När kvinnor går ihop klarar vi vad som helst

En sak som jag funderar på om kvinnor i Sverige är att vi är rätt dåliga på att starta konfrontationer. Vi VET att vi lever i ett patriarkat och vi VILL förändra och förbättra men vi protesterar inte. Vi ber männen om hjälp... vi talar snällt och och ber männen att ändra sig, säga upp sig från sina privilegier och att sluta behandla oss som skit. Nej, alla är inte så. Men vi är generellt konflikträdda, rädda att starta en dålig stämning.

Framförallt äldre kvinnor från 50, 60 och 70-talet och äldre vågar inte säga ifrån. Det är nymodigheter att kvinnor inte måste städa hemmet, ta allt ansvar för barnen och ha ett varmt mål mat när mannen kommer hem. För de är det en självklarhet att kvinnans plats är i hemmet. Om en kvinna är sjukskriven och "ända hemma" så får hon ändå ta all last med hem, barn och alltid vara mottaglig om mannen vill något. En kvinna ska alltid lyssna när mannen vill säga något, alltid ställa upp på sex, alltid se till att hans emotionella och fysiska och mentala behov tillfredsställs. En kvinna ska alltid vara tillgänglig för sin man. Även kvinnor som jag har pratat med som är äldre är medvetna om denna nymodighet att kvinnor inte ska vara, och inte behöver vara, slavar till män (i brist på bättre ord).

Men samtidigt så verkar de skämmas, de hittar på ursäkter till varför de lever i ett ojämställt förhållande. De försvarar patriarkala strukturer genom att ursäkta de med att: de antingen själva vill det/de tycker om det, det har alltid varit så, de menar att de på så vis visar uppskattning och kärlek till sina män genom att vara deras slavar.

Jag och min sambo började att gapskratta åt en podd som jag lyssnar på regelbundet och troget (postpatriarkatet med Lady Dahmer) där de berättade om någon kvinna som blivit ifrågasatt (tror jag det var) om varför hon och hennes man ansåg att de skulle fortsätta att leva ojämställt och patriarkaliskt. Hon tog hand om barnen, hon tog hand om hemmet och hade ett eget jobb, och kvinnan svarar på frågan: det är ju självklart att jag tar det största lasset för han byter ju vinterdäck... och jag och sambon bryter ihop och han säger "men vafaan! Det gör man ju EN GÅNG OM ÅRET, för i HELVETE".

Listen, män älskar sina bilar. Män köper bilar så in åt helvete (min sambo lika skyldig) men det är ju ett gilla-behov! Ett gilla-behov (jag myntar orden nu själv, jag har INTE hört det någon annanstans, om ni använder det, credda mig ;)) är en sak som du äger och skaffat för att du VILL HA den och sedan måste TA HAND om den. Medan ett behöva-behov är en sak som du BEHÖVER ta hand om som är grundläggande; det vill säga att du äger ett hem som måste tas om hand som du måste ha, du har barn som måste tas om hand eller något du helt enkelt behöver i livet som du måste vårda. Du måste ha ett hem och så måste du underhålla och städa och sköta om hemmet, du har barn som du måste uppfostra, mata etc vilket är ett behöva-behov. Du köper en dyr bil eller tv som egentligen är totalt onödigt men du måste ändå sköta om de vilket är ett gilla-behov. Get it?

Dessa äldre kvinnor har levt så mycket längre än vi i min generation har, så de har hjärntvättats i så många år mer än vad vi har vilket är svårt att avlära sig. De vill heller inte ändra på reglerna hemma hos sig för att de då gör dålig stämning och kanske riskerar att försämra sitt förhållande med sin karl. Men faktum är att dessa kvinnor behandlas som SKIT av sina män! Det ÄR redan dålig stämning för att deras män anser att kvinnorna ska vara deras slavar och förtrycker de!

Därför tror jag att det är så svårt att få alla kvinnor att ta upp kampen, för de vill inte konfrontera och göra dålig stämning. En del av lösningen tror jag dock kan vara att vi som vet bättre och har en feministisk analys utbildar inte bara kvinnorna utan männen också för att männen ska förstå vad det är de gör mot sina partners och då kan förändring ske. Inte för att vi behöver männens hjälp, men utan för att skapa förändring och samtidigt inte riskera att kvinnornas förhållanden tar slut. Att utbilda kvinnor och män om feminism är aldrig fel och något vi behöver göra mycket mer utanför sociala medier. Visst, några äldre människor kommer säkert att sura men då då får man tänka på att de då skäms. De kommer hitta på ursäkter och försvara men det går inte att ta bort att de förtrycks. Ingen vill erkänna att de blir det och utnyttjas av den de älskar liksom, men detta är ju för att kvinnor inte ska leva så nu och i framtiden.

Vi behöver nå ut till äldre och kvinnor behöver gå ihop mer, ta plats, sträcka på oss och ryta ifrån där det behövs. Om vi går ihop så klarar vi ju allt, det har vi ju sett bevis på i frågan om #metoo. Även i de indiska kvinnorna som bildade en 620km lång mur och tog varandras händer för att protestera mot att de som är i menstruerande är förbjudna att besöka det heliga hinduistiska Sabarimalatemplet. De trängde igenom motståndarnas skrik och hat och stenkastningar och våld och kom sen in i templet. Det finns bevis för att vi kvinnor kan klara vad vi vill bara vi backar upp våra medsystrar.


Take care - Jess

Follow me on: Nouw | Instagram | Bloglovin

Gillar

Kommentarer