Dehär med att stänga sig inne

Textrader

Jag vet inte när min öppenhet stängdes. Vad som hände där och då. Och vad som tillslut blev avgörande till att den en dag inte längre fanns kvar.
Den självklarhet i att öppna upp om mina känslor med omgivningen har nånstans blivit helt otänkbart och mina sprudlande tankar som alltid varit så enkla att prata om med andra känns idag helt absurt att ens yttra inför mina egna öron.
Kanske är det så att om man inte pratar om problemen är det lättare att förneka dess existens. Eller så har jag bara lärt mig att stänga allt inne för att slippa de oförstående frågorna.
För de är inte lätt att ifrågasättas av andra angående ens egna tankar som man knappt själv förstår eller för den delen har facit på.
De komplicerade ekvationer och algoritmer som ens hjärna skapar av de simplaste ting kan för vem som helst låta helt befängda. Så det är inte konstigt då att folk utifrån inte kan förstå. Men det förändrar inget. Jag orkar ändå inte ta diskussionen.
För även om sympati och förståelse bör vara enkelt att ge till andra så är de tyvärr ofta de sista man möts av. Jag har lärt liksom lärt mig hur de kan gå. Så förlåt om jag verkar stängd, sluten eller svår om så vill, men jag vågar inget annat.

// Ida Melin 2018-06-28

Gillar

Kommentarer