iambaam

Ni kan kalla mig Bambi. Jag är 27 år gammal och bosatt i Göteborg

Om ni vill kontakta mig så kan ni nå mig på linda.ekstrom@outlook.com

Blogg

Rolling with the punches

2019-01-26 00:23

Nu är jag nere i att räkna timmar tills det är dags att sätta sig på spårvagnen mot centralstationen och möta upp Sanna. Sen bär det av till Landvetter för att ta flyget mot Spanien. Det blir en mellanlandning i Stockholm - men det gör inte mig så mycket. En del av mig är skeptisk till att åka. Jag fick betala 10.400 totalt i utgifter denna månad på grund av att jag betalar el varje kvartal. Vilket betyder att jag har ytterst lite kvar att leva på denna månad. Jag som hade hoppats på att kunna leva någorlunda normalt. Samtidigt ska det bli skönt. Komma bort och få andas ut litegrann. Skapa minnen tillsammans med fina Sanna - eller Äiti som jag också kallar henne. Hon blev ju på något sätt en extra mamma för mig här nere i Göteborg.

Jag kan såklart inte sova. Resfebern har slagit till med full styrka. Ett irriterande drag måste jag säga. Ett förträffligt resultat av min ångest. Den vägrar låta mig resa helt problemfritt. Visst kan jag säga att jag hittat sätt att ta mig runt detta - men det blir tyvärr inte mindre problematiskt. Jag åker alltid minst 1 timme tidigare än vad jag behöver för att ha marginal om det skulle bli förseningar. Detta kommer att ske även idag. Jag behöver egentligen inte åka 5.40 - men jag vill kunna veta att det inte gör någonting om Göteborgs tveksamma kollektivtrafik skulle strula.

På tal om ångesten så insåg jag en sak tidigare ikväll. Det är 3-4 månader sedan som jag hade en panikångestattack. Visst har jag fortfarande min GAD att tampas med. Katastroftankar och irrationalitet - men det klarar man av. Jag är otroligt glad och stolt över att paniken har börjat blekna i min själv. Det säger inte att det inte kommer att hända igen för det tror jag säkert. Det är bara det att tidsperioden som varit utan är ett riktigt gott tecken.
Till viss del har ju "det obloggbara" en stor del i tillfrisknandet. Det som ger mig en känsla av trygghet och lugn. En känsla av att kunna vara bekväm i mig själv och även allmänt bekväm med allt. Jag märker detta då tidsperioden är sedan "det obloggbara" uppkom i mitt liv. En annan del av det är att jag börjat inse hur jag ska kunna ta hand om mig själv och mitt psyke på bästa sätt. Jag har börjat att stå upp för mig själv. Att bli starkare. Det är en jävla resa som jag har gjort med min psykiska ohälsa. Men jag tror jag kommit på god fot med den nu

Jag ska se om jag kan lyckas få en timmes sömn innan det är dags för mig att dra.

When the media couldn't buy your soul

2019-01-24 04:44

Många av de som känner mig skulle bli förvånade när de fick höra. Den senare tiden har jag lagt ner en hel del tid på att sätta mig in i politik. Något jag tidigare inte varit intresserad av att göra. Varför skulle jag? Politikerna idag sitter ju i en sandlåda och leker. Naivt nog så trodde jag inte att det fanns så mycket mer bakom ordet. Jag har suttit i vad som känns som evigheter och läst på, kollat youtube-videos och pratat med personer om allt som kan tänkas vara viktigt i sammanhanget. Jag har blodad tand och kastar mig på nya ämnen så fort jag får nys om något.

- Jag vill inte gå in på någonting speciellt på offentliga forum. Jag är inte den typen och jag anser kunna på tog för lite för att kunna ha en debatt om någonting egentligen. -

Jag blir mer och mer övertygad dock om att ingenting står rätt till i våran regering just nu. Inte i kommunerna heller. Vad dom väljer att lägga fokus på är enligt mig bedrövligt. När jag flyttade hit till Göteborg så kunde jag se på staden och känna en ren kärlek. Den var ju så vacker. Nu ser den ut som en byggarbetsplats. Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig när jag flyttade hit. Allt som dom planerar att göra med pengar som borde gå till andra saker. Men som sagt... jag är inte i position att diskutera eller debattera just nu.

Har inte kunnat sova någonting inatt. Därför är allt detta så färskt i mitt sinne. Jag har kollat debatter och en massa andra typer av videos och artiklar. Min hjärna hotar att implodera. Så ska man jobba mellan 8-14 idag. Ironiskt nog så sa jag till kollegan (Papa Bear) att jag ville flexa in idag. Det var okej. Hade ju varit ganska så nice om jag faktiskt hade kunnat utnyttja tiden... till jag vet inte... sömn kanske. Men det känns rätt överskattat vid det här laget. Sova kan man göra när man blir gammal. När jag går av jobbpasset så ska jag ta mig till stammisstället för att möta upp Sanna, Adam och Mia. Jag och Sanna åker ju till Spanien på lördag så umgänget ska väl fungera ungefär som en avskedsfest antar jag. Vilket som egentligen så länge det innefattar öl. Känns spontant som att det skulle sitta fint just idag. Jag har inte direkt haft de lättaste veckorna.

A fragile heart was broken before

2019-01-21 20:08

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat om på detta inlägg. Inte för att det kommer innehålla någon vidare speciell information utan för att jag fortfarande har svårt för att uttrycka mig. Jag tror avbrottet från skrivandet... skrivkrampen har satt sina spår i mig.
Som om jag blivit rädd för att skriva. I gotta re:learn it i guess.

Jag började jobbet 7.00 på söndagsmorgonen. Jag gick av vid 15.00 och åkte hem för att möta upp mitt ex som skulle lämna av grejer som var mina. Det var inte den mest rogivande upplevelsen kan jag säga. I alla fall... Jag tillbringade kvällen i ett telefonsamtal. Tekniskt sett flera - men det var med samma person. Jag fick helt enkelt en riktigt bra avslutning på min helg.
Idag har jag varit ledig från jobbet. Fått tid att vila upp mig efter en tung helg på jobbet. Jag har nu bara 3 arbetspass kvar innan jag tar min resväska och reser iväg till Spanien i en vecka. Resan bokades för ungefär 1 år sedan och det är sjukt vad tiden har sprungit iväg. På lördag är det ju liksom dags. Jag ska få resa bort. Få andas och kunna få ro från alla måsten. Alla krav.
Kanske får jag lite tid att tänka på vad jag vill framöver också. Vart jag vill härnäst.

Något som jag tänkte på ofta den senaste tiden. Vem är jag? Vem är jag nu när jag har gjort det jag vill göra. Vad vill jag med mitt liv nu? Jag har aldrig varit en särskilt krävande människa. Jag har haft drömmar - men aldrig särskilt långsiktiga mål. Ett resultat av dålig självkänsla och dåligt självförtroende? Möjligtvis.... Troligtvis. Men tillslut så fungerade det ju. Jag nådde det målet som jag hade.
En utbildning och ett riktigt jobb. Men bortsett från PP som är både min vän och min kollega samt Sanna som jag nu ska åka till Spanien med... så är jag rätt ensam här i Göteborg. Visst kan man träffa nya vänner. Det skulle väl inte vara några vidare problem alls, MEN det är ju närheten till dom där hemma som jag saknar nu när jag egentligen inte har någonting att stanna kvar i GBG för.

Som sagt - det är mycket tankar som snurrar runt just nu.