Nu har jag varit i Tärnaby i en vecka och en dag, är dock påväg hem till Bollnäs igen för sportlov haha. Skönt med en mjukstart dock!

Min mamma och mormor följde med mig upp förra veckan med all packning, hjälpte mig att få ordning i lägenheten, förberedde matlådor och hjälpte mig att komma igång helt enkelt. Var jättemysigt att ha med dem upp och uppskattar hjälpen jag fick sjukt mycket, var även kul att vi hann göra en del andra saker med.
Känns iallafall bra att vara tillbaka! Skönt att få rutiner igen, att ha något att göra och att träffa alla såklart. Men känns även tungt, tungt att inte kunna åka skidor, inte kunna vara med på fysiska aktiviteter och bli påmind om det. Samt att klara sig själv när man har gips och kryckor. Har dock gått jättebra hittills, har ju taxi och de i skolan ställer upp extremt mycket!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår var första gången hos fysioterapeuten sen jag ramlade eftersom nu har jag halvgips och kan börja göra lite saker. Har valt en fysioterapeut här i Bollnäs som jag haft tidigare med min knäartros och ska förmodligen även gå till en fysioterapeut i Tärnaby när jag är där.

Första besöket bestod av mestadels snack, vi pratade om vad som hänt och vad som komma skall. Sedan gjorde vi några mätningar för att kunna hålla koll att det går åt rätt håll samt att jag fick någon övning. Vi mätte skillnaden på låren strax ovanför knäskålen, det var 3,5 centimeters (!!) skillnad i omkrets. Vi kollade även hur mycket rörlighet jag hade i knät, utsträckt knä fick jag ner till 0 grader med hjälp och med böjt knä kom jag till 90 grader innan det gjorde för ont. Målet är att kunna böja knät till 110 grader för då kan jag börja cykla, tror dock inte det kommer kunna gå att böja så mycket mer  så länge jag har gips eftersom gipset går väldigt högt i knävecket och över patella senan. Övningarna jag fick och ska göra flera gånger per dag för att komma igång var 3 rörlighetsövningar för knät och 3 övningar för att hitta musklerna i låret som är icke existerande för stunden.

Är verkligen taggad på att få komma igång lite med rehab!

Likes

Comments

I förrgår gjordes återbesök nummer 3, halv sex på morgonen åkte jag, farmor och farfar mot Östersund och ortopedmottagningen. Gud så nervös jag var, ville så extremt gärna ha positiva besked och var nervös att jag skulle stöta på mer motgångar. När jag kom fram så började de med att ta bort det gamla gipset och jag möttes av ett väldigt smalt ben som hade tappat alla muskler. Var dessutom lite blå och svullen här och var, torr och hårig. Haha! Var en sån märklig känsla att vara utan och vart nästan lite illamående för att det kändes som att jag lämnade något ”säkert”. När gipset var borta kom min ortoped och undersökte benet samt konstaterade att det såg jättefint ut. Så otroligt skönt! Vi bestämde tillsammans att ett plast halvgips med en sko till var det bästa för mig. Jag vart faktiskt inte alls besviken (hade ju hoppats på ortos) då glädjen av att få bli av med helbensgipset tog över. Det vart ett svart halvgips som är gjort så att jag ska kunna börja stödja på foten/benet vilket resulterade i att jag var tvungen att få foten mot 90 grader och aj vad det gjorde ont (trodde hälsenan skulle gå av). Men oj så skönt det var med ett halvgips, kändes/känns som benet blivit 20kg lättare och det är betydligt smidigare. Ett halvgips känns som en lätt match jämfört med ett helbensgips.

När det nya gipset var på fick jag åka ner på röntgen och sedan tillbaka till ortopeden. Bilderna visade att läkningen av dem båda benen går jättebra och ortopeden är mer än nöjd då det läkt jättefint och rakt. Jag är så himla glad att jag valde att göra en ”konservativ behandling” det vill säga gips istället för operation då många har fått mycket konsekvenser av operation.

Jag är så otroligt tacksam och glad att allt går åt rätt håll. Det känns som jag nått ett litet delmål idag påväg mot det stora målet att bli helt återställd. Nästa besök är om 4 till 6 veckor och kommer bli nästa delmål. Då ska de ta bort gipset, undersöka och testa benet om det klarar att vara utan gips. Förhoppningsvis är det så pass läkt att jag får åka därifrån gipsfri redo för rehab! Tills dess får jag träna resten av kroppen, är ju mycket mer obegränsad nu och lite taggad på livet!

