God natt, älskade varelser! Nu var det ett tag sedan jag bloggade, igen, hehe. Men jag försöker att bli bättre på det, LOVAR! Och även om jag inte skriver själv så läser jag varje dag ERA bloggar. Försöker hinna i kapp era inlägg och vad ni skriver, men det är rätt många som jag följer nu så då får man prioritera lite grand, men jag läser allas bloggar pö om pö liksom.

Den här veckan har det gått dåligt till i mig, min kropp. Jag har ju typ skov hela tiden för det blir bara mer och mer illa basically, men nu har svanken gått åt helvete. Ungefär så känns det; ryggraden försöker att kämpa sig ut som att den inte alls vill bo i mig. Det gör så FÖRBANNAT, jäkla ont så jag har faktiskt gråtit vilket inte händer ofta. Igår visste jag inte vad jag skulle ta mig till, inget fungerade. Jag ville dels åka in till akuten och bli inlagd, och dels ville jag bara ligga i soffan med vetekudden och försöka sova bort den jävla smärtan. Jag ringde reumatologmottagningen men då har de alltså ändrat tiderna, IGEN! De bara sänker och sänker tiden för stängning så jag blir helt galen på de. Så, jag lade mig i soffan och där låg jag ett x antal timmar och grät och kollade på funny/shade Wendy williams så jag kunde tänka på annat. Sedan blev jag ju stel givetvis och då började stel-smärtan sätta i gång så jag fick ju gå upp och röra mig och kuken i mitt öra så fucking bajsont det gjorde. Det var fan värre än innan. Så jag rotade fram mina gamla antiinflammatoriska trots att jag tagit både alvedonen på över 1300mg plus högsta dosen av kortisonet och så hämta jag läsk och lade mig igen. Det gick liksom inte att leva igår. Efter många timmar kunde jag i alla fall röra på mig när svullnaderna lindrats pyttelite. Det hade slutat att åtminstone banka i ryggen men däremot kände jag den typiska "kittlingen" precis nedanför nacken som jag lärt mig är ett tecken på att känseln försvinner där, och det gjorde den ju.

I rent trots och envishet och dumsmart som jag är väldigt sällan (dum alltså) så slet jag mig upp på kvällen för att städa lite. Det hjälper ju inte att sitta/ligga still heller utan har motsatt effekt. Dessutom så började jag få panik över smärtan och att jag knappt kunde röra mig. Så jag slet mig upp för att hämta dricka och försöka äta någon frukost och efter två timmar så tog jag tag i disken. Ehh... kan ju säga att det inte var så jävla smart alltså. Sömnen igår var ju bara skit som ni kan tänka er. Jag kunde inte somna men var astrött. Till slut tror jag att jag somnade av ren utmattning, för det är jävligt utmattande att ha stark smärta så länge.
MEN, jag pratade med en av världens finaste människor som fick mig att tänka på annat. Det var sååå skönt och välkomnande. Fick tröst och kärlek och det gjorde min dag lättare mentalt.

Idag vaknade jag tidigt ändå. Suck. Det var inte speciellt kul. Stel som en jävla pinne. När jag satte mig upp gjorde ett "UHFF"-ljud, hahaha. Allt kom på en gång. Försökte ringa reumatologmottagningen men då kom jag inte fram och senare när jag försökte så hade de stängt, trots att det stod på hemsidan att det skulle vara öppet. Så sur jag blev då. Jag MÅSTE ju prata med min läkare! Det är så sällan som jag gråter av smärtor att det är mycket, mycket ovanligt. Men igår och idag... neej, det var det värsta.

I morse tog jag dock direkt högsta dosen kortison och lade mig efter att jag gjort Latte Macchiato, i soffan igen. Där satt/låg jag i flera timmar och sedan har jag pratat i telefon med mina två bästa vänner som har varit så otroligt stöttande, kärleksfulla, tröstande, sjukt roliga och bara... helt jävla fantastiska. De två kvinnorna skulle kunna regera över världen och vara de bästa på det. Så då kunde jag gapskratta och jag fick jättefina, gulliga "kärleksbrev" så jag grinade så klart.
Nu på kvällen hände dock en grej som fick mig orolig. Det skrämde mig rejält så i natt kommer jag inte heller få mycket sömn, men det bryr jag mig inte så mycket om faktiskt.

