Jag fortsätter att komma ifrån skrivandet. Ibland beror det på att jag sjunker och ibland beror det på att jag faktiskt klättrar. Någonting som aldrig verkar förändras är dock tröttheten och det konstanta kampen. Till och med när det går uppåt så krävs det sån energi och kraft ifrån mig. Jag saknar skrivandet varje dag. Det är mitt sätt att få ur mig tankar som ligger där och trycker, som inte verkar vilja komma ut på något annat sätt.

Numera jobbar jag som Montör/Maskinoperatör på Volvo. Det var ett ganska stort kliv från min karriär som Undersköterska, men att fortsätta jobba inom vården hade tillslut knäckt mig. Det är jag 100% säker på. Jag som aldrig kunde släppa jobbet. Tänkte konstant på vad jag skulle kunna göra bättre för mina hyresgäster. Led med dom 24/7 när jag visste att dom hade det svårt. Tillslut gick jag in i väggen igen. Fick kämpa för att få hjälp av myndigheter som nekade mig gång på gång. Jag var hemma säkert ett år innan möjligheten till Volvo kom upp. C jobbar också där, så det har varit perfekt to say the least. Visst är jag fysiskt utmattad när jag kommer hem från jobbet. Men psykiskt har det blivit lättare och lättare sen jag började där. Jag trivs bra och har riktigt fina kollegor. Ständig kväll jobbar jag också, vilket kan va lite drygt - men det passar mig bättre än att gå upp tidigt på morgonen och vara på jobbet 6.30. Hade jag jobbat dag så hade jag aldrig träffat C under dagarna heller. 00.42 slutar vi på kvällarna och brukar vara hemma lagom till kl. 1.00.

Jag och C har hunnit fira ett helt år tillsammans också. Det är rätt sjukt hur fort tiden har flygit förbi. Ett helt år liksom. Vi är sambos och jobbar på samma ställe (inte samma avdelning) och jag ser verkligen fram emot framtiden med honom.
Vi var lite kassa på att komma ihåg våran egen årsdag. Vi kom på det dagen innan och panikbokade ett bord på Pinchos där ingen av oss två hade varit innan. Helt klart vört och det blev en riktigt bra dag i slutändan. Efter Pinchos gick vi till Henriksberg här i Göteborg för att spela lite biljard. C bjöd med sin kompis och därav tänkte jag att jag kunde bjuda med Ace och se ifall han ville joina oss och det ville han. Det slutade med att Anders avbokade i sista stund. Ace var redan påväg in och C blev lite rastlös. Att vara ute på barer är inte hans kopp med thé egentligen och avbokar ens vän så blir man ju naturligtvis inte lika pepp längre. Hans spelfingrar började klia. Jag såg det innan han ens nämnt något om det. "Älskling, vill du hem och spela?" Han såg chockat på mig. Hur kunde jag veta det liksom. Men klart jag förstod. "Eftersom Anders inte kommer och Ace redan är på väg... så vill du åka hem så vore det ok. Men en liten stund efter att Ace har kommit kan du i alla fall stanna eller?" Det kunde han och han var tacksam över det jag hade föreslagit. Jag hade inte hjärta att avboka med Ace när han redan var påväg och jag hade övertalat honom om att komma. Dessutom kände jag mig inte själv helt klar med att vara ute. Ja jag antar att det jag vill komma fram till är att jag tycker det är nice att jag och C kan vara så i synk att vi förstår dessa grejer hos varandra.

Nu ser jag på klockan att det är dags att göra sig i ordning för jobb, så jag får avsluta mitt babbel här.
Ta hand om er allihopa!

/Bambi

First of all... problemen som jag haft med att få in en bild i detta inlägg.... vad i hela? Innan kunde man ju göra en supersnygg layout med bilder. När förändrades det?