(Vet inte varför det inte går att lägga upp bilder så får bli ett inlägg i framtiden med bilder)


Likes

Comments

Igår var jag i Östersund på ortopedmottagningen och hade återbesök nummer 2. Jag röntgades för att se att benet ligger rätt och inte rört sig över 5 grader samt träffade en ortoped. Var en väldigt oklar gårdag då jag inte träffade någon av läkarna jag haft innan och det kändes som att läkaren jag träffade hade 0 koll. Läkaren visste knappt vad jag gjorde där, kunde inte säga hur många grader benet hade rört sig, kunde inte besvara mina frågor och sa att han tyckte att jag skulle ha helbens gips 4 veckor till istället för 2. Allt detta samt att jag fick träffa läkaren över 1 timme försent på grund av förseningar fick mig att bryta ihop. Jag bröt ihop för att jag kände att jag inte hade någon koll på hur läkningen av benet gick, bröt ihop för att han sa 4 veckor till med helbens gips och för att jag inte fick någon fråga besvarad. Det vart för mycket helt enkelt. Så gick därifrån tårögd och sa ”be ortopeden jag haft tidigare ringa mig”. Åkte sedan hem men stannade i Åsarna och åt middag med pappa, farmor och farfar vilket gav mig lite energi. När jag kom hem kollade jag på idrottsgalan och fick lite distans till det hela, vart okej med det faktum att det kan bli 4 veckor med helbens gips. Delen om Anna Holmlund rörde mig så sjukt mycket och fick mig att inse att det finns människor som har det värre, det är ju trots allt bara ett brutet ben.

Idag ringde ”min läkare” och sa att han kollat på mina röntgen plåtar och sa att det såg jättebra ut. Benet läker som det ska och jag hade inprincip inga grader förskjutning alls nu. Han besvarade även mina frågor. Så otroligt skönt att få lite mer koll och lite mer positiva besked. Vi avslutade med att boka in en ny tid om cirka 2 veckor, då ska jag förhoppningsvis kunna byta till en ortos eller halvgips enligt honom. Jag personligen vill ju ha en ortos (trött på gips haha) då det är betydligt lättare för att man kan ta av den vid dusch, jag kan ha på mig vanliga skor och den får plats under fler byxor. Läkaren förklarade dock att om mitt ben var redo för en ortos skulle jag självklart få en sån men i vissa fall behöver benet något som är mer stabiliserande vilket ett halvgips är. Just nu hoppas jag att jag bara får bli av med helbens gipset så snabbt som möjligt, 4 veckor till hade känts extremt tungt.

Bjuder på en bild från Tärnaby tävlingarna i våras, helt sjukt vad jag saknar att vara i backen.

Likes

Comments

I lördags har det gått 4 veckor sen jag ramlade i Klövsjö och bröt båda benen i smalbenet. När jag tänker tillbaka på dessa 4 veckor känns det som att tiden gått väldigt snabbt samtidigt som dagarna känns som en evighet nu för tiden. Antagligen för att jag bara väntar på att tiden ska gå, att jag ska få gå tillbaka till ett ”normalt” liv. Att sitta hemma hela dagarna är inget att rekommendera faktiskt, speciellt inte när man är van att ha något att göra hela tiden. Trodde att det skulle hjälpa lite att skolan drog igång och få börja plugga lite men skolan gör mig bara mer deprimerad än vad jag redan är. Känns bara jobbigt att plugga hemifrån, speciellt de svåra ämnena. Försöker träna lite men det är också svårt då jag är extremt orkeslös. Kommer bara ut ibland eftersom det är så halt ute och för dåligt underlag för rullstolen. Plöjt igenom alla serier och filmer känns det som dessutom. Inte mycket positivt här haha, men vill liksom vara ärlig. Livet är inte alltid lätt. Men något som känns väldigt positivt är att det gått 4 veckor, är lite närmare ett avslut på det hela!

Status när det kommer till benet då? Jag har väldigt ont över benbrotten och vet inte vad det beror på. Är orolig att gipset blivit för stort igen men det skulle vara konstigt. Har återbesök imorgon i Östersund på ortopedmottagningen, ska röntgas och träffa min läkare så ska fråga lite då över det onda och gipset. Hoppas verkligen inte att benet flyttats över 5 grader så hela läkningen blir fördröjd, känns som att jag inte klarar helbensgips mer än 6 veckor.

