Akuten i lördags, smärtchock och sviken av vården

I lördags var jag på akuten till söndag natt pga smärtchock. Är lite så där okej nu, men känner fortfarande mig dålig, utmattad och har smärtor kvar. Den här helgen önskade jag att jag var död. Jag hade så ont att jag blev hysterisk och fick panikångestattacker, slog mig i ryggen, kunde inte gå, sitta upp eller göra något annat än ligga i soffan med pyjamas och flera täcken, tjocka sockor och myströja då jag frös som fasen med 38c feber. Jag sov 3 timmar fredag/lördag men vaknade flera gånger pga smärtan. När vi kom hem från akuten var jag så förbannad på akutläkaren som inte kunde något om autoimmuna sjukdomar och alla prover visade på stark inflammatorisk aktivitet, utan kortison. Vid tiotiden igår på morgonen somnade jag till klockan 14. I natt/imorse sov jag fem timmar med så starka smärtor att jag inte kunde röra mig.

Akutläkare visste som sagt ingenting. Hon sade att mina värden var perfekta och inget som tydde på inflammatorisk aktivitet, men jag frågade vad leukocyterna låg på då och då ändrade hon sig och sa att "de är inte mycket starkt förhöjda", hon visste inte heller att b vitamin och folat också är inflammatoriska värden. ALLA inflammationsvärden var förhöjda, jag har för mycket blod och hade ett undertryck som hette duga och väldigt hög puls, svullen i basically alla leder i kroppen och min häl gjorde så ont och dunkade och ryggen... bara svullnade upp, dunkade hela tiden och det blev bara värre och värre. Akutläkaren ville inte ens ge mig kortisoninjektion men jag fick 2 tabletter av mina värktabletter med mig hem, inget morfin fick jag där heller så i söndags var det hemskt.

När man får ett så kallat smärtgenombrott så måste man bryta den med en starkare smärtstillande medicin som morfin i blodet för att det inte skall eskalera som det gjorde för mig nu. Till slut hamnar kroppen i en chock pga smärtorna och då kan organen börja lägga av, jag fick ju andas själv för lungorna lade bara av. Jag kunde inte äta, kunde inte hålla nåt så sambon fick mata mig och hålla i oboyglaset medan jag drack. Jag kunde inte duscha ens. Fick sådant smärtgenombrott att jag grät och grät och grät och ville bara dö. Andningen blev ansträngd på direkten och jobbig så jag tog astmamedicin och så fick jag ligga kvar i soffan tills sambon kunde åka till apoteket och ta ut värktabletterna, och tills de börjat verka. Jag har fortfarande smärtgenombrott och mår PISS. Jag har aldrig haft sådan ångest, panik och smärtor i hela mitt liv. Jag trodde verkligen att jag skulle dö och hoppades på det. Jag är LIVRÄDD för att det skall hända igen.

Hela helgen har jag fått ligga ned i soffan. Kunde inte sitta upp, gå och röra mig normalt. Jag har gått på toa, gått ut och rökt och sedan druckit fem liter oboy sedan i söndags när vi kom hem. Jag är helt slut, ser förjävlig ut och är såå jäkla TRÖTT! Men imorgon ska jag "läggas in" på avdelningen i 3-5 dagar. Men efter den här jävla pisshelgen och beteendet från fittorna i sjukvården tänker jag fucking INTE sova kvar på sjukan. Jag kan göra det EN gång, men inte mer. Jag har NOLL tillit till sjukvården nu, det här var droppen. Men jag skall äntligen få göra en till MRT och träffa smärtkonsulter som jag verkligen ser fram emot, jag har längtat efter det. Jag har tjatat i flera år att få läggas in och så beter sig sjukvården så här mot mig och jag får verkligen, på riktigt LIDA för att de inte kan sköta sina jobb och är otrevliga och diskriminerande och kränkande. Och inkompetenta, det får man inte glömma. men det känns som att liksom... jag såg fram emot det här så jävla mycket och tjatat i så många år och så förstör de det här för mig. De har liksom svikit mig också.

Jag fick också grov separationsångest av att vara utan Chisan så länge. Det var så hemskt, det var första natten utan henne och allt jag gjort i helgen har varit gråt, skrik, smärtor och panikattacker. Djuren skulle ju titta till mig och trösta mig men jag hade för ont och smärtchockad så varenda liten beröring sände som elektriska strålar av smärtor ut till hela kroppen. Ingen och inget fick röra mig. Det här var rent ut sagt tortyr.

Nu ska jag packa min handväska och göra mer oboy, hehe, och gå och lägga mig och titta på "Good witch" (vilken jag rekommenderar till ALLA! Den är aaasbra och finns på netflix. Den är liksom höstmysig och passar perfekt att titta på nu på hösten). Nu börjar det göra pissont igen så jag ska avsluta nu, men nu vet ni i alla fall hur det går för mig. Kram till er alla!

Take care - Jess

Follow me on: Nouw | Instagram | Bloglovin

Gillar

Kommentarer

Ankibus
Ankibus,
Fy vad hemskt att bli ignorerad med sådan värk 😢, läkarna måste börja lyssna på patienterna 😡
Hoppas du får hjälp efter MR undersökningen.
Kram ❤
nouw.com/ankibus