Hellu, hellu! Jag står redo nu att bege mig ut till att omskola tomater, märgärter, blomsterbönor och så en himlarns masa grönsaker, squashisar och pumpor, matlökar, rotfrukter och kryddor och kålväxter. Jag kommer inte att hinna att så allt idag, jag har massor på schemat idag, så jag kommer bara att fortsätta ned på listan i ordning och bocka av allt eftersom. Målet är dock att allt som jag vill ska så ska ha hunnits så och vara klara i Mars och April, det som behövs inomhus, kallsåder och det som behövs så i pallkragarna.

Igår städade jag på baksidan (YEIII FÖR MIG! Så SJUKT glad, LYCKLIG, tacksam och STOLT att jag orkade, klarade av det, att det blev GJORT (lättnadens mega SUCK av positiv energi)! Allt blev så ypperligt 'Exellancé Parfait' med Mina Organiserings-Tekniker (TM); var sak på sin plats (MMB= Morsans mantra från barndomen; "var sak på sin plats" med hennes röst viskandes i mina tankar) på och under odlingsbordet på baksidan av huset exempelvis till höger står det kärl med sticklingar i vatten längst in, sedan de största plastkrukorna i mitt längst in och från mitten till höger står det sedan från XL-S Krukor - Klara och nysådda Kallsådder står längst till höger i mitten. Från vänstersidan längst bak står Fiberduk och Vindruvslådor (sååå bra att odla i!) på hög och färdiga plastkrukor att odla i. Under bordet ligger en Ikea kasse med markduk och mer fiberbuk. Jag har en stol därute också som hjälp till mina leder när de inte vill samarbeta längre, haha. Så typiskt när både knopp och kropp vill odla och pyssla men behöver vila till och från. Ja, ja, så är det att vara sjuk. Man får vara glad med det lilla man får gjort. Så tänker jag i nästan exakt ALLA fall!

Jag fick en sådan underbart rolig överraskning i förrgår dock när jag strosade runt bland pallkragarna i PK lunden; flera sorters grönsaker! Jag hittade bland annat:
Gullök eller silverlök - ett helt brätte så säkert en 40 st åtminstone!
Kålrötter
Morötter, olika sorter
Gulbetor
Spenat
Vitlöksblast som kommit upp
En himlarns massa Vitlöks-gräslök
Vanlig Gräslök
Persilja
Penséer i nästan VARJE pallkrage!

Jag strödde ut fröer i fjol på sommaren i nästan varje pallkrage från plantor som fått frökapslar redo att skördas och ta mig tusan; i en pallkrage där alla penséer satt först i allra början, så är det säkert 40-60st små, små nykomlingar. Det är verkligen spännande för att det är sorten "Rococco" vilket ger ett hav av olika färger och mutationer. Så de kommer att få växa sig starkare där och sedan är det bara för mig att plantera de i amplar, krukor som står på altanerna eller i rabatterna eller i trädgårdslandet, som jag tänkt i flera år nu, att ha som en gränshäck. Först Penseér och sedan gräslökstuvor eller tvärt om.
Ja, jag är superglad att jag hittade Gullökar och rotfrukter. Inte många, men och de som stått i 1 år eller längre kommer jag att ta alla fröer ifrån. Jag hade ändå tänkt att lämna minst 3 plantor av varje sort av allt jag odlar för att kunna ta fröer ifrån nästkommande år.

Nu ska jag sätta på en kanna kaffe, gå ut alla odlingsverktyg och sådderna som skall bli med större boende och med mina älskade Pöfflis- och Paltemos-barn, för att omskola ja ni vet nu, en himlarns massa sådder och så nytt ätbart och blomster.

