Dagens konstaterande.
Jag tror att jag hittat ännu en anledning till varför jag inte vill tillbaka hem ännu. Under dagens lunch med en klasskompis kom jag fram till detta. I Stockholm är jag fortfarande ung och fräsch. I Umeå ligger jag på någon typ av medelnivå där jag är för gammal för vissa saker och för ung för andra. Men när jag åker till Kalix, där är jag redan en gammal nucka. Jag är 22 år gammal och singel. Det passar inte in där. För att vara rätt ute så bör jag ha karl sedan ett par år tillbaka och vänta mitt femtioelfte barn vid det här laget. Där har mitt bäst före datum passerat för länge sedan. Jag vill inte vara gammal, jag trivs rätt bra med att vara ung och dum ett tag till. Jag menar inte att det är fel på något sätt att vilja ha det så. Jag är bara inte där ännu!