Dag 09 - Mina rädslor

Klockan är 22:48 - jag har inte missat att uppdatera min dagliga utmaning. Det här inlägget kom bara lite sent 😄💗

Idag ska vi tydligen prata om mina rädslor.

Det är nästan lite svårt att sätta fingret på vad rädsla är. För mig är det saker som kommer och går. Jag har ju varit rädd för saker förut men hittat sätt att övervinna mina rädslor på.

Om vi ska börja enkelt så kan jag säga att jag är sjukt höjdrädd. Jag bor på trettonde våningen men det är inte samma sak, då är jag trygg i min lägenhet på min våning. Men när jag åkte katapulten på Gröna Lund för ett år sedan hade jag på riktigt dödsångest när jag och min kollega hade satt oss i den. Jag tackade honom för tiden vi jobbat tillsammans och sedan trodde jag att jag skulle dö. Jag har alltid varit höjdrädd men det är nog den enda gången jag på riktigt fruktat för mitt liv. Sedan dess utsätter jag mig inte för liknande grejer. Det är inte värt det.

Något som alltid skrämt mig är tanken på om jag inte skulle kunna få barn. När jag var yngre tog jag det som så himla självklart att när man blir vuxen så hittar man en kärlek och så blir man gravid och skaffar barn. Sedan när jag blev äldre och mer medveten förstod jag ju att det inte är så enkelt alla gånger och att inte kunna bli gravid har alltid varit en enorm skräck hos mig. Nu vet jag att jag kan bli gravid. Det enda sättet att säkert veta att man kan bli gravid är ju förstås om man blir det. Nu är jag istället livrädd över att den abort jag gjorde när det hände istället ska ha gjort att jag inte kan bli gravid igen. Sådant oroar jag mig för... Säkert helt i onödan.

Sedan är jag också, inte rädd kanske, eller jo, nej... Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag har inte någon större erfarenhet av psykisk ohälsa. Det är inget som har varit ett problem med för mig på det sättet. Men jag har ju ett inte helt hälsosamt förhållande till mitt sätt att jobba på. Att jag jobbade för mycket förra hösten och i kombination med en otroligt komplicerad relation jag hade då som gav mig ångest hela tiden. Det ledde till att jag fann mig själv så långt ner på botten av mig själv som jag tror jag kan komma. En av anledningarna att jag mådde så dåligt var just den relationen jag hade, tyvärr var han och jag inte de enda personerna som relationen rörde. Utan det var andra som blev sårade om man säger så, en av de personerna ringde mig en gång och konfronterade mig. Jag har nog aldrig varit så rädd för en annan person som jag var i den stunden och sedan dess har jag tänkt nästan varje dag på hur jag skulle reagera om hon ringde igen. Även fast relationen mellan mig och honom är slut för länge sedan. Att jag mådde så dåligt då hade ju flera anledningar. Men när jag kände mig som mest nere och fortsatte jobba trots att jag borde varvat ner gjorde ju till slut att jag fick ta ett par dagar där jag knappt kunde lämna sängen. Det är jag också rädd för, att det ska hända igen. Eller att det kommer en dag där jag knappt hittar hem eller där jag vaknar och seriöst inte tar mig ur sängen. Jag har provsmakat på den känslan kan jag säga och det är inte trevligt.

Nu när jag skriver lite om mina tankar eller rättare sagt min rädsla för psykisk ohälsa skulle jag egentligen också vilja gå in på andra problem jag har haft som fortfarande plågar mig. Jag har inte alltid haft ett hälsosamt förhållande till mat, till min kropp och min syn på mig själv. Det är vidrigt att det är så fruktansvärt vanligt och jag kan så starkt minnas hur jag tänkte på sådana här saker när jag inte alls var speciellt gammal. Jag har aldrig sökt riktig hjälp för det här och det har liksom gått upp och ner och varit jobbigare i perioder och mindre jobbigt vissa perioder. Det jag är rädd för är att det här alltid kommer vara en del av mig och alltid ta plats i mitt liv. Jag tror tyvärr att även om jag skulle bli "frisk" så kommer tankarna alltid finnas där.

Långa reflektioner idag. Jag trodde inte det här skulle bli ett så långt inlägg. Först hade jag nog bara tänkt skriva att jag var höjdrädd typ... Men att inte prata om sina rädslor och stå för vad jag tycker är obehagligt är för mig som att förneka det lite. Sedan är jag väldigt öppen som person så jag delar gärna med mig av mina tankar.

Gillar

Kommentarer