Äntligen skovfri och röjtag! ❤😭
Idag har jag gråtit av glädje alltså. Det eviga skovet som har hållit på i över en hel jävla månad är över! Åtminstone idag. Fast händerna och framförallt vänsterhanden är heeeelt fuckade. Jag har spillt läsk på hela mig för jag kunde inte knyta vänsterhanden och helt plötsligt när jag tog glaset i vänsterhanden och skulle dricka så bara... slutade handen att funka. Haha, alltså det känns helt sjukt konstigt. Mitt emellan ögonbrynen på pannan och mitt på halsen så har jag tappat känseln, runt munnen har det känts som att det sticker och bränns, alltså på riktigt, det känns som att det brinner där. Känseln under vänsterfoten har kommit och gått hela tiden men båda fötterna och hälarna gör balleont så jag måste ha tofflisar på mig hela tiden. Från att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Halsen känns dock inte så kul... det är liksom svullet vid sköldkörteln (känns som att jag har en tennisboll där som sitter och trycker?) typ och det känns någorlunda liknande som när jag fick anafylaktiska chocken på sjukan när halsen börjar att svullna igen. Men jag tog Betapred på en gång och lade mig ned i flera timmar. Det här kanske låter som att shit, det låter inte som en "friskare" dag men jag LOVAR att det här är så jäkla SKÖNT och jag är skovfri. Jag har dock haft jättemysko migränattacker, eller vad det nu än är. Jag brukar aldrig få huvudvärk och aldrig varit sådan heller, men idag small det till i skallen några gånger så jag tog fingrarna och masserade huvudet och fick stå stilla en stund tills det släppte. Men det har bara varat i några få minuter så går det bort sen.
Jag har haft pendlande febertoppar senaste dagarna. Ansiktet har känts som att det har brunnit, eller ja faktiskt hela överkroppen. Jag har fått gå ut i bara linne och trosa och utan nåt annat och kylt ned mig stup i kvarten. Jag sa till sambon igår tror jag det var att det känns som när man får kontrastvätska direkt i blodet så att man får en chock av värmen och då sa jag också att jag är kall utanpå kroppen men jag är asvarm inuti. Då kände han på min panna och ba "DU ÄR KOKHET, DU ÄR FAN INTE KALL! DU HAR ASHÖG FEBER! NU LÄGGER DU DIG!", hahaha. Men det blir ju lite så också, är man van så tappar man det där lite om hur illa det kan bli för en. Det är inte förrän andra människor lägger märke och säger till en som man reagerar på hur illa det kan vara. Man blir så van att vara sjuk att det blir vardag så när något mer händer att man blir ännu dåligare så tar man det inte så allvarligt som folk omkring en gör.
Men i alla fall. Ryggen känns faktiskt helt okej för att vara jag. Senaste gången jag INTE hade skov var jag fri i två dagar. För ca en månad sedan. Ni kan omöjligt fatta hur det känns, men jag har varit så tacksam idag att jag gått och småsnyftat och gråtit och tackat gud och alltihopa. Jag har storstädat huset nästan hela dagen, varit ute med Chi och Palte i pallkragelunden och vi har gått flera korta promenader idag. Jag har städat köket, hängt upp gardiner, handdiskat som gick åt helvete för händerna slutade funka (bokstavligen, vänsterhanden är helt värdelös idag), eldat kartonger och skräp, tvättat hela dagen, vikt tvätt, städat vardagsrummet, vattnat alla växter, städat badrum och toalett, fyllt i och ur diskmaskinen plus rengjort diskmaskinen, slängt sopor, städat hallen och nu är det lite disk kvar och så dammsuga och skura golvet. Jag ska lägga ut de nytvättade mattorna också och lägga in all vikt tvätt i garderoberna.
Jag vet med all sannolikhet att jag kommer vara typ död imorgon men det skiter jag fullständigt i just nu. Jag måste vara tacksam och uppskatta de få dagarna som jag KAN göra saker jag vill göra och ta tag i och ta till vara på de stunderna. När man bokstavligen talat legat i soffan dag ut och dag, haft flera smärtchocker och kroppen har inte funkat normalt och det varit många dagar som jag bara kunnat ta mig snabbt in på toan och sedan rusa till soffan igen för att ligga ned, då tar man den lilla chansen man får till en friskare dag där man kan göra allt man tänkt velat göra medan man inte kunde röra sig. Jag har som sagt gråtit, bett till gud och tackat så himla mycket för idag och tackat min skyddsängel - you name it. Natten kommer nog inte vara så kul och morgondagen vette faan hur jag kommer må, men det kommer iaf inte att vara bra eller kul.
MEN, jag kommer att vara LYCKLIG och det kommer ändå kännas bättre psykiskt för att jag fick den här dagen som jag kan göra allt jag velat göra i flera veckor men inte kunnat. Att bocka av alla saker på den långa listan känns fan overkligt. Ja, overkligt. Men tanke på hur jag mått senaste månaden så har det känts omöjligt och hopplöst och därför är jag så glad och tacksam idag. Nu ska jag fortsätta och lyssna på ljudbok, med en brasa på tvn i bakgrunden (jag har eldat idag som sagt men det är så jävla varmt nu så den verkliga kaminen får vara ifred) och dricka te för att försöka få bort vad det nu än är som är svullet i halsen. Jag är så himla sugen på nåt salt men jag är så jäkla uttorkad överallt så jag försöker dricka fast jag inte alls är törstig vilket är mycket ovanligt för att vara jag, så jag ska göra lite soppa. Magen är paj också så jag måste få i mig vätska hellre än fast föda. JIPPI! Det är kul att vara jag. Tur att det finns goda tomatsoppor och kycklingsoppor. Puss på er, gullnosor!
Förresten så hade vi en sådan himla mysmorgon i morse. Chisan var jättemammig och skulle sova och gona in sig i mitt knä så i två fucking timmar satt jag i soffan med en kopp cappuccino med chisan i knät och kollade igenom Elin Lewenhaupt's youtube kanal 😂. Jag är helt fast i hennes YT kanal och instagram, ni borde på direkten gå in på hennes instagram. Men i alla fall, jag har ju vaknat aptidigt av mig själv och så har jag inte kunnat somna om pga smärtor lite överallt och jag måste röra på mig lite då och då för det verkar vara det enda som hjälper fötterna och lederna på natten och morgonen (förutom mediciner, men det går fortare att få bort med rörelser). Så Chisemo vaknar samtidigt som jag och vi går ut och hon kissar i trädgården, så gör vi frukost - jag te och gröt och hon får sin korvmat med kött i och så sätter vi oss i soffan och tittar på Wendy Williams show och så somnar Chisemo om och vaknar inte förrän jag börjar komma igång med kroppen. Jag älskar ju att vakna aptidigt, alltså ÄLSKAR det. Känns som den där julaftonskänslan nästan. Nu ska jag fortsätta röja och ta och äta soppa. Hej så lääängeee ❤😭
