Header

Jag och Angelica for ut till Rösaring för att gå en långpromenad i skogen, och äntligen lyste solen idag. Ixi fick vara hemma då det var för kallt för henne att sitta i ryggsäcken.

Jag la även ett spår åt Cato, och idag spåra han väldigt fint. Riktigt nöjd, jag planerar att tävla om appell spår i vår så nu är det bara att spåra när vi har möjlighet.

Ixi! Vilken fantastisk tjej hon är! Tänker mycket på hur Cato var som valp, och han var verkligen sjö vild om man jämför med Ixi. Hon är verkligen en dröm att ha hand om, och väldigt lätt. Hennes inställning och attityd till träning är fantastisk. Längtar tills våren kommer så vi kan träna ute längre stunder. Nu tränar vi inne och korta stunder ute då det börjar bli kallt ute. Cato och Ixi kommer jätte bra överens, Cato leker så snällt med henne. han är toppen bra med henne. Det kan man inte tro om Cato men det stämmer faktiskt. Jag är jätte nöjd med henne och ser framemot 2018 när hon växer upp till en fin individ.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

"Utmärk storlek. Välformat huvud, stora öron och runda ögon. Bra bett, passande benstomme och välvinklad. Stark rygg, rör sig med något kort steg, trångt bak. Stabilt fram. Bra päls. Trevligt temperament"

Idag for vi ut till Älvsjö för den årliga stora hundutställningen. Jag tänkte innan att vi åker säkert ut med dåligt betyg, i och med att allt annat vi gjort detta år inte gått som vi/jag tänkt. Hur slutar det?! Jo vi åker ut med Very Good?! Jag vill inte vara väldigt subjektiv men Cato är snygg.. Visst det är en domarsport, har ställt för denna domare tidigare och de har inte gått bra då heller. I fortsättningen ställer jag inte mer för den domare. Chockad över att åka ut men ändå komiskt att även detta går dåligt. Kritiken kan ni läsa ovan! Inne på mässan skötte sig Cato så utmärkt. Blir förvånad.och tänker är detta samma hund som jag äger. Tänker att det blir för mycket för honom så han vet inte vem han ska ta fajten med så han avstår allt istället. Jätte fin kille inne verkligen! 

Detta var grand final för vår tävlingssäsong, och även om jag enbart haft motgångar i alla tävlingar i år har vi lärt oss så mycket ändå.

- Vi har blivit ett starkt team, där tilliten växt sig stor

- Jag har vågat lita på Cato så vi kan träna LÖSA

- Vågat ut på tävlingsbanor med en LÖS Cato

- Vi kan gå skogspromenader LÖSA

Tävlingar är inte allt men jag är en sådan tävlingsmänniska så det är lite trist. Dock tar jag ovan nämnda med oss in i 2018 och blir ännu starka så jag är ändå nöjd med vårt år. Det är trots allt i vardagen som de ska fungera, och gör vi oss strakare i vardagen kanske 2018 ger oss bättre känsla på tävlingarna med.

​Bild kommer! 

Likes

Comments

.. Låt mig presentera Ixi!

Vad tänker ni nu?! Ytterligare en hund, ja det stämmer!

Sedan i augusti bestämde jag mig att jag skall ha en till hund, och vilken ras har varit det oviktiga utan den individ med rätt linjer och rätt intensitet. När det skulle inträffa var högst oklart, utan jag har väntat på rätt individ.

Cato är en intensiv hund, med många egenskaper som kräver mycket ifrån mig. En till hund som har den intensitet skulle jag aldrig orka med, så jag behövde en hund som är lugnare men ändå bra arbetsvilja. Cato har en stor integritet så jag har funderat länge på hur kommer de gå med en hund till i hemmet. Visst Cato är ung, bara två år och jag VET att om två till tre år är vi där jag vill. Det är till och från väldigt jobbigt att ha Cato, och att hela tiden behöva lägga så mycket energi när det ska vara roligt att träna hund, vilket det ibland inte är med Cato.

