Header

Inledning:

Sepp och Höijer börjar sin artikel med att hänvisa till European Food Information Council, som lyfter hur viktig en god undervisning rörande en hälsosam livsstil är för unga människor, speciellt barn. Att undervisa om en hälsosam livsstil är nyckeln till att senare kunna leva ett hälsosamt liv, då hälsorelaterade problem hos unga med relation till maten ständigt ökar. Många interventioner har gjorts på skolor och förskolor för öka intaget av hälsosamma livsmedel men resultaten har varit minimala. Dock kunde flera olika arbetssätt kombineras för att nå fram till bättre resultat; t.ex. att öka tillgången på frukt och grönsaker och samarbete med hemmet.

En annan analys som har gjorts på ämnet är av Mikkalsen, som studerade 26 olika hälsosamma interventioner i förskolan. Granskningen fastställde att dessa inslag i verksamheten ökade kunskapen om hälsosamma livsval hos barnen, samt ökad konsumtion av grönsaker och frukt. Slutsatsen blev att förskolan har möjligheten att påverka barn positivt vad gäller en hälsosam livsstil.

Höijer och Sepp förklarar sedan vidare hur viktigt det är med en god relation mellan barn och måltiderna i förskolan, då dem spenderar så stor del av sin vardag i en sådan verksamhet. Dem nämner att i Sverige går de flesta barn i åldern 1–5 i förskolan, och alla barn äter åtminstone ett mål om dagen i förskolans miljö, och vissa barn äter så mycket som 70% av sitt dagliga intag under sin tid på förskolan. Därför är förskollärarens roll i måltidssituationerna så viktig. Syftet med studien framgår vara att undersöka hur förskollärare associeras erfarenheter och betydelser i relation till hur det går att arbeta med maten i förskolan som ett verktyg i planerade aktiviteter.

Teori:

Wortham & Jackson. Social konstruktivistiskt synsätt/perspektiv där lärande och utbildning är en process där olika objekt är konstruerade. T.ex. lärarens roll. Med att anta detta teoretiska synsätt kunde Höijer och Sepp synliggöra hur förskolepedagoger kunde göra arbetet med mat i relation till dem själva, barnen och förskolan vettigt.

Metod:

Upplägget för studien delades in i tre steg: Det första steget var att introducera studien för deltagande pedagoger, samt att presentera pedagogiska metoder de skulle använda sig utav. Det andra steget var att låta pedagogerna arbeta på egen hand med att inkludera mat som pedagogiskt verktyg på deras förskola under ett års tid, och det tredje steget var att samla in data med hjälp av kvalitativa intervjuer.

Tillslut hade 131 förskollärare accepterat att delta i studien och allt som allt var 14 förskolor i södra Sverige deltagande. En av de metoder som presenterades för pedagogerna och barnen var Sapere, som visat sig vara mycket en mycket effektiv metod. En annan metod var ”Cook and learn step by step”, där barnen fick delta att tillaga en specifik måltid.

20 strukturerade grupp och individuella intervjuer hölls med 45 förskole anställda som arbetade på 10 olika förskolor. Intervjuerna rörde tre ämnen; mat i allmänhet på förskolan, relationen mellan läroplanen och mat och arbetet med mat i planerade aktiviteter på förskolan. Efter att intervjuerna hölls gjordes beslutet att endast använda sig av en till två intervjuer per förskola, för att sedan använda sig av en kvalitativ programvara som fick analysera intervjuerna samtidigt som dem också analyserades via läsning. Sedan skapade dem koder som sorterades in i en matris, (se här nedan).

Resultat/analys:

Studiens syfte var ju att studera hur förskollärare associerade till arbetet med planerad verksamhet som rörde mat, men Sepp & Höijer insåg att det var omöjligt att tala om mat utan att glida in på ämnet måltiderna i förskolan.

Analysen har två huvuddelar, det tillåtande systemet och det motvilliga systemet som kopplas till matrisen som jag bifogat här ovan. Enligt matrisen finns det två typer av förskollärare i denna studie; den intresserade och självsäkra läraren och den osäkra läraren. I relation till dessa finns det även två synsätt på barnet; det kompetenta barnet och det okompetenta barnet.

Skillnaderna mellan den självsäkra pedagogen och den osäkra låg mycket i inställningen till arbetet. Båda sidor av matrisen uttryckte att dem kände sig osäkra inför metoderna de skulle använda sig utav, men den stora skillnaden blev hur de självsäkra pedagogerna såg detta som en möjlighet till lärande och utveckling så blev detta istället ett hinder för den osäkra pedagogen. De fick svårt att applicera teorin i praktiskt arbete och ett medvetet eller omedvetet ointresse växte fram hos de osäkra pedagogerna. Tvärtom blev det för de pedagogerna som hade intresset, som blev inspirerade och öppnade upp för nya möjligheter tack vare dessa nya arbetssätt.

