... sex timmar senare

Idag kan jag åtminstone inte klaga på att jag inte har haft någonting att göra. Även om det inte har varit stressigt alls så har jag haft småsysslor faktiskt hela tiden sedan jag dök upp på jobbet imorse. Det har man ju längtat efter. Det är fruktansvärt tråkigt när man får för mycket dötid och det inte händer någonting. Telefonen är helt tyst och det kommer knappt ett mejl på hela dagen. Men nu har jag haft mina frukostgäster, preppat lite för samma gäng imorgon och förberett matsalen för restaurangen ikväll och mycket annat.

Börjar smått vänja mig vid min nya view på jobbet. Blir mer och mer bekväm i köket varje dag här. En liten uppstartssträcka har man ju alltid innan man blir helt varm i kläderna. Men nu är det bara att kötta på varje dag här tills frukostpersonalen får komma tillbaka. Det längtar man ju också efter, det skulle vara ett tecken på att allt är NORMALT igen!

Gillar

Kommentarer