Så jag har känt att jag behöver ny tändning på hundträning. Det är absolut en wild chansning att det kommer att fungera med Cato, men kommer det vara lättare när han är äldre?! Det vet jag inte så jag är villig att ta denna chans. Förhoppningsvis har dem nytta av varandra när Ixi blir äldre. Bara hålla tummarna och jobba oerhört hårt mot det!

Ixi, vem är det? Jo Ixi är av rasen Australian Shepherd, om man vill använda ordet ”utställningslinjer” så har Ixi det mer av sig än vallning. I och med att Cato är en krävande hund, och det kommer Ixi också vara så tror jag att Ixi kommer vara en individ som är lugnare ändå. Lagom med arbetsvilja, en trevlig individ där föräldrarna också är trevliga.

​Ni är välkomna att följa äventyret med en till träningshund i bloggen, och på instagram med namnet ”herdeaussie”.

Likes

Comments

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev några rader i bloggen, fick en känsla idag att det är dags att uppdatera Er alla om vad som hänt!

Som rubriken lyder, så har jag och Cato debuterat i två sporter, och sedan tävlat rallylydnad.

I tre helger har vi åkt land och rike runt för att tävla, samt träna en massa. Första helgen var det tre starter i rallylydnad fortsättning och vi åker hem med 2 disk samt 44 p. Verkligen jätte dåligt, för jag vet att han kan så mycket bättre. Hunden före lukta sååå gott så det var omöjligt att få kontakt med Cato. Finns ingen mer att skriva om den tävlingen...

Andra helgen var det debut i appell klass spår, en dag som jag verkligen sett framemot! Vi träffar Towa för privat träning i spår, då han spårat nonchalant ett tag. Jag kände att jag ville gradera oss. Fick jätte mänga bra tips, och vi jobbade otroligt hårt med dessa innan tävlingen, och Cato utvecklades väldigt mycket i spåret genom att ändra små saker. Roligt! Bara att jobba vidare med dessa innan sön kommer och sedan ta upp allt till våren.

På tävlingens dagen så börja vi med spår, vi hade nummer 3. Cato spårar som en klockan det första 100 meterna, men "missar" ändå första pinnen. När vi närmar oss ett staket inser jag att "du har missat en pinne", och efter det börjar allt strul, i första vinkeln. Jag vet om att Cato inte tycker vinklar är lätt, vilket vi ska jobba med i vår. Andra 100 meterna spårar han inte alls, vet inte vad han gör riktigt. De sista hundra meterna, ser jag vart spårläggaren har gått så jag kan visa Cato vart vi ska, och då spårar han bitvis snyggt. Andra pinnen hitta han inte alls, då han inte ens gick i spåret, men slutpinnen hitta han i alla fall. Efter spåret var min besvikelse såå stor, för jag vet att Cato kan spåra! Jag bestämmer mig för att göra budföringen, ett moment som Cato älskar för att avsluta på topp. Inför detta moment skall alla ställa upp, och jag tänkte hjälp. Till min förvåning så skötte han det snyggt! Mitt hjärta smälte och jag var så stolt över honom. Där valde jaga tt bryta den tävlingen för att åka hem med en BRA känsla.

Sista helgen, som var igår var debut i startklassen. Det var mycket nos, och lite över taggad så Cato lyssna inte riktigt så han gjorde egna moment under tävlingen. Vi fick ihop 129 p och ett tredje pris. Lite besviken också för jag vet att han KAN.

Något jag måste komma ihåg själv är att för 6 månader sedan vågade jag inte släppa Cato lös, och träna. Senaste tre tävlingar släpper jag Cato, och ingen tanke på att detta var mitt största problem för ett tag sedan. Så på det sättet har vi kommit jätte långt, och jag är otroligt stolt över det vi fått ihop. Vårt samarbete är bättre än någonsin och vi börjar bli ett team. Vi tar med oss alla misstag och funderar vad behöver vi jobba på, och våga be om hjälp. Cato är trots allt 2 år, och han är inte lätt så mer is i magen så blir det bra.

Vi kommer att grubbla och jobba på så ses vi på tävlingsbanorna, kanske i vår!


