Jag vill gå in på svt play hur ofta? en gång i månaden? när det månakliga vill sig? nämen jag vet inte inte är det ofta i alla fall, men just nu vill jag gå in där.

Och guess what sidan ligger nere jag förstår inte, både snapchat och svt hatar mig asså så stora sidor ska väl inta ba skita siG? HALLLÅÅ   

okej aa men va kul får man völ fortsätta chilla runt på typ natthumor så länge då ja men gud va roligt :))))

puss och snålsjusspuss

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag lär dra ner medelåldern på publiken med minst ett år tänkte jag innan jag satte mig. Bland tanter och gubbar, mamma mormor och Britt. Jag är på "julbroskan" och framför mig kommer snart en massa tonnåringar att ta plats, fioler, drillpinnor (pinnar?) och pukor ska göra dem sällskap. Lysande show skulle det bli iaf.  

I fikapausen gjorde jag ett försök att gå på toa, jag hade nämligen försökt hitta en toalett innan showen började men misslyckats. Det finns inte en logiskt placerd toa i hela lokalen. Folket försvann alteftersom jag stressade runt, men ingen skitoar visade sig. När jag, efter mycket längtan, sedan gav mig på försök två i rasten vart jag till slut tvungen att fråga någon vuxen om hjälp. Varpå de två myndiga människorna framför mig pekar åt olika håll haha. De hänvisar mig efter lite mer förvirring ner för en trapp där jag behöver gå typ 300 meter i en korridårslabyrint designad för att vara korkad bara för att hitta en fackin toalett. Komigen, hur svårt ska det vara?? -_- Men jag hittade skiten sen iaf.

Sen kom akt två, (jag kan typ inte säga akt längre host host) med mer strålande musik. Jag tror att jag njöt mest av alla pansionärer, men onestly, drillarna med lite för korta klänningar, fiolisterna och kören följde diriskenten perfekt. Lussebullen var torr, men pepparkaks rutan som var hög och fluffig var god och kaffet dög väl. perfekt.

Till något annat,

Jag lär skryta, jag tog blått bälte i karate idag, love it.

Däremot blev lyckan kortvarig, vi har fysikprov på måndag morron, första lektionen, sista veckan; om två dagar. Askul

Nämen onelstly, jag älskade denna dagen, perfekt lärdag. Det är ju inta alla dar man får blått bälte i karate hehe. 

kram och snålsjusspuss.

Likes

Comments

Här sitter jag igen, vid mitt skrivbord, i mitt odesignade, osymetriska och kläd-invaderade rum. Med julgardiner som togs ner nu för någon månad sen, kvar från förra året. Precis som 2016 kommer de väl upp om några veckor. (Har iaf planerat det, eller tänkt det, min definition av att planera haha).

Jag är rörig. Jag trivs i röra, eller inte helt, fast nog bekväm är jag för att väldigt sällan känna den där: "vafan det är väl bara att städa nu så är det ju fint sen!" känslan.

Det går fort. Jämfört med andra saker jag åstakommer i livet är ju städning definitivt en bagatell, det tycker jag ärligt. Men ändå, äändå, händer det inget. Det städas lixom aldrig, jag måste typ göra det själv, Jag? näe. Får köra på den där klonen igen, hon får städa åt mig medans jag kollar på nåt gojs (skit) på svt. No offence asså.

Vad ska ja göra för annat produktivt ikväll då? Föruutom att skiva detta blogginlägg? Kanske komma fram till poängen med detta blogginlägg. Förslag?

Kanske att man faktiskt borde städa för att man tjänar energi på det i längden. Att gå in i ett fint rum kan ju nästan ge energi medans ett stökigt (läs bombnedslag) rum i högsta grad drar sånt. Eller okej, man vet att man har träffat en RIKTIG perssimist när hen går in i ett stökigt rum och känner, hmm, detta passas mig. Folk som är så perssimksstiska lär ju va en minoritet, eller? Jag får googla haha. Ennu en patetisk (betyder typ dum) google-sökning, "hur många procent av befolkningen blir gladare av ett stökigt rum?"

Problemet är att detta var mig för ett tag sen, men okej, det glömmer vi.

Btw, jag fick inte fram något när jag googlade, jag fick däremot fram detta. Kan vi ta en tyst minut för hur random det första förslaget var haha

Kram och snålsjusspuss

Så jag har då skrivit ett inlägg om att mitt rum är stökigt fast inlägget i sig är precis lika stökigt... Rip​

Likes

Comments

​Va! Blir det snö i år igen? 