Så idag har jag bara legat i soffan och pratat i telefon. Faktiskt inget annat. Jag fick i mig 1½ smörgås vid lunch och så har jag ätit ca 2 skivor vattenmelon och en glass. Nu är jag balletrött och skall lägga mig ned i soffan och försöka somna. Jag kan ju inte gå i trappan. Då fastnar jag där och så kommer sambon att passa på att äta all min goda mat så jag svälter och jag dör för att katterna ätit upp mig och så kommer han glömma av mig så "lever" jag där för resten av tiden som ett spöke. Barder kommer att sjunga om mig som "trappkvinnan" för evigt och mormödrar kommer berätta om sagan om mig för sina barn, "akta er barn så inte trappkvinnan hemsöker dig!". Stackars mig. Faan vad sur jag är på sambon nu, jävla idiot. Hehe.

Nu ska jag göra oboy och värma vetekudden. Min bästa vän i natt <3. Den hjälper ju inte mot smärtan men är den riktigt het som jag gör den så bedövas området pyttis och är den då riktigt het så kan jag tänka mer på värmen än smärtorna. Helst av allt skulle jag vilja åka in till akuten och bli inlagd. Men jag vet ju (av tidigare erfarenheter plus 1177) att mig kommer de att ta sist och så måste de läsa igenom en hel del av min journal och så kommer de säga att jag ska vända mig till min läkare istället, så jag kommer inte att bli hjälpt what so ever. Då är det skönare att vara hemma där jag kan gråta, skrika, lägga mig osv hur jag vill. Pussi puss.

Follow me on: Nouw | Instagram | Bloglovin

Hellu gullegryn. Jag har inte bloggat på ett långt tag av olika anledningar. Drama, sjukdomar hit och dit, TRÄDGÅRDEN och SÅDDER som tagit all min tid, djuren, sambon och så klart varje sommar: läsa bra böcker! Jag går ut på morgonen och sätter mig på altanen och läser timme efter timme vilket är det bästa jag vet.

Just nu läser "Nionde grottan" av Jean M Auel, hon som bl.a skrev "Grottbjörnens folk" och detta är alltså då näst sista boken i serien. Den följer Ayla's och Jondalar's resa från förra boken till sina slutmål; Nionde grottan. Nionde grottan är Jondalars hem med ca 200 medlemmar. Det har tagit de, jondalar, ayla, hästarna Winnie och löpare och vargen wolf, ett fullt år att komma fram.

Den här boken är sååå spännande! Jag sitter ibland spänd, gråtandes, jag ler och blir arg och fundersam och tänker till. Jag älskar ju historia så de här böckerna är verkligen min cup of tea. Dessutom är det en serie med flera böcker och böckerna är ganska stora, många, många sidor!

Ayla och Jondalar är glada att komma fram och hälsas av Jondalars familj; Folara syster, Marthona mamma och grottans förra ledare, Willamar mannen i hans härd och handelsmästare, Joharran bror och Nionde grottans ledare, Proleva joharrans hustru och ej släkting men mycket nära familje vän och före detta älskare Zolena, numera kallad Nionde grottans Zelandoni, Den Första Zelandonin.

De tar med sig sina djur på sin årslånga färd, men även om de två är vana vid djuren så är inte andra människor det. Det är faktiskt första gången människor ser en annan människa rida på en häst, ha en häst och det mest chockerande; att ha en VARG! Men wolf är snäll och beskyddande och är en familjemedlem i deras lilla familj. Människorna i Nionde grottan blir chockade över synen av de två människorna och djuren, många blir rädda och tar upp sina barn i famnen, andra tar skydd och backar undan.
Jondalar har dock ett problem som har gjort honom orolig i flera månader med tanke på deras färd mot hans hemvist; hur talar vi om för de att Ayla växt upp med plattskallar? Hur kommer de ta den nyheten? Kommer de att vara elaka och inte vilja acceptera Ayla?
Ayla har också problem; hur kommer nionde grottan att ta emot henne och hennes djur? Och alla nyheter de kommer med som spjutkastaren och eldstenarna? Och kommer hon att få vara läkekvinna här hos de, när de lärt sig att hon uppfostrats av plattskallar?

Boken är superbra, top 10 definitivt! Inte bara läser man om Ayla som är huvudkaraktären och hennes liv och de i det, man får lära sig om miljön, hur det ser ut, man får lära sig om medicinörter och hur de skall redas. Om en person är bakis av alkohol dagen innan så reds ett te med pilbark som får dra en stund. Pilbarken är nämligen vad Alvedon gjorts av. Man har undersökt pilbarken och kopierat på kemisk väg, men pilbarkste är som en alvedon och fungerar som en. Lite häftigt att man får lära sig om sådant tycker jag som är intresserad av växter och naturliga mediciner.

Follow me on: Nouw | Instagram | Bloglovin