Om man vill och är lite finurlig

Det börjar bli en vana nu att enbart se lyserna på de mötande bilarna påväg till jobbet, att se himmelen skifta från den ena gråa färgen till den andra. Det är kanske i dimman vi möts i oktober eller är det för pessimistiskt att säga så här tidigt in i månaden.

Från det ena till det andra; Jag hade nyss ett så roligt samtal/smskonversation med en av mina bästavänner - min farmor, där hon försökte hjälpa mig att reda ut ett litet problem jag stötte på i min stickning. *För er som inte hängt med i svängarna här på bloggen har jag börjat sticka en väst, optimistiskt kanske med tanke på att jag är nybörjare men väldigt kul. Och som med allt nytt en tar sig för så stöter man på hinder, så efter ett x-antal bilder och en superbra guidning via telefon av min farmor är jag nu återigen på banan med min väst.

Kan nu i efterhand sitta och le när jag tänker tillbaka på vårt samtal, dels för att jag fullkomligt älskar min farmor men också över tanken hur saker och ting går att lösa om man bara vill och är lite finurlig.

Gillar

Kommentarer

emelivet
emelivet,

Tur man har nån som kan hjälpa! Vet inte hur många stickningar jag har slitit upp helt och börjat om 😅

nouw.com/emelivet