Fick syn på dessa två bilderna i mitt arkiv här på bloggen och kunde inte låta bli att publicera dem. Alltså jag saknar sommaren sååå mycket. Dessa är tagna i början av sommaren när inte värmen hade stått till ordentligt, därav har jag långa kläder på mig. Men hur härligt är det inte att springa på sommaren? Njuta av naturen, ljumma vindar och doften av träd och blommor? Nu är det inte alls lika kul. Jag springer och dels fryser lite, tycker all blåst är jobbig och är samtidigt rädd att halka på alla blöta löv. När man kommer hem igen måste dessutom Barin in i duschen också eftersom han är helt blöt och lerig om ben och tassar. Usch nej, så mycket enklare och roligare det var att springa på sommaren. Men jag får ge mig en klapp på axeln ändå, för jag springer ju trots allt fortfarande. Bara det är värt att fira i mina ögon.

Kram Ida

Vaknade ju upp med halsont i onsdags och fick vara hemma från jobb såklart. I torsdags hämtade jag min jobbdator och satt hemma och arbetade. Det var inte optimalt att arbeta på en så liten skärm, men det gick för en dag i alla fall. Det blev inget firande av midsommar igår utan jag var bara hemma med familjen. Så himla tråkigt och jag deppade lite. Men innerst inne tror jag att det var rätt beslut att ta. Många jag följer på sociala medier firade på som vanligt och jag tror andelen sjuka kan öka på grund av detta. Tycker det är så himla läskigt. Är därför väldigt nöjd med beslutet att ställa in firandet, så har i alla fall inte jag gjort någonting som kan öka spridningen. Känns skönt.

Trots att jag har haft ont i halsen har jag känt mig pigg i kroppen. Har därför kunnat hålla igång träningen ganska bra. Har inte sprungit något eftersom det hade blivit lite jobbigt för halsen, men styrketräning har gått bra. Har bränt av några riktigt jobbiga tabatapass. Bara glad över att jag kunnat träna över huvudtaget!

Kram Ida

I takt med att corona började påverka samhället mer och mer började jag också träna ordentligt. Jag blev för rastlös av att sitta hemma i lägenheten och var tvungen att sticka ut och springa för att få ur mig energi. Annars hade jag klättrat på väggarna. Så det blev helt enkelt ett nödvändigt måste för mig, som jag sedan kom att älska och behöva för att må bra. Vill med detta inlägget inte på något sätt hetsa någon till att träna eller säga att det jag gör är rätt för dig. Men jag vågar ändå rekomendera alla att röra på sig, inte minst för att kunna koppla bort all stress som vardagen ger upphov till. Att man mår dåligt eller är orolig när hela världen går igenom en pandemi är inte konstigt alls, och mitt sätt att lindra stressen och känslan av oro har varit genom att träna och få utlopp för alla mina känslor.

Några av mina tips för att komma igång är:

Börja med små steg. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att "Nu jävlar ska jag bli ett träningsfreak" och gett mig ut på en riktigt lång löprunda. Det har resulterat i att det varit så himla jobbigt att jag inte har haft någon lust att träna på flera veckor efter det. Verkligen inte bra. Nu började jag med korta rundor och successivt blev det lättare och lättare.

Sätt inte för hård press på dig själv. Jag har lätt att känna mig värdelös om jag inte orkar allt jag tänkt. T.ex. om jag behöver gå någon bit av min löprunda. Men jag försöker tänka om. Även om jag går 50 meter av min 4 km runda, så har jag ju ändå rört på mig så mycket mer än om jag hade suttit hemma. Att jag går 50 meter spelar ingen roll, jag har fortfarande "vunnit" genom att ha gett mig ut och tränat från första början. Just denna punkten tycker jag dock är såå svår. För jag kan bli jättearg eller besviken på mig själv om jag inte klarar av att göra det jag tänkt. Det är någonting som jag måste försöka få bort. Men för att underlätta för mig själv så brukar jag välja att springa en runda som jag vet om att jag klarar. Det vet man ju bara när man har varit igång ett tag med träningen, men då känns det ganska skönt att veta att jag sprungit samma runda 25 gånger innan och aldrig behövt gå. Då klarar jag en 26:e gång också.

Man har bra och dåliga dagar. Så är det bara och istället för att få panik över att man inte har tränat en dag så får man försöka ge kroppen tid att återhämta sig. Ibland går det helt enkelt inte, t.ex. om man har migrän, mensvärk eller skadat sig. Istället för att ha dåligt samvete så är det bättre att släppa alla tankar på träning och bara fokusera på att må bättre och göra vad man kan för att lindra problemen.

Skaffa rutiner. Jag gillar inte att variera träningen alltför mycket, utan har gärna samma "grund" som jag sedan varierar lite. Det är nog olika från person till person, men jag behöver få in träningen i min vardagsrutin och då kan jag inte variera den alltför mycket. Vet jag att jag ska springa en runda varje morgon så blir det enklare än att jag ska sätta ihop ett styrkepass och ändra det varje dag. Såklart gillar jag att testa nya saker och vill testa hur många träningsformer som helst. Men det blir i så fall "utöver" min vanliga träning som istället fungerar som en rutin. Kanske lite svårt att förklara men summa summarum; varierar jag för mycket får jag inte n rutiner och har lättare att sluta.

Unna dig något. Belöningen av träningen är ju så småningom att man känner en positiv känsla i kroppen och mår bra helt enkelt. Men tills att denna känslan har infunnit sig kan det vara bra att "muta" sig själv lite. Jag brukar tänka att jag får köpa något fint klädesplagg när jag känner för det. Som en liten present för att jag varit duktig och tränat. Det är ju inte så att man kan göra det efter varje träningspass direkt, men man kan ju sätta upp olika mål och unna sig något när man klarat det. Ibland behövs en liten morot. Nya träningskläder är ju något som i alla fall får mig att tycka träningen är roligare ovh som jag gärna unnar mig.

Kram Ida