Lär dalatrakfik sagt nån gång i förrgår, eller så verkar det i alla fall. För trots att vi bor i fackin Sverige så stannar lixom samhället upp så fort det börjar falla vita flingor från himmelen. Tågen slutar gå, bussarna blir sjukt försenade (läs mer än valigt försenade) och människor, Svenskar, bryter mot lagar ur vår långa oskrivna regelbok. Ja, detta hände faktiskt när jag stog och väntade på bussen (som för övrigt var 25 minuter sen) idag. Då stog alla under taket i busskuren. Inte på rad, inte änns obekväma, stog där säkert 5-10 eller mer pers o knöade. Svenskar!

Observera att jag stog där i 25 min plus de 15 minuterna som jag var ute "i tid" o frös typ ihjäl för att jag av nån DUM anledning inte köpt vinterjacka än. Jag behövde typ amputera mina leder när jag kom hem. och med kom hem menar jag kom hem till himmelen för att jag dog där och skall bli begraven under busskuren så att mitt spöke kan stressa busskursväntarna. Inte alls bitter. 

kram o snålsjusspuss


Likes

Comments

Inte för att nån bryr sig, läsa om en främlings personlighet, men sure, vem är jag?

Jag, tjej, tonåring, lite förvirrad agnostiker.

Jag är lite av en allt eller inget människa, mamma är en stor sådan så jag tror att jag har spårat källan. Som en följd av detta tycker människor i vissa sammanhang att jag är framåt, entusiastisk och disciplinerad. Medans andra tycker att jag är lat, omotiverad och åker snålskjuts, vilket jag kan erkänna defenitivt händer ibland. *host* skolan.

Jag är ofta försenad, (inte bara till skolan) vilket jag ibland bryr mig om. Uttrycker mig lite rörigt, både ordföljd och ord i sej kan bli åt skogen. För att inte tala om frånvaron av en röd tråd om jag inte fokuserar på vad jag ska säga. Jag är inte bra på att multitaska. Jag har inte utvecklat ett behov av att planera än. Däremot behöver jag struktur, gillar inte när saker i min vardag ändras. Haha, varenda himla årsskifte är jag skitnervös, som om världen skulle gå under eller något.

Problemet med mig är att jag samtidigt kan vara helt lugn fast de mesta omkring mig skiter sig. Om jag är försenad (jag kan skynda mig, men blir inte stressad) eller om jag är väldigt efter med skolarbeten, är jag nästan opåverkad. Jag är dock inte lugn som människa, jag kan vara väldigt mycket (full fart) tillsammans med rätt människor, men en stor dos av "det löser sig" skiljer mig från mina jämnåriga.

Jag (cliché-varning utfärdas) älskar människor. Eller, om jag har fått prata o lära känna en elak människa går det ofta alldeles för länge innan jag inser att denna någon inte är så snäll, ofta nåt år efter att andra människor börjat skrika det i mitt ansikte. Jag klänger mig lixom fast vid allt bra i människan för mycket. Detta gäller däremot inte pojkvänsrelationer, eller, inte hittills iaf. Detta sätter mig väl i trubbel ibland, men jag antar att det gör mycket gott också.

Den här älska-människor-grejen ska inte förväxlas med att jag alltid är framåt. Människor jag inte känner vill jag inte börja prata med, kan tänka mig att ta smällen om det är stelt om ingen börjar prata, men det är inget jag trivs med sådär överdrivet. 

Jag gillar långa, djupa konversationer, gotta sig i filosofiska problem och att diskutera, tänka, vrida o vända på saker eller icke-saker tills jag blir nästan tokig. Ibland kommer jag till-och-med fram till något, ofta relaterat till mig själv, som jag använder för att ex sluta jämföra mig eller återskapa vettiga mat och träningsvanor.

Jag gillar människor med karaktär, försöker att bortse från det yttre, bah vem är jag ens, klyschorna ramlar men ja, det är det jag försöker. Jag vill inte vara som alla andra, det bara är så.

Extra!! 

5 facts of mej

Jag kan inte stava 

Jag är expert på att tappa bort saker.

Jag är lite förvirrad som människa. Innan jag är på rätt plats kan det hända många saker :)

Jag är fruktansvärt oteknisk.

Jag gillade matte tills jag kom till gymnasiet

Jag dricker både cola zero och pepsi max

5+1 facts of mig

kram o snålsjuss puss

Likes

Comments

Asså skola när man inte vill ha skola

mat när man inte vill ha mat

äcklig mat när man inte vill ha mat

Man lär äta det, fast man vill inte, man måste laga skiten, lägga upp allt på en tallrik och sen äta den kall för att man har stirrat på den så länge.

