Kroppens sätt att säga ifrån

Min saknade lilla bästis som nu tagit upp bloggandet igen, så kul! In och läs vettja @emmamoren <3

Hej på er gänget, måndagen är nästintill passerad och jag har äntligen landat här hemma. Jag åkte till gymmet direkt efter jobbet idag och efter en dusch och lite käk är jag nu redo för att varva ned lite, ett ypperligt tillfälle att skriva lite med er.

För vet ni vad, för första gången på väldigt länge drabbades jag av en gnutta söndagsångest igår, ni som har vart med lite längre här på bloggen vet att jag skrev ganska mycket om ångest förut något jag nuförtiden nästan aldrig gör. Anledningen bakom att jag inte pratar om det så mycket längre är av den enkla anledningen att ångesten inte alls utgör lika stor del av min vardag nu som den gjorde förr. Men någon gång ibland kommer den och hälsar på, lite som ett sätt för kroppen att säga "Men hallå nu känns något lite knas här igen" något jag enbart ser som ett friskhets tecken. I en viss mängd tror jag ångest rent utsagt kan vara nyttigt för en, det är bra att kroppen kan säga ifrån när det är något som känns lite galet.

Så vad var då kruxet igår, jo jag hade ju förskjutsingen glömt att varva ned i helgen. En fullspäckad helg slår liksom aldrig fel hos denna damen, flög och for och glömde helt bort att vila, typiskt mig! Finns för mycket tid att göra för mycket roligt på, tror det är där det sitter, ett ganska lyxigt problem men som behöver ses över ibland. Så man kan säga att kroppen sa ifrån lite igår och jag fick ta förnuftet i fånga och planera in lite mer vila under eftermiddagarna i veckan. Allt tack vare den där lilla gnuttan av söndagsångest.

Men med det sagt, väntas trots allt en riktig pangvecka; Middag med Lotta, häng med Alva, frippen ska fixas, kompisen ska firas och svettiga pass ska avklaras. Och det ska vilas, i den mån som känns rimlig. Nu kör vi!

Gillar

Kommentarer