Hoppas att ni får en strålande dag idag, älsklingar! Tack för at Ni läser mig blogg. Om det finns flera trädgårdsbloggar så kan ni väl skriva de i kommentarsfälten så att jag får fler att följa!
Det kommer en massa, massa nytt spännande snart i min blogg och jag ser fram emot det sååååååÅÅÅå mycket!!
PUSS x HEJJ mVh - Jess

Follow me on: Nouw | Instagram | Bloglovin

Hellu! Det har ekat tomt på bloggen pö om pö på sistone. Anledningarna är privata men jag kan säga att mycket skit har hänt som tagit energin från mig, bokstavligen. Jag har börjat mått ofantligt värre i lederna så att de slutar fungera och svullnar upp som korvfingrar. Ryggen är värst, alltid. Jag har pga det fått en till diagnos och nu ska vi börja utreda vad den där mystiska knölen i ländryggen är. De senaste typ... 5-6 veckorna så har jag fått ont precis vid eller innanför svanskotan. När jag för 3 dagar sedan kollade på Game of Thrones med kärleken så vickade jag från höger till vänster (när jag sitter stilla en lång tid måste jag göra så för att inte bli helt stel) och tillbaka och hade asont i ländryggen, mer än vanligt. Då känner jag att det är som ben som går emot varandra och det knastrar när jag vickar mig. Jag blev lite paff och nyfiken så jag fortsatte och kände att det var svullet som fan, varmt och ja, knastrade. Direkt visste jag att jag har en inflammation där och som gör permanenta skador på skelettet.

Jag är nu allergisk mot precis ALLA biologiska mediciner så jag har inte en enda medicin som kan bromsa skiten. Det är jobbigt att svälja och hantera. Jag är besviken på det. Det betyder att jag kommer att bli mycket sämre snabbare och kan behöva sitta i rullstol om 5-10 år. Man kan inte operera bort en inflammation eller återställa hål i skelettet. Det finns ingenting att göra. Dessutom har jag via röntgen fått svar att jag har någon slags knöl på vänster sida av ryggraden i ländryggen. Det kan vara en cysta eller tumör, vet inte. Nu i och med covid-19 så är det inte akut att undersöka detta så jag får vara beredd på att det kan ta tid vilket jag förstår hundra procent! Det äckliga är att jag nu kan känna knölen när jag ligger på golvet med benen uppe. Jag har jävligt ont där och det ömmar som fan när nåt kommer åt, som när jag ligger på rygg på köksgolvet för att stretcha och knäcka ryggen, och jag känner att den har växt. Vi har fått flera bakslag och dåliga nyheter med början på förra året till nu. Det har varit frustrerande, jobbigt som fan och chockerande. Psykiskt påfrestande, men man vänjer sig tillslut. Ja, ja. Jag är ändå tacksam för det jag har i livet och det kan inte bli värre när man ligger på botten och har det som värst, som min livsglädje Natta sa @egenodlatärdetbästa på Nouw). Det är en slags trygghet tycker jag; när man är på botten av flera anledningar och det inte kan bli värre. En liten tröst i alla fall.

Jag har fått fler smärtgenombrott på sistone också. Varenda natt får jag sömnparalyser. Så jag och sambon har kommit överens om att han måste väcka mig helt så att jag går upp när jag ex ligger på rygg och sover, när jag tittar upp, när jag gör nåt ljud eller rör mig och att han måste väcka mig helt när alarmet går och när jag pratar med honom. Jag pratar i sömnen med honom (och i telefon när N ringer eller mamma) helt klart så det verkar som att jag är vaken. Som typ när han skulle åka och handla och frågar vad vi ska ha och jag säger helt klart vad vi ska handla. Sömnparalyserna har som högst varat i 4 timmar. 4 TIMMAR! Senaste 2 veckorna har jag försökt, när jag haft sömnparalyser, att säga "hjälp! Väck mig! *sambons namn*". Jag är livrädd och försöker skrika men inget kommer ut, fast jag skriker i tankarna och försöker prata. När det inte går att nå fram till sambon så ger jag upp, det är hopplöst och jag dras tillbaka in i sömnen och paralysen, uppgiven och ledsen. Jag har ca 30st alarm som går var 2-3 minut för att väcka mig. Ibland när jag rör mig i sömnen så vaknar Chisan och rör sig eller buffar på mig så att jag vaknar, tack gode gud. Ibland är det Palte som väcker mig; han sitter på golvet och jamar (medans jag hör honom, vet att han är där men kan inte röra mig eller vakna) och han sträcker upp sin tass och smeker mig på kinden flera gånger och håller kvar tassen eller hoppar upp på mig eller buffar mig med huvudet. Det är som att djuren känner av att jag behöver hjälp och att jag har sömnparalys. Jag vet inte, men det är mysko att de just beter sig så här när jag har det och vill vakna... Anledningen till att jag får sömnparalyser är pga ökade smärtor. Jag får smärtgenombrott i sömnen och är ju halvt vaken men är paralyserad så jag känner smärtorna som ökar. Jag kan få andningsnöd när jag ligger på rygg för att tungan är paralyserad också och går liksom ner i svalget och jag får inte någon luft. Det är därför som sambon måste väcka mig helt när jag ligger på rygg.

