Det vill inte ge med sig

hallå i stugorna!

Jag har rustat mig med en kopp te och tänkte skriva av mig lite.
Först och främst har även jag drabbats av det klassiska lilla höstviruset/förkylningen.
Är på bättringsvägen nu känner jag men det är fortfarande öppen mun som gäller när man ska vila/sova för att kunna få luft...

Jag vibrerar

Vad jag därmed inte lyckas komma ifrån är mina stressymptom som ångest och andra fysiska besvär. Väldigt ofta är det min vänstra hand och speciellt fingrarna som signalerar skulle jag vilja uttrycka det som. Det kan komma i alla möjliga situationer och platser, flera gånger om dagen. Jag vibrerar kan man säga och har ingen kontroll på min hand eller mina fingrar. De lever sitt eget liv helt enkelt. Detta känns lite obehagligt men det passerar relativt snabbt.

Det läskigaste

Det värsta var ändå idag (och jag vet inte om det hänger ihop med att jag känner mig lite krasslig också). Jag fick i alla fall fruktansvärt ont i bröstet och hjärtat. Det kändes seriöst som jag skulle få en hjärtattack. Det kom bara plötsligt och jag blev jätterädd. Den nojiga sidan i mig sätter ibland hjärnspöken i mitt huvud när jag får sådär ont i "hjärtat" eller min hand vibrerar att jag tror på riktigt det faktiskt kommer hända något. Men jag försöker lugna mig att det är okej och inget kommer att hända. Jag har upplevt detta SÅ många gånger förut och haft återkommande problem med "hjärtat" i flera år faktiskt.
Till och med så pass att jag kände att jag var tvungen att få svar att allt var okej med mig för att kunna gå vidare och lugna min oro. Gick då och gjorde EKG eller vad det nu var och som sagt - inget var fel rent fysiskt på mitt hjärta. Detta var nog några år sedan tillbaka.

Vad säger min kropp ?

Vid det här laget borde jag kunna lita på min kropp och mina symptom och reflektera vad som kan vara en bidragande faktor till mina fysiska symptom. Att kroppen försöker säga något till mig har jag redan förstått men exakt vad och hur länge ska detta pågå ?
Det gör mig också orolig.
Vad kan jag göra ?

Namaste

Gillar

Kommentarer

HOROSKOP SKYTTEN || V.44

Jag tycker det alltid är lika spännande att läsa veckans horoskop! Som vanligt läser jag hos Astrobloggen

Det är vattnets element som råder och du härliga, eldiga människa kommer inte riktigt till din rätt. Det är känslor, gamla minnen och kanske även nya sår som bearbetas. Den känsliga Skytten kan även uppleva sina andliga processer och intuitionen extra starkt nu. Men, samtidigt som allt detta sker i bakgrunden har du fortfarande full rulle i ditt utåtriktade 11:e hus. Det ser ut som att du är populär och efterfrågad. På lördag faller fullmånen i ditt 6:e hus. Det är hälsa och arbete som kommer i fokus. Sköter du din träning eller är det så att du mest bär runt på yoga mattan för syns skull? Nu bör du fråga dig själv hur du känner med ditt yrkesliv och vart du vill komma och smida lite planer inför framtiden. Om inte allt för lång tid är det dags för dig att ta nya steg.

Namaste

Gillar

Kommentarer

I`M COMING BACK

Vart tog Ida vägen ?

Jag har inte haft orken och motivationen till att ta en hederlig promenad i skogen på jag vet knappt när, men jag tror det var veckan innan skolan började (alltså i augusti- ni fattar!) och då var jag ute flera gånger i veckan på långa rundor under mitt sommarlov. Varvade powerwalk med att springa och det fick mig att må bra och ge mig energi vill jag minnas det som i alla fall.

Sedan fallerade allt när jag började i skolan. Mina höga krav på mig själv och att jag inte kunde hantera min hjärntrötthet var i alla fall två faktorer som ledde att det bara gick utför följt av total kraschlandning psykiskt som såväl psykiskt. Jag tappade och kände inte igen mig själv och det skrämde mig. Att vara totalt orkeslös, kollapser, känslan att kroppen lägger av och signalerar gång på gång- RÖTT. Gråt och ångestattacker som avlöser varandra och att kämpa bara för att ta sig igenom dagen. Jag tappade därmed också motivationen och lusten till det mesta. Till och med passionen för dansen som annars är SÅ stark fanns knappt där heller och DÅ är det något som är riktigt fel vill jag lova.

Där var passionen!

Jag har kämpat i flera veckor nu för att återfå min energi, livslust, passionen, hitta tillbaka till mig själv igen och faktiskt- sakta men säkert börjar glimtar av Ida visa sig och jag känner att jag äntligen är på G igen!
Det blev så fruktansvärt påtagligt i onsdags på mitt sista danspass nu innan lovet som jag tror något bara hände. Jag kände att jag taggade till lite extra, passionen och glädjen väcktes till nya höjder och jag kunde nästan uppleva någon form av eufori. Där har vi det igen- där har vi Ida. Äntligen!
Jag lever ännu på kicken från den dagen och med vetskapen att jag är tillbaka, eller åtminstone för den stunden och det kändes bara helt jävla underbart!

Det behövde jag

Att känna att jag orkade en promenad idag, även om den inte var så jättelång gjorde att jag kände mig stark och lycklig. Lycklig att andas frisk luft, uppleva skogens dofter, färger och naturliga ljud. Jag gick där i en lugn takt utan hörlurar (som jag alltid annars har) och kände mig lite sådär mindfull sagt säga. Jag behövde det- SÅ mycket. Nu satsar jag på fler promenader på detta höstlov, investerar i mig själv och naturens underbara energi, tar det lugnt, en dag i taget och lyssnar på min kropp.

Namaste

Gillar

Kommentarer