Synsättet på barnet som kompetent fick personalen att se sig själva som viktiga förebilder och pedagogernas förtroende ökade för barnens egna kunskaper och möjligheter. Barnen lärde sig bland annat att uttrycka sig med ett sensoriskt språk och kunde motivera sina känslor på nya sätt. Det kompetenta barnet blev positiv till att testa nya saker och äldre barn var med och hjälpte de yngre barnen i större utsträckning än förut.

Den osäkra pedagogen som hade synsättet att barnet är okompetent begränsade istället barnens inlärning, t.ex. att barnens unga ålder sågs som en barriär i arbetet istället som för en möjlighet. De menade också att barnen hade svårt att ha sin egen åsikt och att dem ofta härmade varandra, och att språkbarriären för de yngre barnen var ett stort problem i arbetet.

Ett annat problem som upplevdes av pedagogerna var hur organisationen var uppbyggd mellan köket och resten av förskolan. Då pedagogerna inte kunde använda sig av kökets tillgångar i arbetet av olika anledningar, ett exempel var att köket behövde stå för kostnaderna för dem varor pedagogerna hade velat köpa in till sitt arbete med mat, därför blev det ofta så att pedagogerna handlade varor till arbetet med egna pengar eller helt enkelt tog med mat hemifrån.

Diskussion:

Sepp & Höijer kommer i sin diskussion fram till att Den självsäkra pedagogen som ser barnet som kompetent är det nödvändiga förhållningssättet för att skapa ett meningsfullt arbete med mat i förskolan, även om en brist är att detta är ett område som inte gjorts tillräckligt mycket forskning på.

Arbetet med Sapre metoden har visat sig positiv inte bara i denna studie utan i studier som gjorts i andra länder, och det går hand i hand med resultatet som Sepp & Höijer fick fram i sin studie. De kommer dock fram till att ett tillåtande system inte är en nödvändighet för att göra arbetet med mat och en hälsosam livsstil meningsfull långsiktigt. En stöttande förskolechef är däremot nödvändigt för att t.ex. underlätta samarbetet mellan köket och resten av verksamheten.

De kommer också fram till att läroplanen inte specifikt nämner eller inkluderar mat och måltider som en del av lärande och utveckling och detta hade behövts ses över och revideras.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Den svenska förskolan arbetar aktivt med både pedagogik och omsorg och dessa områden överlappar ofta varandra. Därav uppkomsten av det anglosaxiska begreppet educare; education and care i ett.

Omsorg har alltid varit en central del i småbarnsvård, men i arbetet med äldre barn har pedagogiken haft en mer framträdande roll. Men det som Johansson och Samuelsson har valt att studera och analysera i deras studie är just det; är omsorgen en central aspekt av pedagogik? Framförallt i förskolans institutioner. Johansson och Samuelsson valde att använda sig utav den filosofiska teorin om livsvärldar och hur vuxna bemöter barn i deras livsvärld.

Området de valde att studera var måltidsituationer i förskolan och hur pedagogerna använde sig av barns livsvärldar i arbetet med omsorg. De valde att studera två olika avdelningar; bananen och apelsinen och via metoder som intervjuer med pedagoger, observation och videoupptagning av måltidsituationerna gjorde dem sin undersökning.

Efter att de studerat de båda avdelningarna stod resultatet klart; pedagogerna på de två avdelingarna skiljde sig markant ifrån varandra vad gällde det omsorgsfulla arbetet och hur de valde att använda sig utav barnens livsvärldar. Det blev tydligt vilket arbetssätt som var det mest synligt omsorgsfulla samt pedagosiska, vilket var den pedagog som valde att möta barnen i deras värld. Hon såg dem och mötte dem i deras känslor, till skillnad från pedagogen på den andra avdelningen (Apelsinen) som inte riktigt nådde barnens livvärldar. Hon var mer utav en disiplinär pedagog som inte la så mycket tid på omsorg som hon kanske trodde själv. 

Frågan blev ju då; vilket förhållningssätt är det bästa? Vart finns det mest utrymme för inlärning? Blir det hos pedagogen som använder sig aktivt av omsorg eller hos pedagogen som inte gör det? 

Likes

Comments

Hej!

Detta är min personliga presentations yta som kommer vara ett verktyg för mig under min utbildning samt ett fortsatt verktyg när jag om 3,5 år kommer ut i arbetslivet.

Likes

Comments