Någon som varit med mig på 2 tävlingar i fysisk form är denna pingla ovanför. Kvinnan i mitt liv, och jag är så tacksam att Felicia finns i mitt liv och följt med på tävlingarna och stöttat mig när jag varit besviken. Tack fina du! <3 


Finns fler som varit med på andra sätt och ni är guldvärda. Ni har trott på oss när jag själv aldrig trodde på att vi skulle komma någonstans, med er har vi kommit långt! 

Likes

Comments

Igår fick jag och Cato äran att följa med ett gäng ut i skogen för att träna sök. Alla som var med och tränade igår är erfarna ekipage och deras hundar jobbade så snyggt!

Roligt att få följa med och kolla för att förstå hur sökträningar går till. Gick ju kurs med Emil men detta var långt ifrån den kurs.

Cato fick köra fyra skick, med så kallade pop-up. Hade lite ont i magen då jag nyligen vågat släppa Cato lös. Första pop-up förstås han inte riktigt, fick lägga till ljud och då sprang han fort och kampade med glädje. Ändå med lite ragg, lite jobbigt var det med en ny person. Resterande pop-up förstod han direkt och sprang som bara den. Så jag är så stolt över Catos insats, och hur han skötte sig lös. Stolt över mig att jag våga!!

Tack för att jag fick komma, kommer gärna fler gånger för att lära mig ännu mer!

  • 50 Readers

Likes

Comments

Cato

Igår efter jobbet rullade vi bilen norr ut, vårt mål är Härnösand. Stannade dock till i Söderhamn och sov en natt på hotell, för att idag rulla vidare till Härnösand.

Fyra dagar träning med och utan hund.

Första passet är nu genomfört, och Cato är mer vild än tam. Dels tycker han det är roligt men det slår över helt, och tyvärr i negativ anda. Så att han nafsar utan att ens veta vad han gör. Visst han är ung och har inte varit den lättaste hunden, men mitt självförtroende åkt lite i botten efter hans beteende idag.

Imorgon verkar det vara kickbike, då får han utlopp sitt galenskap!

På återseende!

Likes

Comments

... ren kärlek! <3

Fick chansen att väga Cato igår och han vägde 29.1 kg! När Cato var jätte dålig så vägde han bara 24 kg, så allt som vi gjort för magen/inflammationen har gett resultat och att det fungerar. Vi har även börjat köra kickbike och vi springer ihop vilket gör att vi även byggt mer muskler.

Idag var vi till Västerås BK och tränade. OCH han var lös, skötte sig exemplariskt! Bara våga åka så vi får störningsträning så kan vi allt vara på tävlingsbanan om ett tag :D

Vi tränade främst appell samt högre moment. Härlig känsla, dock blev han trött snabbt. Det blev väldigt varmt helt plötsligt. Nöjd med honom idag!

Vi hann även med en löp tur på 1,3 km, har en skada i min lårmuskel så får inte springa så långa turer.

Likes

Comments

Nu är det ett tag sedan jag skrev igen. "Att blogga" finns i mitt huvud men jag prioriterar inte att ta mig tid att skriva några rader.

Jag och Cato tränar på i alla olika former, den senaste tiden har jag börjat länka ihop flera moment inför framtiden. Vi har en del högre moment som vi fortfarande är på delmoment, alltså i början finns inget som är färdigt som ett helt moment.

Igår sprang vi med ett gäng andra, vi tog oss runt 3 km. Vi sprang hela, och nu är det inte att jag har dålig kondition utan jag vet att jag orkar men min älskade Cato blir sååå ivrig så att det går så j'vla fort rent utsagt att jag inte kan hålla emot men är imponerad av Cato att kan till slut förstod i vilket tempo jag ville ha honom i. Vi springer även själva så där kan jag verkligen nöta in tempot jag vill åt. om ett tag kan jag och orkar jag springa fortare.

Efter löprundan blev det lite lydnad, mycket lek då Cato blir lätt trött nuförtiden. Vi blev även kommenderad av My, där vi länka ihop utan belöning mellan momenten. Fritt följ gick han snyggt men sedan bliv han väldigt splitrad. Tror jag får lägga in kommentering med belöning så jag har honom med mig så han inte går ner sig. Icke belöning när jag länkar ihop själv, samt hitta bra belöning mellan momenten som kan funka på tävling.

