Så jävla tungt och jobbigt nu

Hej svejs, pungbajsface. Fortfarande sjuk, hostig och snufflig. Jag har ganska ont nu, redigt ont. Både fysiskt och psykiskt. Min läkare skulle skrivit ut värktabletter så jag hade, men han var borta och jourläkaren vägrade skriva ut pga narkotikaklassat läkemedel. FAST ett antal specialistläkare på både vårdcentral och akuten på ackis och min gamla, underbara, snälla reumatolog som dog, sagt att utan värktabletter så får jag inom 1 dygn ett så kallat smärtgenombrott och smärtchock. Smärtgenombrott är när smärtan är som högst och då vill man undvika det innan och ger smärtstillande för när man får smärtgenombrott krävs det starkare smärtstillande eller en mycket, MYCKET högre dos av det smärtstillande man har.

Förra gången jag åkte in akut så sa läkaren där att de får in ganska många patienter med kronisk smärta och att det enda de kan göra är att ge starkare smärtstillande, övervaka och skriva ut värktabletter och ge rådet att inte sluta tvärt av. Det är ju inte så lätt när det är läkarna som missar, glömmer eller vägrar att skriva ut sa min mamma då. Akutläkaren sa att hon höll med och att man fick skriva i journalen att en smärtstillande behandling inte får avbrytas tvärt av pga smärtgenombrott. Men det står ju redan i min journal PLUS att mina andra mediciner inte fungerar utan smärta. Jag har berättat allt det här för läkare så många gånger att jag inte kan hålla räkning och jag sa det igår också men fick iaf inget recept. Så nu har jag tagit alvedon 2660g och ska ta 1330g till om någon timme eller två, diklofenak, gabapentin och mina magmediciner. Det hjälper ju pyttelite men det är allt jag har och får/kan ta. Jag har sådan jävla grov ångest och PTSD'n satte igång som fan igår eftermiddag när jag fattade att inget recept kom. Det här fuckar upp mitt liv, bokstavligt talat.

Smärtchocken jag får är den värsta situationen jag vet. Det går inte ens att tänka på annat, att distrahera mig och försöka sova bort smärtan. Jag slipper inte undan för en sekund och det är sådan jävla tortyr.

Till råga på allt så pratade jag med pappas hyresvärd idag. Lägenheten töms den femte. Personen som egentligen skulle tömma lägenheten och föra hit pappas grejer har inte gjort det, jag har inte kunnat pga läkarna sagt ett blankt NEJ till mig att åka 120 mil tur och retur så länge i bil. Det var tur att jag inte åkte när jag ledsnade och tänkte åka för jag fick en snällare variant till anafylaktisk chock. Eller, det skulle blivit det om jag inte tagit mitt allergi-kit i tid. Jag fick åka till sjukan dagen efter och ta en massa prover, fick ny allergi förskrivning och fick ta allergimedicin i en vecka plus andra mediciner som hög dos kortison. Men iaf, det här betyder att jag inte kommer att få en endaste grej av pappas saker. Inga foton, inga kläder, hans parfym - ingenting. Det gör så jävla ont. Ett år har gått, ett år har lägenheten stått tom.

Och så idag skickade den underbara, snälla hyresvärden foton på lägenheten som han tagit idag när han var där. Grät som fan. Gråter nu. Ingenting är rört sedan pappa dog. Han dog i lägenheten och hittades inte förrän några veckor efteråt. Så jag fick "se" var han dött och hur det såg ut när han dog. Hyresvärden frågade vad jag ville ha som han skulle spara, men jag förklarade att jag inte kan hämta något utan det måste skickas av någon där. Jag frågade om han hade tänkt skicka och om han gjorde det ska han givetvis få betalning för frakt och som tack för att han skickar sakerna. Det är inte så mycket; en tröja, daotr/usb, parfym, foton, pappas bibel och almanacka/anteckningsblock. Han skrev OK och att han hör av sig den femte när han tömmer lägenheten, imorgon kommer en saneringsgubbe och kollar om det behövs saneras.

Jag får se om hyresvärden vill skicka de sakerna. Tycker bara att han är så himla snäll som ens tänker på att ta foton och fråga vad jag vill spara. Han behövde inte göra det och det gör mig så ofantligt tacksam. Tur att man har en liten gosig, lekfull och glad valp så man kan tänka på annat för en stund. Jag tränar med henne varje dag. Hon är hemskt lättlärd men fattar absolut inte "nej" vilket är lite problematiskt, hehe. Men idag var det faktiskt jobbigt. Hade sådana magkramper igår och i natt och fick gå på toa stup i kvarten och jag kan ju inte lämna henne ensam ens några minuter för då skäller hon som fan och ylar efter mig, men om jag tar med henne på toa så måste jag ändå leka med henne vilket är väldigt svårt om man inte kan röra sig pga kramper. Idag var 2a gången jag sket utan henne sedan vi adopterade henne, haha. Fy fan, vad dålig jag varit i natt och idag. Hatar att ha värstingkramper så man inte ens kan röra sig en tum. Det går bra för miiiig nuuu, hahaha.

Nu ska jag göra te igen, gå ut med lillpuff och lägga mig i soffan för jag är helt slut,´.

På akuten förra gången.

Take care - Jess

Follow me on: Nouw | Instagram | Bloglovin

Gillar

Kommentarer

Sofijah
Sofijah,
kärlek till dig <3
nouw.com/sofijah
Ankibus
Ankibus,
Lider med dig, läkare kan vara så tjuriga. Hoppas du får den medicin du behöver.
Många kramar 💖💖💖💖💖
nouw.com/ankibus