På tal om något annat roligare. Jag har i alla fall hunnit så några fröer de få stunderna som jag har kunnat sitta upp en liten stund. Jag har sått pärl/körsbär och biff tomater, gurkor, Vintermorot, vintersallad, gullök, Plocksallad, blomster och blandade ärter och böner och paprika, chili och meloner och squashisar. Paprikorna har kommit upp nu flera stycken. Jag glömde att vattna tomatjävlarna så de har inte kommit upp, hahaha. Så typiskt mig att glömma att vattna. Märgärt, blomsterböna, dill, gigantisk persilja, citronmeliss, Citronbasilika och koriander har kommit upp. Rädisor som jag ska sätta ned i plastväxthuset har kommit upp. Jag ska sätta ned några där nästa månad på prov, går det bra ska jag prova med morötterna också. Nu kom ju kylan och snön tillbaka så jag vet inte när jag kan sätta ut sådderna. Det kommer att bli trångt i fönstren, som vanligt vid denna årstid haha, och de sådder som måste ha växtbelysning som ex lavendel, rotselleri och lejongap ska vara I växtstationerna. Bästa köpet jag gjort ang växtgrejer och de kommer från Ikea och var jättebilliga dessutom! Imorgon ska jag leta fram alla brätten och små krukor då jag ska skola om paprikorna och kryddorna, viktigast basilikan. Sen ska jag så alla klätterväxter, perenna blommor och flera grönsaker och rotfrukter och kålsorter. Jag och Natta ( @egenodlatärdetbästa ) pratar ofta om växter, hur man gör med sådder och växter och vad vi sått och hur det går. Det är så jävla roligt att ha någon som är lika växtintresserad som jag är! Hon är verkligen en unik person som är så godhjärtad och får mig att må bättre bara genom att höra hennes röst. För några veckor sen när jag var asdålig i mina sjukdomar inte ens kunde prata i tlf och måste ligga ned i soffan, kunde inte gå eller prata, så gjorde hon nåt så himla fint och rörande. Jag grät floder och får tårar i ögonen nu när jag tänker på det. Hon spelade in sin röst på pm på Instagram och pratade precis som vi gör i tlf annars, jag kunde inte prata med henne men jag kunde lyssna på henne. Jag grät som fan alltså. Så himla fint gjort. Helt osjälvisk och jag mådde direkt bättre. Paff så mådde jag bättre psykiskt. Mitt liv har förändrats så positivt mycket sedan hon kom. Vi är bästa vänner och jag är såååå så så tacksam för henne. Jag älskar dig, Solrossocker!

