Åh herregud, here we go again. Tankarna som for fram efter 00:00. Någon som kan relatera? Troligen ja. Efter att blivit rådissad av mina följare på Instagram när jag la ut ett inlägg på en hamburgare så började jag ifrågasätta och nedvärdera mig. Varför gillar ingen min bild? Som om det var något dåligt. Tankarna for vidare och här sitter jag och filosoferar vad jag ska ha "likes" till. Vad ger det mig för lycka eller påverkan i mitt liv? Jag gör egentligen INGEN som helst skillnad att lägga upp en hamburgare på Instagram. Jag hjälper ingen och gör ingen skillnad för mig själv eller andra.

Frågan jag ställde mig själv sen var; hur kan jag hjälpa andra eller skillnad för mig själv eller andra? Och hur kan jag ge mig själv och andra mer lycka och påverka fler i mitt liv? Jag började tänka och skriva ner en lista. Det första kom in var volontärarbeta. Med vad som helst. Djur eller människor. I Sverige eller utomlands. Hur fantastiskt?

Det andra var att ge. Att ge en överraskning eller present till en närstående eller till och med främling. Allt från att köpa något fysiskt till att man bara gör en tjänst. Stor som liten. Hålla upp dörren, dammsuga huset eller ge en hemlös en måltid.

Det tredje; Treat yo self. Klart man alltid kan hjälpa andra men det är en själv som måste vara först. Varför inte köpa den där tröjan du kollade lite extra på? Färga håret för att du vill få en ny "look"? Go for it. Filmkväll framför datorn med en stor påse chips? Jadååå!

Det fjärde: Prova nya saker. Upptäck! Hur kan du göra påverkan? Genom att hitta något du brinner för. Ordet "påverkan" kan betyda så mycket. Prova på nya saker, hitta en passion och påverka andra så mycket som möjligt genom detta.

Jag har mer och mer på den senaste tiden förstått att hur jag framstår på sociala medier, hur många likes jag får kommer inte ge mig någon nytta i min framtid eller nuvarande mående. Därför vill jag försöka jobba på dessa punkter mer och mer i min vardag och vara något närmre att hitta meningen med livet.

Sedan jag var liten har vi alltid firat jul varannat år i Stockholm, och varannat år i den gosiga staden Växjö. Då min mamma är från Småland ursprungligen och min pappa är din typical "Täby-bo" som är fast vid Stockholm och Täby och vägrar flytta en meter. Dem träffades på en chattsforum 1999 och därifrån tog långdistansförhållandet igång. Två år senare kom världens bästa person in till världen, aka me. *Halloj*

Iallafall, detta är anledningen till varför det blir varannat år i Växjö respektive Täby vid juletiderna. Under mina snart 18 år på denna jord kan jag inte komma ihåg en endaste gång där jag suttit framför granen eller paketen med min pappas sida av familjen. Eller släkten. Eller vad vi nu vill kalla dem. Inte en endaste gång kan jag komma ihåg något kul vi har gjort eller någon gång när jag skrattat. Eller jo, en stel släktfika kommer jag ihåg att jag drog mitt "fake-skratt" när farmor drog något skämt som skulle vara roligt.

Vad jag dock minns från julfirandet, varannat år i Stockholm är min bästa vän, hennes mamma, hennes pappa, hennes mormor och hennes syskon sittandes i våra middagsstolar den 24e December. Jag minns deras skratt, deras skämt som faktiskt fick mig att skratta, deras goda julmat dem tog med till vårat gemensamma stora julbord, uppdukat över hela köket. Jag minns deras kärlek och omtanke.

Minnen från Växjö strömmar även in när jag väl skriver om det. Alla gånger vi har dansat med tomten, som oftast var en av mammas morbröder, runt om hela huset. Den där mysiga julkänslan som kröp fram när man var finklädd, oftast med en klänning och kollade på Kalle Anka med kusinerna. Hur mätt man var av all god julat man åt och hur glad man var av alla presenter man fått.

Jag har inte firat med min pappas familj på så länge att jag inte ens minns det själv. Kontakten har brutits och jag önskar att jag kunde skriva mer om det här. Trots att jag nästan aldrig haft dem nära mig i mitt liv är jag ändå ledsen. Men när jag väl tänker efter, hur många får egentligen fira med sin bästa vän på julafton? Det kan inte vara så många. Henne är jag speciellt tacksam för när vi firar jul i Stockholm. Jag är tacksam för hela hennes familj som älskar oss lika mycket som vi älskar dem. Jag är tacksam att dem finns där, att jag har dem. Familj är inte alltid blod, och detta är ett tydligt exempel på en av dem gångerna.

Julen, 2018. Stockholm.

Min bästa vän, min familj. Tack.

Matbilder incoming... kunde inte låta bli att lägga upp på en god och fräsch lunch jag åt idag😫

Men gissa vad hörni?? Idag har man gått och blivit glasögonorm! Har tydligen för dålig syn och ser inte bra på långt håll. Måste ha dessa nu när jag kör bil också. Men tycker dem ser helt okej ut, kommer ta ett tag för mig att vänja mig!

Sitter på bussen nu iallafall på väg mot min kompis Alma för att ha tjejkvääälll!! Vi har missat att berätta så mycket för varandra, nu är det dags! Har varit i stan nu under kvällen och ätit middag hos min killes mamma och blev bjuden på en riktig god bit av entrecote, like wow. Det var så gott!