VECKANS LISTA || VECKA 4

Det ekar och ekar... Bloggen är något som jag tyvärr inte riktigt har ork till för tillfället och jag funderar på en paus tills jag också finner mer inspiration igen, men beslutet är inte fullt taget än. I let you know!
Det har varit en händelserik vecka så häng med!

Veckans Lista Vecka 4

Veckans Mående
Otroligt mycket känslor. Jag har pressat HÅRT i veckan. Flertal ångestattacker, gråt och väldigt hjärntrött igen.
Under min långa sjukskrivning hade jag nästan "glömt" hur det var att bli hjärntrött av att gå på lektioner igen och allt som händer runt i skolan under dagen med intryck osv. så det var en rejäl högerkrok! Under tisdagen kände bara att "nu vill jag inte mer!" och brytet var nära... But I made it somehow...
Jag har känt mig fysiskt dålig som att jag håller på att bli sjuk eller något och mått illa, men jag vet inte om och hur det hänger ihop med min trötthet på något vis... ? Ibland kan det göra det. Detta kom framförallt nu på slutet av veckan.
Men jag har dock sovit bättre denna veckan så det välkomnar jag!


Veckans Jobb/Utmaning
Det har varit två "jobb" egentligen. Det första var att klara av skolan med lektionerna. Den andra och den största utmaningen har varit maten i skolan helt klart! Kände från start att "det här kommer att bli jobbigt!" Det är bara något som händer när det kommer till lunchen och kvällsmat i skolan.... Fattar knappt själv. Jag vill verkligen inte och kan knappt äta. Ångestklumpen på tallriken. Jag "behöver inte" och "får inte". Måste ha "kontroll "på min portionsstorlek för det får aldrig bli "för mycket". Detta resulterar att jag knappt äter mig mätt ens och somnat hungrig, men jag "kan" liksom bara inte. Jag känner mig inte stark nog att hantera maten. Det var detta som hände i höstas och gjorde att jag dalade i vikt, så jag måste verkligen se upp framöver så det inte blir likadant. Det har jag inte "råd" till! Men jag är rädd. Att äta. Men också att de ska gå SÅ illa igen... Måste hitta någon kraft inom mig att kämpa emot för innerst inne VET jag att jag både "behöver" och "får" visst äta som precis alla andra!

Veckans Roliga
Blev kontaktad för samarbete av två företag (varav ett jag tackade nej till faktiskt för det passar inte mig och min blogg helt enkelt) men det andra kommer upp på bloggen inom tid...


Veckans Tråkiga
Jag hade tid till min behandlare på psykiatrin i fredags men hon hade blivit hastigt sjuk så tiden ställdes därför in. Jag som kände att jag verkligen behöver henne nu!


Veckans Check och Lättnad
Tog tag i samtalet till banken som jag skjutit upp forever typ och nu kan jag också känna mig lite lugnare och lättad med min ekonomi


Veckans Tv & Serier
Bondi Ink, Gotham, Titans, Talang


Veckans låt

Mitt mest läsa inlägg
HÄR

Jag har vågat äta mig mätt nu i helgen och inte haft ångest över mat, men är än HELT SLUT och tvivlar seriöst på hur det ska gå nästa vecka... Känner mig fruktansvärt jävla opepp ärligt...

Hoppas Du hade en bra vecka!

Namaste

Gillar

Kommentarer

KONSTIGT BEMÖTT

Det här har jag tänkt på lite...

(Oftast) blir jag bemött på ett "helt vanligt" sätt, som kanske vilken annan människa som helst-för vem kan "se" att jag lider av bl.a. hjärntrötthet eller en hjärnskada, eller...?

Men då och då finner jag mig ändå bli bemött annorlunda. På exakt vilket sätt är lite svårt att förklara, men jag som finner mig "läsa" människor och känna in signaler rätt bra "ser och känner" att de kanske nog ändå tänker något... Jag kan sederas minspel och jag känner mig konstigt behandlad och bemött.
Dock försöker de (eller vissa i alla fall) ändå vara lite serviceminded (för det ska ju vara deras jobb), men jag får ändå en obehaglig känsla av situationen. Är det hur jag ser ut, t.ex varorna jag köper i affären, beter jag mig konstigt, är det något jag säger ? Detta händer både med män och kvinnor (senast igår på Espresso House)...

Jag hatar att handla på mitt lilla Ica i byn för där sitter det (nästan) alltid en dam i kassan som jag får en tydlig behandling ifrån. Hon skiftar direkt från att det är någon kund före eller efter mig med bla. en väldigt kort ton och sammanbitenhet. Detta tycker jag inte alls är roligt att Du ska behandla kunder olika! Jag försöker att undvika att hamna i "hennes" kassa när det går...