När det kommer till det mentala så är det väldigt tufft just nu. Lever på att jag förhoppningvis snart ska få byta till ett halvgips eller ortos och kunna göra lite mer saker. Att bara ligga i soffan kommer göra mig galen snart!!

Saknar att  få stå här!!

Likes

Comments

Imorgon börjar skolan igen och jag gör min sista termin (!!) innan jag tar studenten. Det känns helt sjukt, känns som jag nyss började ettan. Känner mig dock mer än redo att lämna gymnasiet bakom mig då skolan verkligen påverkat mitt välmående negativt. Något jag inte känner mig redo för däremot är att lämna alla och livet i Tärnaby. Har bundit så starka band till vissa personer och Tärnaby har ju varit min vardag i snart 4 år.

Tyvärr kan jag ju inte återvända till Tärnaby på ett tag. Helbens gips gör att jag inte kan ta hand om mig själv så jag kommer plugga hemifrån på obestämd tid. Fungerar ju liksom inte att vara 70 mil från familjen ensam i en liten etta när man inte kan få på sig byxor själv, inte kan duscha på egen hand, laga mat eller ta sig någonstans. Vill dock tillbaka till Tärnaby så fort som möjligt då jag behöver hjälpen som finns i skolan och vill komma tillbaka till lite rutiner. Lär väl kunna åka upp dit när jag bytt till ett halvgips eller en ortos då det blir aningen lättare att ta hand om sig själv. Men finns en del problem att lösa innan jag kan åka upp såsom skolskjuts, handling, återbesök till ortopeden, sjukgymnast och hur jag ska ta mig till sjukgymnasten eftersom jag kommer inte bli av med kryckorna förens i maj.

Likes

Comments

Lördagskvällen spenderades med världens bästa tjejer. Frida fyller nämligen 20år den 9 januari så vi passade på att fira henne nu eftersom alla i vårt lilla ”gäng” är hemma. Det vart bubbel, tre rätters, spelkväll och en massa tjejsnack. Så himla mysigt och välbehövligt. Vi har ju känt varandra hur länge som helst och jag är så otroligt tacksam för dessa vänner. Vart en superlyckad kväll och Frida vart jätteglad för överraskningen.

Här är precis efter vi överraskat Frida! Har känt henne i 14år, helt sjukt!!

Frida bor verkligen jättemysigt!

Trerätters middagen bestod av minipizzor gjorda på smördeg till förrätt, oxfilé och potatis med tillbehör till varmrätt och creme brulée till efterrätt. Var verkligen supergott! På sista bilden är det Stina och Liv, blir lite som ett hejdå till Liv denna kväll också då hon ska flytta till Australien om en månad. Kommer sakna henne så sjukt mycket!

Avslutade med detta spel som heter speak out och tjejsnack! Skrattade så magen krampade, väldigt roligt spel!


Tack för kvällen tjejer!

Likes

Comments

Kräftor i januari, men vad gör det? Är ju så sjukt gott så borde ätas oftare. Farmor, min farbror och hans familj är här också vilket känns supermysigt eftersom jag inte har så mycket att göra om dagarna. Denna helg kommer dock bli kul, imorgon ska jag träffa vänner och på söndag ska vi fira min gammelmormor som fyller år.

Likes

Comments

Detta inlägg vill jag ägna till alla som stöttar mig och finns där för mig, framförallt under denna svåra period. Jag tycker det är otroligt viktigt att visa tacksamhet och uppskattning till de människor som faktiskt bryr sig, för det är inte en självklarhet. Vi människor är alldeles för dåliga på att värna om det vi har, vi tar ofta relationer för givet och glömmer att visa tacksamhet. Detta är något jag lovat mig själv att jag ska bli bättre på under 2018 då jag har så otroligt många fina människor runt omkring mig som förtjänar att veta det.

Jag vill tacka mina närmaste extra mycket. Mamma, pappa och min lillebror passar upp på mig dagligen och finns där hela tiden även fast jag kan ha ett väldigt dåligt humör. Min släkt har även varit extremt stöttande och vill mitt bästa på alla möjliga sätt. Mina vänner finns där, stöttar, skriver och hänger med mig även fast jag inte är det roligaste sällskapet vilket uppskattas så sjukt mycket. Sedan tack till alla som jag känner och inte känner så bra som tar sig tiden att skriva och fråga hur det är. Det värmer verkligen i hjärtat att så många faktiskt bryr sig och det motiverar mig att hålla humöret uppe och fortsätta kämpa vidare.​

Likes

Comments