Om man hade varit en bättre kock hade det kanske underlättat, och sure man kan väl lära sig det, att laga mat, men vissa har ba käänslan.

obs

inte jag

dessutom har jag fått pinnar av köket de e ba att jag har fackin pasta kvar o äta sen förut o jag minns inte vart jag la min gaffel.

men maten ska lagas skillnaden är att den måste lagas av fackin mig

VAD jag har gjort idag: jag har lånat ut min telefon till min kompis som har frågat min typ pojkvän ish? om vi är ihop? :)

stelt

hejja mig 

kram o snålsjuss puss

Likes

Comments

Jag vill bara nämna att min dator har pajjat. När jag ska skrolla ner utan annan mus, den här grejen när man drar med två fingrar över musplattan, blir min skärm helt svart som om den hamnat i viloläge. typ hElA tiden baah. 

Okej, mellanstadieförhållanden. Vafan var det änns. Hur gammal var man? 11-13? Tjejerna har börjat växa, brösten gjorde ont, maglarverna som för alla andra människor senare utvecklades till fjärillar hade ploppat upp och man var plötsligt längre än alla grabbar. Det var det enda skitnice, man kunde på riktigt titta ner på killarna, no offence asså.. Den "manliga" motparten däremot, hade INTE börjat med den jävla processen än.

Hela mellanstadie-bubblan var lite tragisk haha. Tjejerna var typ alltid kära i nån, men vågade typ inte berätta det. (ni hör ju hur skevt o osäkert allt låter) Grabbarna, tjaa, i alla fall de som gick i min klass hade inte fattat kärleksgrejen än. Alls. Det de däremot hade förstått var att antal förhållanden, oberoende av bakomliggande anledning och längd, var viktigt. Jag vet inte om nån av er hade seriösa förhålladen på mellanstadiet, men det hade inte vi. Mina öron hörde bara sånt här skit haha:

"Öj jag har varit ihop med 5 tjejer" "Hallå, bara fem? Jag har varit tillsammans med 12 haha!" " Hallå! Jag har vart ihop med 15 tjejer!" "nää du ljugeer!"

Observera de inte ännu spruckna pojkrösterna som hängivet sa detta.

detta är alltså min generations män, hjälp.

Så blir människor "tillsammans", på något cringe sätt. Ofta efter lite chattande på "kik", eller om någon var riktigt modig, ett chans frågande irl! Man håller hand, kramas, säkert två gånger om dagen, och pussades, OM man var en cool kid. (inte jag) (däremot tvivlar jag starkt på att det var NÅN som visste hur man pussades på den tiden, men nu däremot vill jag inte veta allt småbarnen kan). Men man får inte glömma, man kunde ju numera skicka hjärtan och den här lite nervösa smilysen med röda kinder på kik, sån himla status ju! Däremot saker som att gå på nån slags dejt eller typ sitta brevid varandra i klassrummet var konstigt, eller att spendera tid med personen, nä sånt va överskattat.

Sen nån gång gjorde nån slut. Inte superdramatiskt egentligen, men det blossade upp till världens grej o nån annan var väl hjärtekrossad på ett sätt som bara en mellanstadie-elever kunde vara.

Jag då? Vet inte om ni va värsta cool kids o vågade göra sånt (pussas hihi), men det var inte jag. Jag i mellanstadiet:

- lite ful om man får säga så

- hade psykisk växtvärk överallt

- lite knubbig, obekväm 11 åring

- dessutom ett år före alla andra

-Envisades med frisyren page, (googla om ni inte vet)

-ständigt i drama tho, man visste vad man levde för :))

Att jag skulle våga pussa en grabb? Fanns inte på världskartan. Däremot hade man ju känslor. Olyckligt kär var grundkänslan och det var en ny varannan vecka. Det värsta minnet är nog när jag och mina två kompisar blev störtkära i samma kille samtidigt (!), stackarn gillade en av oss men höll igen det för oss andras skull. Så himla fint. Det kanske finns hopp ändå. När vi andra hade gått vidare blev han och min lycklige kompis sedan ihop i början på högstadiet.

osså levde de lyckliga i alla sina dagar :D

typ

Likes

Comments

​Jag är inte irriterad idag, typ. Det är bara så att ingenting vill fungera och att min bror är sjukt irriterande och att pappa är så himla stel och maten är så himla dålig och mitt spel är typ etthundratusen gånger svårare än förrut. Och ja jag spelar saker OkEj.