Men till det som inlägget från början skulle handla om. Min fredag... Jag lovade ju mer eller mindre att ni skulle få en update om hur jag hade det. Så jag får stå fast vid mina ord. Jag tog mig in till backaplan för att möta upp C.
Vi skulle åka tillsammans till ett, för mig, nytt ställe. TomToms burritos på Prinsgatan. Jag insåg ganska snart hur mainstream jag är när det kommer till ställen att äta på. Vad man kan missa om man inte kikar in på tvärgator alltså.
Jag beställde en burrito som heter Carnitas och satan vad god det var. En perfekt kombination av smaker och det var ingen hetta som tog över. Beställde den som mild. Skulle enkelt kunna ge den 5 av 5 burritos om jag varit någon form av matkritiker. Stället var supermysigt även om det litegrann såg ut som att de tagit varenda dekoration som de kunnat hitta med någon som helst koppling till Mexico och kastat upp längs med väggarna. Servicen gick inte att klaga på heller.
Verkligen ett superbra ställe. C bjöd mig så jag kan tyvärr inte säga så mycket om priserna - men borde vara ganska enkelt att kolla upp via en snabb sökning.

Han skulle bjuda mig på bio också. Free Guy med Ryan Reynolds. Otroligt rolig film. Den hade kunnat vara bättre - men helt klart värt tiden. Att det var IMAX var också en väldigt intressant upplevelse. Man satt i varsin fåtölj som man kunde ändra läge på. Fälla bak ryggstödet och höja upp fötterna.... Jag menar ... om jag hade varit lite tröttare så hade jag somnat där och då. Oavsett hur bra jag ansåg att filmen var. Det var så himla bekvämt. Ljudet gjorde också en väldigt stor skillnad på upplevelsen. Att plötsligt höra en knackning eller explosion till höger om sig som sedan flyttade sig genom hela salong. Det var precis som informationen jag skrev ut i föregående inlägg... som om man satt mitt i filmen. Nästan så det enda som fattades var 3D effekt så hade man nästan känt som att man kunde röra vid Ryan Reynolds. Det var verkligen ascoolt.
Jag kan ju dock vara lite "snål" ibland. Så jag vet inte om jag hade klarat av att lägga pengarna på IMAX ibland. Samtidigt tycker jag att det hade varit värt det för att sitta så bekvämt som man gjorde. Fick en smärre chock när C berättade vad det kostade. 250 kronor per person. Kan inte vara annat än sjukt tacksam för att han ville bjuda mig på den upplevelsen.

Det var en sjukt bra fredag helt enkelt
xoxo /Bambi

Trevlig fredag på er tappra själar som håller till här inne när jag publicerar mitt babbel. Hoppas ni alla mår bra. Klockan är ungefär 7.30 och jag har sabbat min dygnsrytm helt och
hållet vid det här laget… men vad gör det om 100 år?

State of mind idag? Well jag är så less på hur krångligt det har varit med försäkringskassan. Att gå runt utan ett enda öre på kontot… Det är så ovärdigt. Kylskåpet har ekat tomt väldigt länge nu. Jag är dock så otroligt lyckligt lottad som har så fina människor runt omkring mig. Jag menar… bara igår blev jag bjuden på några öl av finaste Äiti som jag inte hade hunnit
träffa på ett bra tag. Åtminstone någon månad. Vi träffades vid Järntorget och gick sedan vidare till vårat gamla stammishak. För er som inte orkar läsa längre bak så är Äiti min gamla kollega och mentor. Det var henne jag gick brevid när jag började på mitt jobb för 5 år sedan och sedan dess så har vi varit väldigt nära varandra. Vi har till och med matchande tatueringar för att hedra den enheten vi jobbade på och alla minnen som kommer till.
Så att sätta oss på John Scotts längs med linnégatan kändes mycket passande för just detta
möte. Jag fick en liten nostalgi tripp när vi I vanlig ordning sedan kilade in på hemköp då Äiti ville köpa med sig lite snacks till hemmet.

Som om jag ej blev tillräckligt bortskämd igår så ska jag idag bli bjuden på mat och bio utav C. IMAX bio ska det tydligen bli. Är lite osäker på vad det innebär och känner mig genast mycket äldre än vad jag faktiskt är. Efter en kort googling så insåg jag vad det innebar:

• 
  
• Filmkameror för extremt högupplösta bilder
• en teknik för digital efterbearbetning av filmen för förbättring av bild och ljudkvalitet
• ett kraftfullt ljudsystem med laserinmätt ljud
• en specialutformad biografsalong.