Jag ska också publicera ett jättespännande inlägg för er sen. Ni som odlar kommer bli glada tror jag. Det är väldigt kul och kommer gynna er som odlar ganska mycket. Jag har ju pinterest och tusentals bilder på allt som gäller trädgårdar och odling, så jag ska visa er förtrollande trädgårdar, DIY grejer man kan göra för sin odling och annat roligt. Jag har velat skriva och visa sådana inlägg men jag har varit alltför dålig för att kunna göra det. Jag kollar mest på Instagram men även då har jag inte kunnat tittat på mer än kanske 2-5 minuter när jag varit som sjukast. Jag har basically bara legat i soffan och sambon fått hjälpa mig med att laga mat och hämta mat och dricka, mediciner och annat åt mig, gett mig kryckorna och städat och tvättat och gått på promenader med Chisemo. Min älskade klippa! Tänk att vi har varit ihop och sambos i 10 ÅR! Ett helt decennium tillsamman. Hahaaa, det får mig att tänka på ett internt skämt vi har, varför vi varit ihop så länge. Gud, jag älskar den karlen, hans humor och hans hjärna. Jag skriver inte mycket om honom eller oss ihop, men de sakerna som han har gjort för mig skulle få somliga av er att "fan vad fin han är"-gråta. Jag kan säga en sak, när jag hade fått den anafylaktiska chocken på reuma, så åkte han direkt in. Jag hade medvetet ringt EFTER när allt var okej för han skulle freaka ut. Jag HÖRDE när han kom till garaget (jag är på våning 5 i en annan byggnad, men jag hade fönstret öppet för jag var varm så in åt helvete) för att han hade en sjujävla racingbil. När han hade varit där i några timmar med mig blev det tråkigt och jag ville bara sova men kunde inte för att de medicinerna jag fått gjorde mig jättepigg. Jag hade inte datorn med mig men en bok och jag ville läsa den men kunde inte, så han läste upp boken för mig, flera kapitel, och sen ifrågasatte allt på ett väldigt humoristiskt sätt och jag gapskrattade i två timmar. Så mycket att min sköterska kollade till mig och hörde vad sambon läste och skrattade hon med och frågade vad tusan det var för bok. Eller när jag haft svåra magkramper eller smärtgenombrott och han hittar på Theme songs om mig och sjunger för mig. Han har en sjukt bra sångröst. Eller bara när han tar min hand i köket när jag gör Latte Macchiato och dansar med mig, och så börjar Chisan dansa så vi dansar alla tre. Ah, ni fattar varför jag stått ut i tio år. Kärlek. Varje dag.

Nu ska jag så lite blomster, rotfrukter, gurkor och försöka rota fram alla brätten. Smart som jag var, hehe NOT, så tog jag fram de som var ute i vedboden men som var fulla med vatten så jag tänkte jag häller ut det mesta av vattnet och så får de stå här i ett dygn eller två så vattnet rinner av. Sagt och gjort och två dygn senare: allt har frusit till is och det finns inga hål i botten så inget vatten har runnit it och nu är allting snötäckt så de har också frusit fast i marken. Suck... Dock roligt ändå, jag vet att de flesta odlingsvänner jag har på Instagram kommer gapskratta åt detta för att de känner igen sig. Sånt här händer hela tiden. Men, jag har en massa krukor, sådana där fyrkantiga av plast, inne som ska vara i brättena. Jag längtar tills alla fönstren är fyllda av brätten på varandra och det har kommit upp sådder i varje kruka. Det gör min själ så himla gott och gör mig glad! Kockan är 1 minut över 3 mitt i natten men min dygnsrytm har ett helt eget liv när jag har fler/starkare smärtor och när jag har sömnparalyser. Det är bara att vara vaken 1-4 timmar extra så att man kan gå upp 1-4 timmar senare och tillslut så har man den dygnsrytmen man vill ha och då slutar man att vara vaken de extra timmarna. Jag kan inte längre vara vaken i 1-3 dygn längre för jag får sådant himla stort skov av det och det är inte värt att vara helt utmattad i en hel vecka och ha extra ont för att man vill ha en fungerande dygnsrytm snabbt.

Jag hoppas att ni som läser mår bra, är extra försiktiga i och med den nya mutationen från England av Covid-19 och att alla era nära och kära också är friska och glada. Det är en svår, jobbig och påfrestande tid just nu men vi klarar oss om alla tänker på varandra, skyddar varandra och gör sitt för att inte sprida smittan. Ni är bäst, jag tänker på er och skickar er virtuella kramar! Puss på er, sötnosar!

Follow me on: Nouw | Instagram | Bloglovin