***VARNING FÖR RANT.***

Jag vill bli skådespelare, författare, läkare, forskare, doktor, psykolog, advokat, regissör, chef, kriminalinspektör, redaktör och veterinär. Jag vill åstadkomma så jäkla mycket i mitt liv, jag vill bli utbildad och bäst på någonting, jag vill få min röst hörd och när jag är redo så vill jag starta en familj och uppfostra en del av framtiden. Jag vill så sjukt mycket men vet inte vad, hur eller när. Det där med jobben är det som stressar mig mest. Hur ska jag kunna veta vad som passar mig bäst? Om jag bara behövde tänka på vad jag vill när jag sak välja vad jag vill bli så hade det definitivt varit enklare. Men eftersom jag vill kunna ge min framtida familj/barn det jag inte hade så måst jag även tänka på tråkiga saker som lön och jobbprognoser. Min dröm hade varit att få leva en dag med varje karriär, och sedan välja vilken dag/liv jag tyckte om bäst. Förstår ni hur jag menar?

Exempel: Jag vaknar upp dag 1 i livet som en psykolog. Jag ser hur arbetslivet är, hur min familjesituation ser ut, hur min ekonomi ser ut och hur jag mår. Både psykiskt och fysiskt.

Så önskar jag att jag kunde göra. En dag i varje jobb. Men jag antar att det hade varit för enkelt. För livet ska väl vara svårt? Isn´t that the beauty of it?

Hörni, kan ni fatta att jag inte postat ETT ENDA INLÄGG på ÖVER ETT ÅR?! Hur sjukt är inte det egentligen? Hamnade här på bloggen för dryga 10 minuter sedan och insåg den fortfarande var aktiv. Jag var nästan helt säker att jag raderade bloggen men tydligen inte. Blev även otroligt chockad när jag insåg att jag har haft läsare på bloggen, och inte så några heller. Dock så undrar jag vart ni som fortsatt har besökt min blogg kommer ifrån? Alltså hur kommer det sig att ni har hittat hit?

Jag tänker dock inte be om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen för jag är 90% säker på att sånna ursäkter bara leder till att man kommer behöva använda de igen. Men jag tänker dock säga att jag kommer göra mitt absolut bästa för att skriva mer här. Jag vill faktiskt ta tag i bloggen igen. Så, nu kör vi. HEJ 2018!!

**VARNING ALLA TRUMP-SUPPORTERS, NI KOMMER INTE GILLA DETTA INLÄGG. LÄS DETTA PÅ ER EGNA BEKOSTNAD. DETTA ÄR MINA ÅSIKTER SOM JAG FÅR SPRIDA ENLIGT LAG.**

Den 8:onde november år 2016 tog vi ett steg tillbaka i dess utveckling. En konservativ, rasistisk, narcissistisk kvinnodiskriminerande *****, utan någon typ av politisk erfarenhet, valdes att leda det fjärde största landet i världen som för övrigt är ett av världens rikaste land. Smart va? (Detta kan ni läsa om HÄR )

Den 20:onde januari år 2017 togs ytterligare ett steg tillbaka. Denna dag tog mannen plats i det vita huset. (Detta kan ni läsa om HÄR )

Den 23:dje januari år 2017 tog ännu ett steg tillbaka. Denna man skrev på papper som förbjöd internationella organisationer som fick federalt stöd för att informera eller genomföra aborter. Kvällen, den 24:de januari, efter röstades det ja till ett beslut att statliga pengar inte längre fick gå till aborter. (Detta kan ni läsa om HÄR )

Den 25:te januari år 2017 röstades ett förslag igenom i Ryssland. Surprise! Ännu ett steg tillbaka. Förslaget var att avkriminalisera våld i hemmet, alltså att göra det lagligt. Två av 360 ledamöter röstade nej. (Detta kan ni läsa om HÄR)

Allt detta hände under loppet av ett par dagar. Vi tar ständigt steg tillbaka i utvecklingen, självklart tar vi steg framåt, men det är dessa steg tillbaka som tynger ner mest. Man förlorar nästan hoppet för vart ledarna som ska representera människor för dem. Vart är världen påväg egentligen? Ibland ligger jag vaken på natten och är rädd. Varför? Jo, för att ett tredje världskrig skulle kunna bryta ut. Visst, det kanske låter töntigt men varför inte? Ännu en anledning är hur kvinnornas rättigheter kan falla isär. Kolla bara på vad som händer i USA eller Ryssland. Kolla bara på hur Donald Trump behandlar sin egen fru och bara kvinnor överlag.

Detta kanske inte räknas som en krönika, men detta är lite tankar jag ville få ur mig. Har bi några tips på andra ämnen i en krönika?