Som sagt detta är BARA en naturlig reaktion på allt skit som världen vill slänga på mig, och varför har jag ingen parallell kropp som kan träna åt mig och duscha och sen lixom ge den tillbaka ​till mig medan jag sover? eller nä jag kan inte sova faN. För att klockan är fackin kvart i två och jag har inte gjort någonting med min dag än. Men det här är mitt sätt att FACKIN carpe DIEM så karma om du inte ger mig det jag faktiskt förtjänar av mitt ledjit hårda arbete så dööör jagg. TACKOHEJ skitpastej

Likes

Comments

Kan vi diskutera datorteknik. Kursen datorteknik. Som man läser på halvfart fram till trean på gymastet på onsdagar sissta lektionen efter idrotten.


First things first, efter idrotten. Ingen lektion är lika bra om den kommer efter gympan. Alla är antingen nyduchade eller stinkisar, för att de var lite fräcka o lät bli, trodde att de skulle komma undan med det. Little do they know att man känner lukten om man går förbi klassrummet i korridoren utanför. Alla är försenade, och det finns många anledningar till varför, sånna där anledningar som har hänt en gång, en gång, men används varenda sen ankomst. Eller gjorde det, tills både läraren och eleverna insåg att "bara för att" faktorn hade skjutit i höjden.

Tillbaka till datorteknik. Kursen man lär sig nödvändiga saker som alldrig kommer användas. Vi tittar på en film som handlar om ord jag inte änns kan böja. Inkapslade data, användaradresser och frame check sequense, (es?). Tillockmed läraren erkänner att det är den tråkiga biten. Fakta uppläst av en platt röst fylld med lite för långa pauser till en "fräck" powerpoint. Den roliga biten då?

Vi gjort saker som tagit isär och satt ihop en dator från 97, lärt oss nätverk och kablar och skrivit en rekomendation till "mormor" att köpa en laptop för att man inte kunde fixa alla delar till en stationär för under 3000. Sånt där, nödvändigt som man inte faktiskt behöver i verkligheten. Och inte i den virtuela världen häller. Lite som resten av skolan.

Det man igentligen lär sig i den här kursen är att göra saker man vet är värdelöst, att sitta still och vara tyst.

Det andra uppdraget har människorna i min gymnasieklass inte lärt sig än, imponerande nog. Men kom igen, vilken vuxen människa med ambitioner vill inse att 89% av allt vi gör i en kurs görs bara för att. Nämen tonnåringar är lätt mer motiverade till sånt eller hur?

Jag är ingen plugghäst, men jag är en klass högre än jag borde, (läs alien) och fyller dessutom år mitt i den mörkaste tiden lagom innan snön kommer. Detta resuterar i att när de andra tar på sig mössorna och går till klubben tar jag på mig mössan och går hem, jag kommer nämligen inte in. Detta till mångas glada förvåning kan tilläggas. Mamma sa en gång: inte änns när du går ut kommer du in hahah.

Så när jag då går av studentflaket kan jag skryta med slående kunskaper om en dators komponenter och om kommandon i kommandotolken. Jag kan så mycket att jag klarar att skapa och flytta mappar och dokument direkt från kommandotolken (en svart ruda man skiver typ koder i) , utan att behöva gå in i windows egna filsortering: Den gula mappen längst ner på skärmen, som för övrigt har funnits förinstalerat på alla dotorer med widnows sen 95. 1995. Poängen är, det är värdelös undervisning enligt mig. Eller nä, inte helt värdelös, man lär sig sitta still o vara tyst.

Likes

Comments

Jag insåg att min allra närmaste framtid skulle bestå av ett troget uppdaterande av instagram, snapchat och hoppande mellan youtubeklipp, och beslutade mig för att göra något något mer kreativt.

Att nouw överhuvud taget fanns visste jag för att mitt instagramflöde regelbundet kantades av inlägg med länkar hit. Utlaggda av samma gamla människor som för ca sjunde gången vill "bara berätta" att de har en ny bättre blogg än förrut. 

Efter att i min brutala uttråkning klickat hit och läst lite om "min trista måndag", asgrymma inlägg om mee too och starka åsikter i fina formuleringar insåg jag att det var precis vad jag ville göra. Skrota mina tidigare planer och börja skrika i människors ansikten min förvirring angående rätt o fel, människor och åsikter. Däremot i mindre fina formuleringar (jag utfärdar en stor varning för stavfel..)

Så det kommer jag göra, istället för att kolla på en jockibois jävla spökvideos eller något i samma klass. 

Likes

Comments