Vilka dagar det är- skulle vilja skriva att dom är fyllda med sol och bad och rinniga glassar som smälter för fort och får en barnmun att bli alldeles kladdig. Det regnar och regnar och det är egentligen en underdrift, för det vräker ner när det börjar. Den sol som kommer får en verkligen att värdesätta dess strålar. Jag har funderat på vilket lov det egentligen är - sommarlov eller höstlov? Känslan av höst är många stunder inte långt borta. På allvar är det här oroande att klimatet är så här? Visst är vell den här sommaren mer normal än den förra- men det känns att dessa ytterligheter som klimatet bjuder oss på inte är så optimalt?!

I skrivandet stund gör jag ingenting. Har dammsugit, lagat mat och hängt tätt och det får helt enkelt räcka för idag, sedan sa benen i från och nu sitter jag här i soffan med killarna tittandes på tv:n. Skönt att inget göra och tröttheten smyger sig rejält på, känns som klockan är mycket mer än vad hon är.

Avbrott blir det ofta när jag bloggar - som idag. Jag hann inte skriva klart förut på kvällen och nu ligger jag vaken mitt i natten.

Jag gillar tystnaden så här sent, det är rofyllt att vara vaken själv och lyssna på tystnaden. Mörkret gillar jag inte så familjen har fått vant sig vid att tv:n står på hela nätterna, iaf tills det börjar ljusna ute. Alltid på utan ljud. Tittar jag på något så är det också ljudlöst. Det gör mig inte ett dugg. Underbart när det är tyst. Nu är jag inne i en period då jag har väldigt svårt att sova. Blir jag väkt -vilket jag alltid blir en eller två gånger på natten, så har jag svårt att somna om. Ibland vaknar jag av mig själv efter att ha sovit två timmar och sedan ligger jag vaken länge. Kanske det beror på värken och krampen i ben och fötter? Helt klart så påverkas jag ju av det. Funderar på att köpa en värmefilt, kanske kan det lindra lite? Jag har även kollat biverkningar på mina mediciner, men hittar inget som påverkar sömnen negativt. Ja, jag hoppas det går över och att jag får sova normalt för mig igen, för sovit länge och mycket har jag inte gjort på över två decennium.

I går var min bästis här.

Alicia ville vara med och laga tacos. Hon börjar bli väldigt bestämd över vad hon vill eller inte vill. 2,6 år och världens finaste, sötaste, raraste, gulligaste, underbaraste och trotsigaste - precis som det ska vara.

Jag-kan-själv-åldern.!

Och visst kan hon! Alicia kan så väldigt mycket och pratar massor. Hon rörde om i köttfärsen och aktar sig för det varma.

- Farmor jag VILL!

- Farmor jag VILL INTE!

Låter det ofta.

Jag lyssnar och tar in vad hon säger och följer hennes intryck. Det är väldigt spännande. Alicia och Erland brukar ha funderingar tillsammans över olika saker. Häromdagen funderade dom över humlor. Vi har ett hummelbo under altanen och humlorna hittar inte hem om dom inte kan flyga ner mellan samma plankor, då irrar humlorna omkring och letar. Det är väldigt spännande tycker Alicia och Erland som hade massor av funderingar, samtidigt som dom är reserverade. Bägge två vet att humlor kan brännas.

- Varför bor dom under verandan?

-Varför kan dom inte flyga ner där istället? (Undrar jag med?)

- Varför bränns dom?

- Vem är mamma?

- Vad äter humlor?

- sover humlor?

Både Alicia och Erland är fascinerade. Det är verkligen spännande med barnens funderingar och helt fantastiskt hur kloka en 2,6 åring och en femåring är!! Det fina är att dom är i nuet och verkligen tar in och lägger märke till det mesta. Barn lever fullt ut. Det försöker jag också tänka på att göra mera. Tänk vad mycket vi vuxna missar- massor av spännande som går oss förbi. Det är tråkigt tycker jag. Att stanna upp och verkligen se sig omkring och ta in det, att uppleva, se det lilla, att känna med olika sinnen är något jag strävar efter. Visst är det svårt när vardags stressen biter tag- men jag ska jobba på det. Jag vill se det barnen ser.

