En del dagar visar det sig att det iaf i efterhand är bättre att ligga kvar i sängen, dra täcket tätare omkring sig och gosa ner huvudet djupare i kudden. Känna värmen ifrån en nattvarm säng och vända sig om och sova vidare. Stänga av väckarklockan och inte gå upp fören nästa dag när morgonen gryr.
I går hade det varit det bättre alternativet för Danne.
Det började med att Danne kände av sin gamla ledbandsskada i knäet, mycket säkert tack vare dom plötsliga minusgraderna och en termometer som visade -14 grader på morgonen. Lite haltandes satte han sig i bilen och åkte sina tre mil till jobbet. Efter att han hade satt upp ett par gipsskivor på en blivande vägg började höften ”spöka”. Det gick ytterligare någon timme och han skriver att han fått ont i ryggen. Nu ser jag framför mig Danne moloken med krökt rygg, ena foten släpar tungt med sin arbetskänga efter sig och under den gula varselväst som han bär är ryggen lätt krökt, lite som ”ringaren i notre dame”
Dagen går och jag själv försöker få ihop
Pusslet med besök på bup och andra möten samtidigt som jag springer med medicin till Arvid som är sjuk.
Det plingar till i mobilen och jag ser att Danne har skrivit på messenger.
”Faan jag skar upp handen på en plåt. Kanske behöver limmas, men jag drog plåster och tejp runt”.
Lät väldigt dramatiskt
Timmarna går. Jag frågade lite om handen och det fungerade. Jag började skissa på ett porträtt och mobilen ringer.
- Faan jävla 😡😡😡 jag körde över min hammare med liften.
Jag - Va? Hur lyckas du?
- Vet inte, men det värsta är att jag försökte köra över hammaren igen för att räta ut den. Nu ser hammar jäveln ut som ett S!
Nu skrattar jag och undrar lite försiktigt hur han tänkte där egentligen??
Jag fortsatte och skissa och har lite svårigheter att få till ögat på pappret, men tänker att det fixar jag med skuggor sedan. När jag plockar ihop för att åka och hämta hem barnen hör jag det välkända plingandet i mobilen igen.
Meddelande ifrån Danne.
”Tror du inte jag klämde andra handen på tumstocken.”
Jag svarade med ett hjärta och med dom uppmuntrade orden att snart är arbetsdagen slut.
Sätter mig i bilen och påbörjar rundan för att hämta barn på olika ställen. Hedvig kliver in i bilen frusen, trött och tycker att hennes lärare är allmänt jobbig. Då plingar det igen i telefon. Min första impuls är att jag knappt vågar tittar. Intuitionen säger mig att det är ifrån Danne.
”Det är inte sant. Helvete också jag snubblade på ett betongblock.” Mitt knä värker som faan!”
Okej vad skriver jag nu? Lägg dig när du kommer hem. Kliv inte upp fören nästa år, typ så ville jag råda till.
Danne kommer hem, åker och handlar och hoppar över gymmet. Jag är hemma och killarna tittar på film och klockan börjar bli läggdags. Inget mer kan vell hända nu??
Jo då!!!
Dags för att fylla i spolarvätska i bilarna och se till att inte vattnet fryser i behållaren. Danne hämtar och fyller på tomma saft dunkar med vatten och går ut till parkeringen. Jag plockar undan i köket. Tänk att det alltid blir så mycket disk? Spelar ingen roll hur mycket jag diskar. Arvid är törstig och vill ha.....just precis, saft. Glaset blir enbart vattenfyllt och jag inser att Danne gått ut till bilarna med en fylld dunk med outblandad saft!!! Observera nu att det var han själv som fyllde vatten i tomma dunkar.
Där står Danne och har precis fyllt sin bil med saft och spolarvätska.
