Grunden till varför vi gör och våra intentioner av att göra
Angående debatten om fillers och utseendeförändringar som pågår nu har jag några tankar om det. Till exempel om att varje förändring du gör på din kropp skulle vara kvinnohat och det här måste sägas för folk går fan bananas: det är skillnad på intention och grundorsak.
Vi kan ta mig som exempelperson. Jag sminkar nästan aldrig. Högst några gånger per år. Men när jag väl gör det är inte på grund utav att jag vill få uppmärksamhet från någon man. Däremot är vad jag anses vara en snygg sminkning beroende på vad som trendar. Jag kollar på och följer sminkkonton ex Jamie Genevieve då vi har mycket lika smak vad gäller sminkningar. Jag kollar, tycker att det är snyggt och roligt att sminka mig så jag sminkar mig efter en av hennes videos och försöker att få det så likt som möjligt. Jag tänker inte på en man överhuvudtaget. Det finns inte ens en tanke på att jag BORDE eller SKULLE tänka på en man i det sammanhanget.
Förut i tiden passar det bättre att prata om och hålla med om att kvinnor då "gjorde sig till" för att behaga männen då det ansågs som en statussymbol eftersom att kvinnor inte hade mycket annat som vi har idag; jobb, äkta vänner, familjerelationer som inte går ut på att behaga män, aktiviteter och annat. Vårat samhälle är av patriarkal grund, men allt kvinnor gör idag speglar inte den grundtanken vi alltid tänkte på som förr tiden.
Absolut, patriarkala grundvärderingar känner vi, och existerar, av i allra högsta grad av idag också eftersom att det är det samhället vi har idag. Men det är förminskande att säga att kvinnor inte kan tänka själva och vilja förändra sitt utseende utan mansblicken. Dessutom väldigt fel och orättvist.
Själva grunden till varför vi gör och våra intentioner av att göra, är två skilda saker. Kvinnors fria vilja har förtryckts i tusentals år och nu när vi har ett bättre samhälle som gör att vi KAN släppa oss fria så blir vi som nyblivna artonåringar. Vi kommer att vilja testa allt och alla och ha kul medans vi gör det. Som fillers till exempel. Det finns de som har som intresse att ändra sin kropp. Att motionera, äta annan kost, göra ingrepp, tänka på andra sätt, prata andra språk eller börja på en ny hobby. hela tiden genom våra liv så kommer vi ständigt att förändras och så också våra intressen och fascination för nya saker. Man kanske har sett ut på ett visst sätt som man är mest bekväm med och mår som bäst i det men sedan blir gravid och allt förändras och sedan vill få tillbaka det och då tar skönhetsingrepp som hjälp. Sanningen: det finns absolut ingen annan människa som kan få dig att känna dig som dig själv förutom du. Inte heller vad gäller känslor. Folk kan påverka hur du känner men själva känslorna är dina till fullo.
På samma sätt kan trender påverka vad du anser skulle vara snyggt. Även om det började med att en man tyckte att hans flickvän skulle vara vackrare i en smal näsa så går det förlorat när 1000 kvinnor har ändrat på sin näsa. Det handlar inte om grundanledningen längre för knappast att alla de kvinnorna känner den mannen och ett behov att näsa sin näsa för den lilla fjanten.
Grunden till varför vi vill ändra på oss själva stämmar tillbaka i tusentals år, så långt att den anledningen är så vag att den gått förlorad. Alltså, den är inte längre anledningen/intentionen till att vi förändrar något på/i oss själva.
Okej, hoppas ni hajjar, men vi kan fortsätta ändå. NÄSTAN hela världens samhällen utgår från ett patriarkalt synsätt, okej? Men om så skulle vara fallet som ovan beskrivet att kvinnor fortfarande gör allt för att män tycker/säger/blabla bla si och så skulle det inte finnas matriarkat, stora som små, det skulle inte finnas olika trender över världen eller samhällen där kvinnor ska vara naturliga all the way och feta för att anses attraktiva. Alltså sig själva.
Det är skillnad på att göra någonting, ex sminka sig, på ett visst sätt för att någon ( i detta fallet en pojkvän säger vi för inläggets skull) har sagt att man ser vacker ut i det och att vara fast i ett neverending tvång om att sminka sig på ett visst sätt.
Jag är uppväxt i en matriarkalisk familj där om en man försökte ta ton och få oss kvinnor att följa hans kommando så skrattade vi högt åt fanskapet, talade om hur lite han betydde och att hans åsikt om kvinnor och vad vi ska göra med våra kroppar är onödig och oönskvärd och att han lika gärna kan hålla käften och bespara sig syret och andas någon annanstans.
Jag är den enda i min familj som alltid tills jag gick upp i vikt av mediciner hade små bröst. Min definition av hur jag vill ha mina bröst är garanterad inte grundat i nånting som gäller en man, det kan jag lova. Baahaha.
