trots alla upp-och nedgångar, alla gånger jag bara har tänkt att -nae nu får det vara nog, jag klarar inte av dumma amerikanare något mer nu åker jag hem, alla gånger jag har saknat er där hemma, alla gånger jag har hatat på skolan, alla regler, så har det ändå varit värt allting 100 gånger om. För nu när jag är inne på min sista månad, och börjar tänka på att jag inte kommer bo här eller leva det här livet någonsin igen så inser jag hur mycket jag kommer sakna det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Instagram@idamisaksson