Rubriken, handlar om att igår våga jag släppa honom lös på träningsplanen! Vilket ökade vårt självförtroende! My sa även att vi har fått in ett snyggt fotgående, vilket glädje mig då jag jobbat mycket med att få in så mycket lek och glädje i det!

I eftermiddag åker vi hem till Elisabeth och flocken där Cato får vara i helgen så jag kan jobba!

Likes

Comments

Inte visste jag när vi satt inne i terminalen i Västerås för 5 år sedan att denna skulle bli sista bilden på Olga i livet. Inatt är det 5 år sedan Olga fick vandra över till andra sidan, där hon kan jaga bollar i all oändlighet. Olga fick under natten svårt att komma till ro, vandrade runt inne på rummet.. Vi går ut en sväng och jag ser då att hon har väldiga smärtor, och jag förstår att detta är ett tarmvred/magomvridning. Åker in till Bagarmossen och där lägger hon sig i ett hörn och tittar på mig "matte, jag vill inte mer". Där och då fick Olga somna in. Olag blev bara 6 år, livet hade nyss bara börjat, vi hade kommit igång med vårt tävlande, dock hade Olga visat en veckan innan hon somna in att hon var väldigt sjuk. Så att det blev ett akut tarmvrede gjorde beslutet mycket lättare. Saknaden finns hos mig varje dag, vissa dagar mer än andra, tråkiga med tiden är att minnena bleknar. Har en del videos men dem är fortfarande svåra att kolla på.. 

Likes

Comments

​I fredags vakna jag upp av att jag var jätte illamående, kunde dock inte avgöra om det var i drömmen eller om det var verkligt. Vaknar i alla fall upp och inser att det är på riktigt, och efter det så starta magsjuka-kalaset. Herregud vad dålig jag var, helt utmattad... Det fortsatte hela helgen, och sista symptom under söndagskväll. I och med att jag jobbar inom vården behöver det gå 48 h från sista symtom innan jag får jobba igen. Skulle jobbar natt mån-tis, tis-ons men har då blivit "ledig". Kliver på igen på fredagskväll, 1 vecka ledigt, med undantag helgen då jag legat orörd. 

Igår så åkte vi till Väsby BK för att träna. Vi tränad på:
- Fotgåendet. Härlig känsla genom hela, trots störning då det kom massa folk som skulle träna när vi var där. Nytt ställe, men jobba på väldigt fint. 
- Apporteringen, tränade lite olika delmoment alla satt fint. 
- Kryp, OJ, vad snyggt vi börjar få till ett fint moment! 
- Rutan, larvade oss bara med den. Inget seriös, han vet iaf vad "rutan" är så finns något att bygga vidare på. 
- Framåtsändande i brukset, tränade "ut" och sakta gåendet. Börjar sakta komma framåt, har fått upp ögonen för detta moment men det enda moment som gör att jag blir gråhårig, vad invecklat det skall vara. Det är nog förtjusningen, tänker jag. 
- Lite inkallning
Men viktigaste av allt, vi mös och lekte en del för att hitta varandra. 

Innan vi åkte och spårade träffade vi Felicia och Lexie för att springa i en rastgård lite. Oj vad dem sprang :) 
Och då kunde även jag se att han har lagt på sig något kilo efter hans dåliga period, jippi! 


Idag så blev det ett spår i skogen, runt 500 meter långt med en liggtid på 2,5 h. 
Vad SNYGGT han spåra idag alltså, shit! Lugnt, och väldigt noggrant i ett bra tempo. Lite fusk vid pinnarna, men måste hitta motivationen till pinnarna när vi inte får ha extra gott godis på ett tag. Idag är jag grymt stolt över honom! 

Imorgon blir det ett träningspass med en kompis sedan skall jag springa själv med honom, för att under eftermiddagen imorgon åka till klubben för att springa med ett gäng med hundar. Vi testade på det under förra veckan, men Cato plöjer så fort och är så stark. I min kondition så går det inte att springa med honom med andra i nuläget, så Emil får göra mig sällskap imorgon. Vill ändå springa med Cato imorgon i alla fall så han får nöja sig att det blir han och jag. 







 

Likes

Comments