Nu ska jag försöka sova innan det ljusnar ute. Det gör det runt 04,00 tiden. Kanske att jag drömmer om humlor? Visste ni att det finns 40 arter av humlor i Sverige? Det hade jag ingen aning om.

Tack för att ni läste.

Önskar er en fin dag och massor av sol :)

/ Maria

Att ha sommarlov betyder lata dagar - iaf ännu så länge. I dag blev det sommarvarmt och härligt och jag hoppas att den där super lata känslan försvinner med solens strålar, om nu inte solen återigen göms bakom regntunga moln, som öppnar sig hysteriskt med skyfall som smattrar ilsket och frekvent emot asfalten. Idag kändes det iaf hoppfullt och alldeles härligt.

Mormor tog dom som ville med sig till Kolmården. Hjalmar, Evald och Erland ville följa med. Det åktes karuseller och linbanan, Hjalmar filmade djuren. Han hade även sagt när dom tog en tur i linbanan över safariparken.

”Va lugnt och skönt det är här uppe”

Det var väldigt mycket folk i djurparken idag och då blir det mycket intryck. Det märks att Hjalmar blir äldre och att han börjar få en vis självkännedom. Det var han som ville åka linbanan, ant för att komma bort ifrån allt folk och alla intryck och få vila sina sinnen lite. Jag blir faktiskt stolt över honom. Han kunde lika gärna ha blivit orolig i kroppen, vilket kan resultera i ett utbrott. Nu föreslog han linbanan, Duktiga killen!

Killarna fick spela på chokladhjulet. Gissa vem som hade tur och blev så glad att han bara skrek rakt ut när han insåg att han hade vunnit.

Evald är så stolt över sin vinst. När killarna kom hem delade han ut tre kexchoklad till var och en av oss, själv tog han fem stycken. Men ingen av syskonen hade något att invända emot det. Vi alla såg hur stolt han är. Nu sover han med den tomma stora kexchoklad kartongen i fotändan av sin säng.

Arvid ville inte följa med den här gången till Kolmården. Han ville istället av vi skulle åka till parkourparken vid Himmelstalund i närheten av brottningen och utomhusbadet. Arvid älskar parkour, han ligger och tittar på youtube klipp och är helt fascinerad. Jag ska anmäla honom till grupp träning. Tyvärr glömde jag helt bort (konstigt nog) att stadium sports camp pågår och självklart höll en grupp ungdomar på och värma upp och ytterligare en till väntade. Typiskt!! Vi gick en liten runda runt området och tillslut blev det parkourparken ledig.

Hedvig och Arvid.

Arvid skulle göra ett hopp emellan två betong klumpar och nåde inte riktigt ända fram, det var på centimetern och självklart skrapade han i sitt högra knä. Det blev lite ledsamt och vi lovade att vi åker tillbaks i morgon igen efter Hjalmars boxningsträning. På tal om boxning. Hjalmar tycker att det är så roligt.

Jag fick även tid ordentligt att vila mina ben. Värmen gör det hela klart mycket värre. Så ont under fötterna idag också efter promenaden vid parkourparken. Jag har förstått att det är väldigt vanligt att nervsmärtor blir mycket värre vid väderomslag. Det blir även den mer vanliga värken också, vilket känns väldigt typiskt! Det är bara att bita ihop och idag fick det även bli den tyngre medicinen vid läggdags. Jag tar den bara i nödfall. Gillar inte att ta narkotikaklassad medicin, blir nervös av bara tanken. Min tanke var självklart som alla andras att sova. Ser inte ut att gå så bra, här ligger jag och bloggar för att vänta ut den värsta smärtan när klockan är efter 03,00. Jag räknar med sovmorgon när även killarna somnade sent, förutom Arvid som somnade direkt vi kom hem. Får jag sova till klockan 10,00 så är jag väldigt nöjd.

Nu ska jag försöka sova.

Tack för att ni läste.

Önskar er alla en harmonisk morgon och en fin dag!