Jag förstår inte varför detta händer återkommande och jag förstår inte vad det är för "fel" på mig...
Jag tror verkligen jag inte inbillar mig!

Känner ni er ofta konstigt bemötta och hur hanterar ni det?

Namaste

Gillar

Kommentarer

TILLBAKA MOT LIVET OCH DEN ALLRA BÄSTA IDA || DEL 6

Del 1 hittar ni Här, del 2 Här , del 3 Här , del 4 Här och del 5 Här

Nu ska vi knyta ihop påsen och avrunda med den sista delen av min berättelse att gå från ätstörning till en hjärnskada... En låång väg tillbaka men jag har lärt mig SÅ mycket om mig själv!

(Jag vill bara förtydliga att jag har fått göra lite småändringar som att betydelsen för dansen finner ni nu på Förra kapitlet )

Men nu tar vi sista delen tycker jag!

Del 6

Det här är jag!

Mitt inre driv, envishet, kämparglöd, nyfikenhet, viljan att utvecklas och lära mig mer, utmana, inspirera mig själv och testa nya saker har tagit mig framåt. Personlig utveckling är viktigt för mig! Jag älskar att skriva och vara kreativ!

Svårigheterna

Idag lider jag inte av balans och koordinationssvårigheter, tack vare sjukgymnastik och dansen. Jag lider däremot av hjärntrötthet och flera kognitiva nedsättningar. Som t.ex. bearbeta information, komma ihåg information, hänga med när flera pratar samtidigt, ljud och ljuskänslighet (i min lägenhet och rum på skolan är det därför ofta mörk och rullgardinerna nerdragna). Jag är även enormt stress och presskänslig, har koncentrationssvårigheter över tid och energibrist som följer med hjärntröttheten. Som jag nämnde innan har jag inte kunnat sova ”normalt” sedan efter skadan och måste därför ha sömnhjälp dagligen. Med en hjärnskada är det faktiskt inte ovanligt att sömnen påverkas. Vakenhet och sömnbalansen rubbas kan man kalla det som.

Stöd och hantering

Jag behöver ofta stöd i samtal och viktiga möten, hjälp med pappersarbete. Att folk påminner mig är bra även om mitt minne är avsevärt bättre. Jag behöver tydlighet, struktur, rutiner och planering för att må bäst. Oväntade händelser ger mig stress. Att det är simpelt, en sak i taget. Det kanske går lite långsammare i utförande av en aktivitet eller diverse men jag kan slutföra det på mitt sätt, i eget tempo och gott om tid på mig. Att man hjälper mig repetera och "mala" när jag ska lära mig nya saker och ha acceptansen, förståelsen och tålamodet för att lära in nya saker är väldigt svårt för mig och det kan ta lång tid. Jag trivs bäst i en lugn, gärna bekant miljö med få intryck och låg ljudvolym.

Idag...

Jag jobbar än idag med min insikt och acceptera det faktum att jag inte kommer att kunna komma tillbaka 100 % till den gamla Ida med den "oändliga orken". Att kroppen och huvudet sviker när jag blir för trött och "stänger ner" helt i värsta fall. Hjärntröttheten påverkar mig otroligt mycket. Men är det också något jag har lärt mig på dessa år sedan skadan är att lärnings och läkningsprocessen pågår ständigt. Jag kan dock aldrig bli fri från hjärntrötthet eller bli "fixad" från min hjärnskada, men jag kan underlätta med strategier.

Och även om livet inte blev som tänkt blev det konstigt nog bättre och kan bli bättre! Jag jobbar inte med barn (som jag ett tag var övertygad om att jag skulle göra), men so what! Jag kommer heller aldrig kunna arbeta heltid och måste ha omfattande anpassningar i mitt kommande möjliga arbetsliv och vardag.
Jag inser också faktiskt hur mycket jag har utvecklats och växt som person och individ.
Jag känner mig tacksam. För livet, för vänner och familj, för dansen, för Furuboda som hjälpte mig att återta livet och hitta tillbaka till mig själv.

Vi behöver sprida kunskap kring hjärnskador för många vet inte vad det innebär och det finns mycket oförståelse. Mitt "handikapp" är vad jag kallar det "dolt". Jag sitter inte i rullstol, utan ser ut som en helt vanlig tjej i 20 års åldern och framstår väl som helt "normal" antar jag. En gång fick jag till och med frågan varför jag åkte färdtjänst för "jag kunde ju gå". MEN det handlar INTE om att jag kan GÅ...!

Ta också psykisk ohälsa på allvar innan det är för sent, som i mitt fall...

Tack för mig!

Namaste

Gillar

Kommentarer