/ Maria

Efter ENeG- undersökningen jag gjorde för ett par veckor sedan och som jag nu fått svar på, så har jag nu fattat att symtomen började i april förra året i högra benet. Jag åkte till akuten och där kollades blodpropp, tumör osv, men jag fick åka hem utan att bli klokare. Efter det satte det igång ordentligt i december. Fick ont och kramper i bägge benen och fötterna. Ni minns att jag skrev att min vänstra fot lade av plötsligt när jag skull kliva ner ifrån en stol när jag tog min medicin. Nu förstår jag varför foten inte var med mig det ögonblicket. Jag blev efter det remitterad till neurolog mottagningen och har fått göra en mängd undersökningar, så nu först börjar läkaren komma på spåret vad det är jag har. Jag är begränsad pga smärtorna och att mjölksyran kommer fort bara av att gå. Jag hoppas på att läkaren kommer på helt och hållet vad det är och att det finns bra hjälp att få. Blir galen på detta snart, bara att vara på en lekpark är jobbigt!!

Det jag vet just nu är att jag har fel på en eller flera nerver i bägge benen, bla så är peroneusnerven påverkad, det kunde läkarna se på ENeG - undersökningen. Peroneusnerven är som jag förstår en stor nerv som går ifrån låret och ner till tårna. Många idrottsmän främst löpare får tillfälliga besvär eller skador på denna nerv och då vanligtvis i smalbenet och foten. Med lite sjukgymnastik och vila är dom igång och springer igen. Prognosen är god om man bara har besvär i 3-6 månader. Jag har haft ont och besvär nu närmare 15 månader, så det är nog inte så konstigt att jag har sådana smärtor som jag har, jag hoppas bara inte att nerven är skadad på allt för många ställen. Det är nog bara att inse att min smärta nu kan vara kronisk, om jag har otur. Har läst att operation kan hjälpa vid vissa besvär. Denna nerv kan också orsaka droppfot, vilket känns inte alls så roligt direkt. En droppfot kan vara tillfällig och Visst det finns hjälpmedel- men ändå- NeJ!

Om ett pst veckor är det dags att göra en EMG- undersökning. Där dom mäter musklernas elektriska aktivitetsnivå i både vila och i aktivitet. Eftersom peroneusnerven kan påverka musklerna, vilket den antagligen gjort på mig. Det är sannolikt därför jag har så ont i mina ben förutom nervsmärtorna. Det är en hemsk framförallt molande värk i musklerna - både i låren och smalbenen. Jag får även kramp i framförallt lår och fötter. Lägg därtill nervsmärtan med stickningar, domningar, myrkrypningar och även när det bränner som eld.

Som sagt har läkare nu skickat en remiss för att jag ska få göra En EMG - undersökning. Efter den undersökningen hoppas jag få veta mer och vad man kan göra. Det är iaf en jäkla nervsmärtor som gör svin ont!! Och mina ben är inte uthålliga, får mjölksyra fort och mer smärta, jag antar att det beror på att peroneusnerven är så skadad att musklerna farit illa, det kan nämligen ge muskelsvaghet. För min del så har jag ont både vid aktivitet och vila. Jag börjar ibland gå lite konstigt pga det onda. Desto mer jag rör mig - desto mer ont och kramp på kvällen. Jag har testat att simma för det ska fungera när nerverna krånglar. Men jag fick en hiskelig kramp i fötterna och låren på natten, så det verkar inte fungera för mig. Jag som annars tycker om och mår bra av att röra på mig.

Det jag frågar mig är: vad är oddsen att detta ska hända i bägge ben och fötter?

Läkaren höjde min medicinen Gabapatin till max dos 3600mg/dag som är uppdelad på tre tillfällen/ dag. Den är emot nervsmärtan och jag hoppas nu att medicinen tar bort den smärtan. Jag fick en stark medicin till - nummer tre att testa i ordningen. Den tar jag absolut bara när jag måste, oftast på kvällen. Jag vill tex inte köra bil när jag tagit den.

Jag låter inte mina besvär hindra mig, varken fysiskt eller psykiskt. Jag lever på som vanligt. Visst får jag välja bort vissa aktiviteter, och även kan jag glömma långa promenader, men då försöker jag kompensera det. Jag har medicin både emot nervsmärta och vanligt värk. Jag biter ihop och är positiv. Jag har ändå vant mig en del vid detta tillstånd och hoppas nu på att helt och hållet få svar, så att läkare kan ge mig klara besked om vad som kan hjälpa mig.

Tack för att ni läste.

Önskar er alla en fin dag :)

/ Maria